June
Thursday 1 March 2012 photo 59/70
|
“Yes I am. I love you, and I want to help you!"
“Do you still love me, I mean, after telling you this?"
“Of course I do!"
“I’m a freak…" sa hon och vände sig bort. Jag kramade om henne hårt.
"You’re not a freak Mickaela! You’re wonderful!" Hon svarade inte, utan bara snyftade. Jag kramade om henne hårdare och lutade mitt huvud mot hennes. Tillslut slappnade hon av.
"Sch sweetie..." viskade jag tröstande. Jag började försiktigt vagga henne. Hon la sig mot mig och slappnade av i hela kroppen. Jag strök henne över armen.
"Mickaela, you’re beautiful, sweet, romantic, funny and kind. You make me feel happy. You raise me up! You’re always there for me, you make me feel loved. You love me exactly as I am. You’re so damn wonderful, and I need you in my life!" hon tittade på mig och vände sig mot mig. Hon bara tittade på mig, sedan la hon sina armar runt min hals och kysste mig. Jag besvarade hennes underbara kyss. Äntligen fick jag känna hennes läppar mot mina igen!
Hon avslutade kyssen och kramade om mig. Jag la armarna runt henne.
"I love you..." sa hon.
"Good, because I love you too." Sa jag. Vi satt helt tysta. Hon satt i mitt knä och jag höll om henne.
Efter en stund kom Tom och knackade på dörren.
"Vad är det?" frågade jag.
"Är ni upptagna?"
"Det beror på vad du vill."
"Kan jag komma in?" frågade han. Jag tittade på Mickaela. Hon nickade.
"Did you understand?" frågade jag förvånat. Hon skakade på huvudet.
"I saw it in your eyes..." sa hon. Jag kollade chockat på henne.
“Hallå?" frågade Tom.
“Erh, ja. Du kan komma in!" sa jag. Han öppnade dörren. Han tittade på oss.
"Stör jag?" frågade han. Jag skakade på huvudet.
"Men vad är det som har hänt? Varför gråter hon?"
"Hon har berättat lite saker..."
"Please guys, stop talking German. I can’t understand..." sa hon försiktigt.
"Sorry..." sa jag.
"Are you two..?" frågade Tom. Både jag och Mickaela skakade försiktigt på huvudet.
"Not yet..." svarade hon. Jag tittade förvånat på henne.
"Maybe I should let you two be alone for a while."
“No, tell us what you wanted to say." Log Mickaela.
“Okay, eh… Sofia and I want to play bowling, and we wonder if you want to come with us?" Jag och Mickaela tittade på varandra.
“When?"
“This afternoon. Around 4 pm."
"Ah, okay. We’ll come with you."
"Great!" sa Tom. Sedan gick han ut ur rummet. Jag tittade på Mickaela.
"What did you mean?"
"With?"
"With not yet?" hon skrattade och satte sig upp mitt emot mig.
"Since you accept me as I am, and love me, and I love you, so... I guess you can figure it out by yourself." Log hon. Jag tittade på henne. Jag kände mig lite efterbliven, med tanke på att jag inte riktigt hade fått igång hjärnan än. Klockan var ju bara elva. Hon såg på mig att jag inte förstod, så hon skrattade lite och kysste mig igen.
"I want to start, where we ended." Viskade hon. Jag log och kysste henne.
“Yes I am. I love you, and I want to help you!"
“Do you still love me, I mean, after telling you this?"
“Of course I do!"
“I’m a freak…" sa hon och vände sig bort. Jag kramade om henne hårt.
"You’re not a freak Mickaela! You’re wonderful!" Hon svarade inte, utan bara snyftade. Jag kramade om henne hårdare och lutade mitt huvud mot hennes. Tillslut slappnade hon av.
"Sch sweetie..." viskade jag tröstande. Jag började försiktigt vagga henne. Hon la sig mot mig och slappnade av i hela kroppen. Jag strök henne över armen.
"Mickaela, you’re beautiful, sweet, romantic, funny and kind. You make me feel happy. You raise me up! You’re always there for me, you make me feel loved. You love me exactly as I am. You’re so damn wonderful, and I need you in my life!" hon tittade på mig och vände sig mot mig. Hon bara tittade på mig, sedan la hon sina armar runt min hals och kysste mig. Jag besvarade hennes underbara kyss. Äntligen fick jag känna hennes läppar mot mina igen!
Hon avslutade kyssen och kramade om mig. Jag la armarna runt henne.
"I love you..." sa hon.
"Good, because I love you too." Sa jag. Vi satt helt tysta. Hon satt i mitt knä och jag höll om henne.
Efter en stund kom Tom och knackade på dörren.
"Vad är det?" frågade jag.
"Är ni upptagna?"
"Det beror på vad du vill."
"Kan jag komma in?" frågade han. Jag tittade på Mickaela. Hon nickade.
"Did you understand?" frågade jag förvånat. Hon skakade på huvudet.
"I saw it in your eyes..." sa hon. Jag kollade chockat på henne.
“Hallå?" frågade Tom.
“Erh, ja. Du kan komma in!" sa jag. Han öppnade dörren. Han tittade på oss.
"Stör jag?" frågade han. Jag skakade på huvudet.
"Men vad är det som har hänt? Varför gråter hon?"
"Hon har berättat lite saker..."
"Please guys, stop talking German. I can’t understand..." sa hon försiktigt.
"Sorry..." sa jag.
"Are you two..?" frågade Tom. Både jag och Mickaela skakade försiktigt på huvudet.
"Not yet..." svarade hon. Jag tittade förvånat på henne.
"Maybe I should let you two be alone for a while."
“No, tell us what you wanted to say." Log Mickaela.
“Okay, eh… Sofia and I want to play bowling, and we wonder if you want to come with us?" Jag och Mickaela tittade på varandra.
“When?"
“This afternoon. Around 4 pm."
"Ah, okay. We’ll come with you."
"Great!" sa Tom. Sedan gick han ut ur rummet. Jag tittade på Mickaela.
"What did you mean?"
"With?"
"With not yet?" hon skrattade och satte sig upp mitt emot mig.
"Since you accept me as I am, and love me, and I love you, so... I guess you can figure it out by yourself." Log hon. Jag tittade på henne. Jag kände mig lite efterbliven, med tanke på att jag inte riktigt hade fått igång hjärnan än. Klockan var ju bara elva. Hon såg på mig att jag inte förstod, så hon skrattade lite och kysste mig igen.
"I want to start, where we ended." Viskade hon. Jag log och kysste henne.
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tokiohotelsaga/509603401/
Visa toppen
Show footer