June
Monday 25 April 2011 photo 4/5
|
Del 29
Bill:
Melenie och Tom hade gått till ett fik utanför sjukhuset för att få vara lite ifred. Och Nadjas föräldrar hade åkt hem för dagen så jag bestämde mig för att gå in. Detta var antagligen min enda chans så det är lika bra att ta tillvara på den. Jag bad en sjuksköterska att berätta för Nadja att hon hade besök så att hon inte skulle vara helt oförberedd.
- Du har besök, sa hon.
Sedan försvann hon diskret tillbaka till disken. Jag stod och stirrade in i ett lite rum med blåa gardiner, en säng och ett nattduksbord. Nadja låg i sängen och höll på med sin mobil. Hon avslutade det hon höll på med och la ner den på sängen. Hon vände sig om och kollade på mig och jag tömdes plötsligt totalt på alla de där orden jag skulle säga. Det var som ett svart hål hade öppnat sig inuti mig. Slurp.
- Är det du? sa Nadja
- Ja, sa jag.
Gnistrande konversationskonst. Nadja verkade inte heller känna sig som Oscar Wilde för ögonblicket. Jag såg mig oroligt om. Undrade om Nadjas föräldrar verkligen hade gått hem.
- Kan jag... komma in?
Nadja nickade.
Jag klev över tröskeln och stängde dörren bakom mig. Rummet hade spygröna tapeter, såg jag när jag såg mig omkring, skit fult! Nadja följde min blick men sa inget.
- Jag tänkte ringa först, började jag, men.. jag visste inte om du... Äh, jag ville be om ursäkt... för igår alltså.
Hon ryckte på axlarna.
- Det var inte meningen att komma emellan och förstöra ditt perfekta liv.
- Det är okej nu, sa jag snabbt.
- Jaha. Så bra.
Hon lät inte särskilt entusiastisk. Det stod en mur mellan oss. Jag kunde inte se vad hon tänkte.
- Jag har berättat för Tom vad som hände, försökte jag. Han tyckte att jag skulle prata med dig.
Det lät så barnsligt. täckte inte alls vad jag ville säga.
- Jaha, sa Nadja igen.
Hon var inte hjälpsam precis, Men kanske hade jag inte förtjänat någon hjälp heller. Jag önskade att jag hade haft vett att åka raka vägen hem. Vad gjorde jag här när hon uppenbarligen ville ha mig någon annanstans?
- Var är dina föräldrar? frågade jag.
Han tvekade. Såg på mig.
- Jag ville inte ha dem här, sa hon sedan. Orkar inte. Jag orkar inte höra allt tjat om att jag ska flytta hem till Sverige ena stunden och om hur underbar du är andra stunden...
Hon avbröt sig tvärt som om hon redan sagt för mycket.
- Fast... du kan inte flytta hem igen, sa jag.
- Det ska jag inte, sa Nadja. Jag ska bo med Melenie.
- Vad glad Tom kommer bli när han får höra att Melenie inte ska sova med honom längre. Jag kan höra honom redan nu : ´´Åk inte Melenie, stanna här istället´´ och Mel som svarar: ´´Jag inte Tom, jag måste åka!´´.
- Du kanske borde vara både Tom och Melenie och ta hand om deras relation.
Jag nickade.
- Jag kan ha en herrhatt och en damhatt och byta emellan.
Nadja skrattade lite och hennes skratt gjorde mig sprallig av lycka.
- De enda relationerna jag inte är bra på är mina egna, sa jag. Jag önskar att jag var som du.
Det sista bara halkade ur mig av misstag och jag tystnade generat. Nadja såg på sina händer.
- Vet du vad jag känner för?
Han lyfte blicken igen. Jag skakade på huvudet.
- Gå ut och äta middag och festa. Det är det första jag ska göra när jag kommer här ifrån.
- Kul, sa jag. Vi kanske kan gå tillsammans...? Jag menar Tom och Melenie kan ju också följa med och vi... Om du...
Jag kom inte längre. Frågan blev hängande oavslutad i luften, men jag visste att hon visste vad jag ville veta.
Nadja suckade.
- Det kommer aldrig funka, sa hon. När ditt jobb kallar kommer du knuffa in mig i väggen och springa dit så fort du kan. Jag klarar inte mer sånt.
Plötsligt kände jag mig totalt desperat.
- Ska det vara så fullständigt, jävla omöjligt att ha en flickvän och karriär samtidigt? nästan skrek jag. Först vill Dave att jag ska välja, sen Tom och nu börjar du också!
Nadja satte sig snabbt upp i sängen och stönade lite tyst.
- jag har aldrig bett dig att välja! Men du hade ju redan valt. Det hördes i hela jävla bilen när du gjorde slut med mig! Du har redan valt din karriär, Dave och Tom! Så nu får du ju som du vill!
- Vad skulle jag säga då? Jag trodde ju aldrig att dem skulle gå med på att... du och jag.. Men nu gjorde dem ju det! Det är okej nu!
- åh tack, snälla Dave och Tom! Ska jag slänga mig på marken och kyssa deras fötter också? Och tänk om dem ändrar sig plötsligt? Då vet jag ju i alla fall var jag har dig!
- Lägg av!
Nadja slängde sin mobil i golvet så att den studsade och flög mot väggen.
- Du vet inte hur det är att vara så inihelvete kär!
-Jo, sa jag. Det kan du ge dig fan på att jag vet!
Hon tystnade. Strök med händerna över ansiktet. När hon tittade upp igen såg ögonen annorlunda ut.
-Gör du?
- Usch ja.
- Visst gör det ont?
Jag nickade.
Sedan var jag plötsligt framme hos henne och jag la armarna om hans hals och kände hur muren äntligen smälte bort i värmen mellan våra kroppar. Hon kysste mig, höll fast mig i håret och tryckte mitt ansikte mot sitt och vi kysstes länge så, tätt, tätt intill varandra. Sluta inte, tänkte jag. Släpp mig inte, släpp mig aldrig mer.
- Du, viskade hon, jag älskar dig!
Kommentera nu!! :)
Annons
Comment the photo
Fr£4k ..
Mon 25 Apr 2011 18:32
MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!!!! O,O
Anonymous
Mon 25 Apr 2011 18:08
mer :D
kelabelapo
Mon 25 Apr 2011 18:06
MEEEEEEEEEEEEEEEEEEER EBBA MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!!!!!! O.O
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tokiohotelove/488804875/
Visa toppen
Show footer