juni
torsdag 1 mars 2012 bild 11/70
|
Hon var lite nervös inför festen, eftersom hon inte brukade gilla att festa. Hon berättade att hon ofta brukade bli lämnad utanför. Jag lovade henne att hon inte skulle bli lämnad någonstans. Hon skulle få följa med mig, och ingen skulle få göra en skit mot henne. Hon var min.
Efter att ha jobbat tillräckligt länge med låtarna på söndagskvällen så föreslog jag en träff med Mickaela. Vi gick och babblade om allt möjligt. Favoritmat, musikstil, mode, och allt möjligt. Ju mer jag fick veta om Mickaela, desto mer insåg jag hur äkta hon var och hur mycket jag ville ha henne.
"Bill... I have to tell you something." Sa hon. Hon lät allvarlig.
"What is it?"
"I know it’s kind of stupid to tell you this, because we have only known each other for... A week or something like that. But, I feel that you have to know."
“Mickaela, what is it?" Hon suckade lite och satte sig på en sten. Sedan tittade hon på mig. Jag satte mig mitt emot henne, nervös över vad hon skulle säga. Hon tog ett djupt andetag och tittade på mig.
"I want you to know, that I love you. And it’s not one of those stupid celebrity crush or anything. I love you, I really love you, and have done since the 28: th December 2010." Sa hon. Jag var mållös.
“Are you serious?" frågade jag. Hon nickade.
"I love you so much... And I spend almost every night, crying after you. It was hard, and all I wanted, was that you some day would understand that I love you for who you are. You’re not like anyone else, you are special. You’re special to me. And I love you exactly as you are." Sa hon. Jag blev nästan tårögd. Hon älskade mig…
"Oh Mickaela..." sa jag.
"I just wanted you to understand." Sa hon. Åh vad jag ville berätta för henne att jag älskade henne, men jag kunde inte…
Vi hade kommit ifrån ämnet efter ett tag, och började prata om en massa skumma saker. Det blev en massa skratt tillsammans med henne den kvällen. Hon gjorde mig lycklig, trots att jag bara har känt henne i någon vecka eller något. Det kändes på något sätt lite sjukt, att hon hade fått mig att känna mig lycklig, när jag bara hade känt henne så kort tid. Men det var ju kärlek vid första ögonkastet. Det kändes som att hon var min själsfrände.
Efter en stund ringde det i hennes telefon.
"Yes?" sa hon.
"I’m sorry, I’m with a friend." Jag flinade lite. Hon sa ingenting.
"It’s none of your business. I’m with a friend, that’s all." Sa hon lite irriterat. Jag tittade på henne, och sedan satte jag mig på en sten. Lita på henne antar jag att jag kunde göra. Efter ett tag la hon på.
"Why didn’t you say who you were with?" frågade jag.
“I’m not an idiot. I haven’t got your permission to tell people."
“What do you mean?"
“I’m not like other girls and running around and tell everyone things they don’t need to know."
“You really are a dream girl Mickaela…" sa jag tyst. Hon skrattade.
“No, I’m not. I’m just myself." Log hon.
“That means that I can trust you."
“Guess why my friend called me diary." Sa hon och log. Om jag verkligen kunde lita på henne, så var det allt jag behövde för att kunna ha henne som flickvän.
Vi gick runt och pratade lite mer om henne och att hon verkligen kunde hålla saker inom sig. Hon berättade aldrig något för någon annan. Enligt henne behövde man inte be henne om att hålla käften om saker. Hon höll tyst om det ändå.
Finns mer.
Hon var lite nervös inför festen, eftersom hon inte brukade gilla att festa. Hon berättade att hon ofta brukade bli lämnad utanför. Jag lovade henne att hon inte skulle bli lämnad någonstans. Hon skulle få följa med mig, och ingen skulle få göra en skit mot henne. Hon var min.
Efter att ha jobbat tillräckligt länge med låtarna på söndagskvällen så föreslog jag en träff med Mickaela. Vi gick och babblade om allt möjligt. Favoritmat, musikstil, mode, och allt möjligt. Ju mer jag fick veta om Mickaela, desto mer insåg jag hur äkta hon var och hur mycket jag ville ha henne.
"Bill... I have to tell you something." Sa hon. Hon lät allvarlig.
"What is it?"
"I know it’s kind of stupid to tell you this, because we have only known each other for... A week or something like that. But, I feel that you have to know."
“Mickaela, what is it?" Hon suckade lite och satte sig på en sten. Sedan tittade hon på mig. Jag satte mig mitt emot henne, nervös över vad hon skulle säga. Hon tog ett djupt andetag och tittade på mig.
"I want you to know, that I love you. And it’s not one of those stupid celebrity crush or anything. I love you, I really love you, and have done since the 28: th December 2010." Sa hon. Jag var mållös.
“Are you serious?" frågade jag. Hon nickade.
"I love you so much... And I spend almost every night, crying after you. It was hard, and all I wanted, was that you some day would understand that I love you for who you are. You’re not like anyone else, you are special. You’re special to me. And I love you exactly as you are." Sa hon. Jag blev nästan tårögd. Hon älskade mig…
"Oh Mickaela..." sa jag.
"I just wanted you to understand." Sa hon. Åh vad jag ville berätta för henne att jag älskade henne, men jag kunde inte…
Vi hade kommit ifrån ämnet efter ett tag, och började prata om en massa skumma saker. Det blev en massa skratt tillsammans med henne den kvällen. Hon gjorde mig lycklig, trots att jag bara har känt henne i någon vecka eller något. Det kändes på något sätt lite sjukt, att hon hade fått mig att känna mig lycklig, när jag bara hade känt henne så kort tid. Men det var ju kärlek vid första ögonkastet. Det kändes som att hon var min själsfrände.
Efter en stund ringde det i hennes telefon.
"Yes?" sa hon.
"I’m sorry, I’m with a friend." Jag flinade lite. Hon sa ingenting.
"It’s none of your business. I’m with a friend, that’s all." Sa hon lite irriterat. Jag tittade på henne, och sedan satte jag mig på en sten. Lita på henne antar jag att jag kunde göra. Efter ett tag la hon på.
"Why didn’t you say who you were with?" frågade jag.
“I’m not an idiot. I haven’t got your permission to tell people."
“What do you mean?"
“I’m not like other girls and running around and tell everyone things they don’t need to know."
“You really are a dream girl Mickaela…" sa jag tyst. Hon skrattade.
“No, I’m not. I’m just myself." Log hon.
“That means that I can trust you."
“Guess why my friend called me diary." Sa hon och log. Om jag verkligen kunde lita på henne, så var det allt jag behövde för att kunna ha henne som flickvän.
Vi gick runt och pratade lite mer om henne och att hon verkligen kunde hålla saker inom sig. Hon berättade aldrig något för någon annan. Enligt henne behövde man inte be henne om att hålla käften om saker. Hon höll tyst om det ändå.
Finns mer.
Visa toppen
Visa sidfoten