June
Thursday 1 March 2012 photo 23/70
|
När vi kom fram till stället vi skulle umgås på, så var de flesta ganska glada. Mickaela var bara tyst och helt blek i ansiktet. Jag försökte så gott jag kunde med att trösta henne och få henne att må bättre.
Vi gick och satte oss vid ett bord där vi kunde vara ensamma. Hon började gråta igen och jag kramade om henne. En kvinna kom fram till mig. Hon hälsade på mig och presenterade sig som Madelene. En kusin.
"So... She finally met you after all."
“Yeah, she did…"
“Are you in a relationship?" frågade hon. Jag skakade på huvudet.
“I’m just a friend to her…"
"Ah..." sa hon. Mickaela släppte mitt grepp, och det gjorde jag med. Hon satte sig upp och torkade bort tårarna. Madelene och Mickaela började prata på svenska, och som vanligt förstod jag ingenting. Jag skulle ge igen på Mickaela genom att snacka tyska med Tom! Det var en sak som var säker.
När allt var över, så åkte vi hem igen och dagen efter åkte vi tillbaka till Los Angeles. Mickaelas mormor och morfar skulle komma och hämta oss, och så skulle de skjutsa hem mig.
Dagarna gick och jag och Mickaela pratade i telefon ofta och smsade. Hon mådde lite bättre nu, men var fortfarande inte helt glad. Jag erbjöd mig att komma hem till henne flera gånger, men hon sa att jag inte behövde. Det skulle tydligen bara bli jobbigt för mig. Jag önskar att hon kunde förstå.
Ria blev mer och mer frånvarande. Hon hämtade lite saker då och då. Jag undrade såklart om de hade gjort slut än, men icke. Tom sa bara att de skulle ha en liten paus. Jag skulle snart bli galen på honom. Jag ville inte att han skulle slösa sin tid på Ria! Tänk vad hon skulle kunna göra nu när de har "paus". Skulle inte alls förvåna mig om hon sprang runt och låg med en massa killar nu när hon får chansen.
Jag och Tom satt i studion och höll på att försöka skriva klart den sista låten.
"Kan du svara ärligt på den här frågan?" frågade jag och tittade på min bror.
"Visst."
"Exakt VARFÖR gör du inte slut med Ria? Du har ju inga känslor för henne?" han suckade.
"Jo, jag har känslor för henne, men de är inte starka. Men de räknas ändå som känslor."
"Och de känslorna är säkert inte ens kärlek. Du är bara kåt på henne." Han suckade tungt.
"Varför är det så svårt för dig att acceptera att jag också har känslor?!"
"FÖR ATT DU HAR SAGT SJÄLV ATT DU INTE ENS VET VARFÖR DU VILL HA HENNE!" skrek jag.
"Lugna ner dig!"
"Vad händer här?" frågade David och kom in i rummet.
"Inget." sa jag och satte mig ner på stolen igen. Han kom över till mig och la en hand på min axel.
"Du, fokusera nu. Vi kan inte ta hur lång tid som helst på oss. Era fans väntar på nytt material."
"Jag vet! Men det är inte lätt när man har en massa annat i tankarna!" sa jag.
"Som vadå?"
"Som Mickaela." flinade Tom.
"Vem?" sa David. Jag suckade.
"Mickaela. En tjej jag har träffat."
"Nämen! Äntligen Bill!"
"Dock så vågar han inte säga något till henne om att han är kär i henne." sa Tom.
När vi kom fram till stället vi skulle umgås på, så var de flesta ganska glada. Mickaela var bara tyst och helt blek i ansiktet. Jag försökte så gott jag kunde med att trösta henne och få henne att må bättre.
Vi gick och satte oss vid ett bord där vi kunde vara ensamma. Hon började gråta igen och jag kramade om henne. En kvinna kom fram till mig. Hon hälsade på mig och presenterade sig som Madelene. En kusin.
"So... She finally met you after all."
“Yeah, she did…"
“Are you in a relationship?" frågade hon. Jag skakade på huvudet.
“I’m just a friend to her…"
"Ah..." sa hon. Mickaela släppte mitt grepp, och det gjorde jag med. Hon satte sig upp och torkade bort tårarna. Madelene och Mickaela började prata på svenska, och som vanligt förstod jag ingenting. Jag skulle ge igen på Mickaela genom att snacka tyska med Tom! Det var en sak som var säker.
När allt var över, så åkte vi hem igen och dagen efter åkte vi tillbaka till Los Angeles. Mickaelas mormor och morfar skulle komma och hämta oss, och så skulle de skjutsa hem mig.
Dagarna gick och jag och Mickaela pratade i telefon ofta och smsade. Hon mådde lite bättre nu, men var fortfarande inte helt glad. Jag erbjöd mig att komma hem till henne flera gånger, men hon sa att jag inte behövde. Det skulle tydligen bara bli jobbigt för mig. Jag önskar att hon kunde förstå.
Ria blev mer och mer frånvarande. Hon hämtade lite saker då och då. Jag undrade såklart om de hade gjort slut än, men icke. Tom sa bara att de skulle ha en liten paus. Jag skulle snart bli galen på honom. Jag ville inte att han skulle slösa sin tid på Ria! Tänk vad hon skulle kunna göra nu när de har "paus". Skulle inte alls förvåna mig om hon sprang runt och låg med en massa killar nu när hon får chansen.
Jag och Tom satt i studion och höll på att försöka skriva klart den sista låten.
"Kan du svara ärligt på den här frågan?" frågade jag och tittade på min bror.
"Visst."
"Exakt VARFÖR gör du inte slut med Ria? Du har ju inga känslor för henne?" han suckade.
"Jo, jag har känslor för henne, men de är inte starka. Men de räknas ändå som känslor."
"Och de känslorna är säkert inte ens kärlek. Du är bara kåt på henne." Han suckade tungt.
"Varför är det så svårt för dig att acceptera att jag också har känslor?!"
"FÖR ATT DU HAR SAGT SJÄLV ATT DU INTE ENS VET VARFÖR DU VILL HA HENNE!" skrek jag.
"Lugna ner dig!"
"Vad händer här?" frågade David och kom in i rummet.
"Inget." sa jag och satte mig ner på stolen igen. Han kom över till mig och la en hand på min axel.
"Du, fokusera nu. Vi kan inte ta hur lång tid som helst på oss. Era fans väntar på nytt material."
"Jag vet! Men det är inte lätt när man har en massa annat i tankarna!" sa jag.
"Som vadå?"
"Som Mickaela." flinade Tom.
"Vem?" sa David. Jag suckade.
"Mickaela. En tjej jag har träffat."
"Nämen! Äntligen Bill!"
"Dock så vågar han inte säga något till henne om att han är kär i henne." sa Tom.
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tokiohotelsaga/503352515/
Visa toppen
Show footer