June
Thursday 1 March 2012 photo 21/70
|
Hon släppte min arm och sträckte på sig. Sedan öppnade hon försiktigt ögonen.
"Yes..?" sa hon yrvaket.
"Wake up, and stop making out with my arm." Flinade jag. Hon började rodna.
"Sorry..." skrattade hon.
"And what exactly did you dream?" flinade jag och satte mig upp. Hon tittade på mig.
"You don’t want to know!" sa hon. Jag skrattade och reste på mig, sedan satte jag på mig ett par mjukisbyxor och en svart t-shirt. Hon satte sig upp och sedan plockade hon fram en bh, ett par trosor och ett par jeans och ett linne. Sedan gick hon in på toaletten. Jag satte mig ner i hennes säng och kollade min mobil. Tre sms från Tom och ett missat samtal. Jag ringde upp honom.
"Hallå?" svarade han trött.
"Hej, Bill här." sa jag.
"VARFÖR HAR DU INTE SVARAT MIG?!"
"Tom, det är nio timmar mellan Los Angeles och Sverige. Jag låg och sov!"
"Jaha, oj... Sorry..."
"Lugnt. Men var det något viktigt?"
"Nej, jag ville bara veta om du hade kommit fram ordentligt."
"Ja det har jag, och allt är bra här. Dock vet jag inte riktigt när begravningen kommer ske."
"Men du vet väl när du kommer hem?"
"Ja, och det blir på lördag."
"Perfekt, då slipper jag sitta här och längta efter dig." Jag skrattade lite.
"Vad gullig du är!" sa jag.
"Tyst..." jag skrattade igen. Efter ett tag la vi på och då kom Mickaela in i rummet igen. Tillsammans gick vi ner och åt lite frukost.
Jag frågade lite försiktigt när begravningen skulle hållas. Mickaela sa att den skulle vara på fredagen, och anledningen till att vi åkte hit så tidigt var för att vi för det första, skulle vända på dygnet så vi anpassade oss till svensk tid och för det andra, för att hon var tvungen att välja kläder. Så efter frukosten åkte jag, Mickaela, hennes pappa och hennes lillebror iväg till stan för att köpa kläder. Mickaelas pappa och hennes lillebror gick iväg och fixade det själva, och jag hjälpte Mickaela.
"Bill..." sa hon när vi gick runt och tittade på en massa svarta klänningar.
"Yes?"
"You wanted to tell me something when my dad called me and said that my grandma was dead." Hon tittade på mig. Jag kunde inte berätta det nu, det var inte läge, inte alls.
"Yeah... I know, but eh... We’ll take that later. After the funeral or something." Sa jag.
“Why not now?" Jag bara skakade på huvudet.
"We’ll take it when we come home to US again." Sa jag.
“Okay…" svarade hon bara. Om hon bara visste hur mycket jag ville berätta för henne… Men jag kunde helt enkelt inte. Det skulle bli konstigt nu med tanke på hennes farmor.
Vi fortsatte att kolla runt efter kläder till henne. Vi hittade inga fina, så vi beslöt oss för att ta en kostym till henne. Vi hittade faktiskt en väldigt snygg kostym som passade henne perfekt. Hon visade den för sin pappa. Han gillade inte riktigt att hon hade en kostym, men han kunde inte säga att den inte passade på henne, för det gjorde den verkligen. De köpte tillslut kostymen, och fick med en svart slips på köpet. Jag och hennes pappa kom på att vi kunde raka av hennes hår också så kunde hon bli en riktig man! Problemet var att hon var tvungen att bli av med brösten och få en penis istället. Vilken sjuk humor jag hade... Mickaela höll dock på att skratta ihjäl sig för våra dumma planer.
Hon släppte min arm och sträckte på sig. Sedan öppnade hon försiktigt ögonen.
"Yes..?" sa hon yrvaket.
"Wake up, and stop making out with my arm." Flinade jag. Hon började rodna.
"Sorry..." skrattade hon.
"And what exactly did you dream?" flinade jag och satte mig upp. Hon tittade på mig.
"You don’t want to know!" sa hon. Jag skrattade och reste på mig, sedan satte jag på mig ett par mjukisbyxor och en svart t-shirt. Hon satte sig upp och sedan plockade hon fram en bh, ett par trosor och ett par jeans och ett linne. Sedan gick hon in på toaletten. Jag satte mig ner i hennes säng och kollade min mobil. Tre sms från Tom och ett missat samtal. Jag ringde upp honom.
"Hallå?" svarade han trött.
"Hej, Bill här." sa jag.
"VARFÖR HAR DU INTE SVARAT MIG?!"
"Tom, det är nio timmar mellan Los Angeles och Sverige. Jag låg och sov!"
"Jaha, oj... Sorry..."
"Lugnt. Men var det något viktigt?"
"Nej, jag ville bara veta om du hade kommit fram ordentligt."
"Ja det har jag, och allt är bra här. Dock vet jag inte riktigt när begravningen kommer ske."
"Men du vet väl när du kommer hem?"
"Ja, och det blir på lördag."
"Perfekt, då slipper jag sitta här och längta efter dig." Jag skrattade lite.
"Vad gullig du är!" sa jag.
"Tyst..." jag skrattade igen. Efter ett tag la vi på och då kom Mickaela in i rummet igen. Tillsammans gick vi ner och åt lite frukost.
Jag frågade lite försiktigt när begravningen skulle hållas. Mickaela sa att den skulle vara på fredagen, och anledningen till att vi åkte hit så tidigt var för att vi för det första, skulle vända på dygnet så vi anpassade oss till svensk tid och för det andra, för att hon var tvungen att välja kläder. Så efter frukosten åkte jag, Mickaela, hennes pappa och hennes lillebror iväg till stan för att köpa kläder. Mickaelas pappa och hennes lillebror gick iväg och fixade det själva, och jag hjälpte Mickaela.
"Bill..." sa hon när vi gick runt och tittade på en massa svarta klänningar.
"Yes?"
"You wanted to tell me something when my dad called me and said that my grandma was dead." Hon tittade på mig. Jag kunde inte berätta det nu, det var inte läge, inte alls.
"Yeah... I know, but eh... We’ll take that later. After the funeral or something." Sa jag.
“Why not now?" Jag bara skakade på huvudet.
"We’ll take it when we come home to US again." Sa jag.
“Okay…" svarade hon bara. Om hon bara visste hur mycket jag ville berätta för henne… Men jag kunde helt enkelt inte. Det skulle bli konstigt nu med tanke på hennes farmor.
Vi fortsatte att kolla runt efter kläder till henne. Vi hittade inga fina, så vi beslöt oss för att ta en kostym till henne. Vi hittade faktiskt en väldigt snygg kostym som passade henne perfekt. Hon visade den för sin pappa. Han gillade inte riktigt att hon hade en kostym, men han kunde inte säga att den inte passade på henne, för det gjorde den verkligen. De köpte tillslut kostymen, och fick med en svart slips på köpet. Jag och hennes pappa kom på att vi kunde raka av hennes hår också så kunde hon bli en riktig man! Problemet var att hon var tvungen att bli av med brösten och få en penis istället. Vilken sjuk humor jag hade... Mickaela höll dock på att skratta ihjäl sig för våra dumma planer.
Comment the photo
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tokiohotelsaga/503288797/
Visa toppen
Show footer