Tuesday 19 April 2011 photo 2/2
|
Del 24
Nadja;
Jag satt nere i vardagsrummet medans melenie pratade med killarna. hon hade varit där uppe ett bra tag nu och precis när jag tänkte gå upp för att kolla så att allt var okej hörde jag steg i trappan. Jag antog att det var mel som skulle åkanhem igen, det skulle inte bli lätt att säga hejdå men jag vet ju att jag måste låta henne leva sitt egna liv. Och jag förstår fullständigt att hon inte har sån stor lust att vara här pga allt med Tom.
Men det var inte melenie som kom ner för trappan det var bill, jag kunde se med en gång att ngt var fel men jag log mot honom ändå för att försöka muntra upp honom. Tydligen lyckades jag inte så bra för han gick rakt förbi mig utan att kasta en blick på mig. Visst han kanske var ledsen, men jag hade ju fasen inte gjort ngt så vrf betedde han sig såhär mot mig?
Jag följde efter honom till köket och satte mig vid bordet för att iakta honom. Tio minuter gick, tjugo minuter och slutligen hade det gått en halvtimme sen han klev in i köket och han hade fortfarande inte yttrat ett enda ord.
- Bill vad är det som har hänt? Vrf säger du inget och vrf låtsas du som om jag inte existerar?
- åååh... Var det enda svaret jag fick innan han vände på klacken och gick till vardagsrummet för att se på tv. Okej vad fasen var det med honom?Så vitt jag kom ihåg har jag inte sagt ett pip till honom som gett honom en anledning att vara sur på mig.
- Asså Bill vad är det med dig, har jag gjort ngt eller? sa jag surt när jag kom in i vardagsrummet.
- Herregud, stalkar du mig eller? svarade han irriterat.
- Vad fasen va det för svar? Vad har jag gjort dig som får dig att betee dig såhär? :0
-Men guud! Jag orkar inte det här just nu. Jag sticker en sväng med bilen... sa han surt och smällde igen dörren efter sig.
Kvar stod jag, gråtfärdig och söndertrasad. Men mest var jag så jävla förbannad, jag hade öppnat upp mig totalt inför honom och följt honom som en hund de senaste månaderna. Och plötsligt har han fått för sig att han har rätt att betee sig precis som han vill!
Men där har han fel, det är det slut på från och med nu, han skulle få se och han skulle ångra sig!
Melenie;
Det första jag hörde när jag vaknade var Toms lugna andetag bredvid mig. Gud vad jag älskade de mannen.
- Ich libe dich (stavning?) ... viskade jag i hans öra och sakta öppnade han ögonen. Jag pussade honom lätt på munnen innan jag reste mig ur sängen och gick in på toa.
- Men vad tog du vägen... gnällde Tom när jag kom tillbaka.
- Haha jag var bara på toa sötnos, men hur som helst tror jag att det är dags att gå upp nu. Så red på dig din klumpeduns... sa jag och smällde till honom på ryggen.
-Åhh din lilla slavdivare, men jag ska allt leva upp till ordet klumpeduns... sa han innan han reste lätt på sig och la sig rakt över mig.
- Haha tom gå av mig, du väger ton!!!!
- Säger du det min sköna, men vad synd det måste vara för dig... sa han bara och tryckte sig hårdare mot mig.
-Okej jag ger mig.... sa jag innan vi hörde en jätte smäll.nerifrån.
-Nadja!!
- Bill!!!!
Skrek vi i munnen på varandra innan vi skyndade oss ner för trappan och fann nadja stående svärandes för sig själv.
-Ehm nadja sötnos, är allt okej? sa jag försiktigt och gick långsamt fram mot henne.
-Nej det är inte okej, men skit samma. Det blir värre för honom när han kommer tillbaka! Jag ska personligen se till att göra honom steril för resten av livet... sa hon bara.
Jag och Tom kollade på varandra innan vi brast ut i gapskratt.
värd några kommentarer? :)
Nadja;
Jag satt nere i vardagsrummet medans melenie pratade med killarna. hon hade varit där uppe ett bra tag nu och precis när jag tänkte gå upp för att kolla så att allt var okej hörde jag steg i trappan. Jag antog att det var mel som skulle åkanhem igen, det skulle inte bli lätt att säga hejdå men jag vet ju att jag måste låta henne leva sitt egna liv. Och jag förstår fullständigt att hon inte har sån stor lust att vara här pga allt med Tom.
Men det var inte melenie som kom ner för trappan det var bill, jag kunde se med en gång att ngt var fel men jag log mot honom ändå för att försöka muntra upp honom. Tydligen lyckades jag inte så bra för han gick rakt förbi mig utan att kasta en blick på mig. Visst han kanske var ledsen, men jag hade ju fasen inte gjort ngt så vrf betedde han sig såhär mot mig?
Jag följde efter honom till köket och satte mig vid bordet för att iakta honom. Tio minuter gick, tjugo minuter och slutligen hade det gått en halvtimme sen han klev in i köket och han hade fortfarande inte yttrat ett enda ord.
- Bill vad är det som har hänt? Vrf säger du inget och vrf låtsas du som om jag inte existerar?
- åååh... Var det enda svaret jag fick innan han vände på klacken och gick till vardagsrummet för att se på tv. Okej vad fasen var det med honom?Så vitt jag kom ihåg har jag inte sagt ett pip till honom som gett honom en anledning att vara sur på mig.
- Asså Bill vad är det med dig, har jag gjort ngt eller? sa jag surt när jag kom in i vardagsrummet.
- Herregud, stalkar du mig eller? svarade han irriterat.
- Vad fasen va det för svar? Vad har jag gjort dig som får dig att betee dig såhär? :0
-Men guud! Jag orkar inte det här just nu. Jag sticker en sväng med bilen... sa han surt och smällde igen dörren efter sig.
Kvar stod jag, gråtfärdig och söndertrasad. Men mest var jag så jävla förbannad, jag hade öppnat upp mig totalt inför honom och följt honom som en hund de senaste månaderna. Och plötsligt har han fått för sig att han har rätt att betee sig precis som han vill!
Men där har han fel, det är det slut på från och med nu, han skulle få se och han skulle ångra sig!
Melenie;
Det första jag hörde när jag vaknade var Toms lugna andetag bredvid mig. Gud vad jag älskade de mannen.
- Ich libe dich (stavning?) ... viskade jag i hans öra och sakta öppnade han ögonen. Jag pussade honom lätt på munnen innan jag reste mig ur sängen och gick in på toa.
- Men vad tog du vägen... gnällde Tom när jag kom tillbaka.
- Haha jag var bara på toa sötnos, men hur som helst tror jag att det är dags att gå upp nu. Så red på dig din klumpeduns... sa jag och smällde till honom på ryggen.
-Åhh din lilla slavdivare, men jag ska allt leva upp till ordet klumpeduns... sa han innan han reste lätt på sig och la sig rakt över mig.
- Haha tom gå av mig, du väger ton!!!!
- Säger du det min sköna, men vad synd det måste vara för dig... sa han bara och tryckte sig hårdare mot mig.
-Okej jag ger mig.... sa jag innan vi hörde en jätte smäll.nerifrån.
-Nadja!!
- Bill!!!!
Skrek vi i munnen på varandra innan vi skyndade oss ner för trappan och fann nadja stående svärandes för sig själv.
-Ehm nadja sötnos, är allt okej? sa jag försiktigt och gick långsamt fram mot henne.
-Nej det är inte okej, men skit samma. Det blir värre för honom när han kommer tillbaka! Jag ska personligen se till att göra honom steril för resten av livet... sa hon bara.
Jag och Tom kollade på varandra innan vi brast ut i gapskratt.
värd några kommentarer? :)
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tokiohotelove/488476499/