June
Show more 
Friday 31 December 2010 photo 11/29
|
Del 11
Tom
- Neej! Melenie.... jag skrek åt henne och skyndade mig fram, det fick inte vara sant. Jag hade precis hittat min själsfrände och så försvinner hon från mig.
- Mhmh, fick jag till svar. Melenie hade öppnat ögonen igen och kollade på mig.
- Mel, lyssna på mig vi klarar detta okej! Vi fixar det, stanna hos mig nu! BILL RING AMBULANSEN FÖR FAAN!!!!
Bill skyndade sig till telefonen och Nadja kom springande in i köket.
- Vad hände? Neej melenie!
- Vi gjorde mackor och helt plötsligt smällde det och fönstret sprack sen forsade det blod ur mel och hon svimmade.
- Vi måste stoppa blodet!! Bill ge mig handdukar, skrek nadja
Bill kom inspringandes med handdukar och sa att ambulans skulle vara här vilken sekund som helst. Nadja tgo handdukarna och tryckte dem mot mels sår i magen.
- hmpf, suckade melenie
Jag kramade hennes hand och pratade med henne. Plötsligt kom två ambulansmän inspringandes och började lyfta upp henne på en bår. Dem ställde massa frågor till oss och nadja svarade så gott hon kunde.
- Vi har bara plats för en person i ambulansen, sa dem och började lasta in melenie.
Jag kollade på nadja, jag ville verkligen åka men melenie kanske helst ville ha nadja där.
- Åk du, sa nadja.
- Säkert? sa jag osäkert.
Hon nickade och tog Bills hand, bill kollade på mig och jag visste att han kunde se hur ont jag hade och hur ledsen jag var.
- Vi kommer in ikväll, sa bill.
3 timmar senare
Melenie hade opererats med en gång och låg nu på intensiven under övervakning. Hennes läge var hyfsat stabilt och dem trodde att hon skulle klara sig. Jag hade suttit med henne sen hon kom från operationen och trotts att hon sov satt jag och pratade med henne. Jag visste att hon hörde mig och att hon lyssnade.
- Tur att du inte lämnade mig mel, om du hade försvunnit hade jag tagit livet av mig! när jag sa så såg det ut som melenie ryckte till som om hon blev arg på mig.
- Jag älskar dig och kommer aldrig lämna dig! Snälla gumman vakna! Kläm min hand om du ens hör mig gör något så att jag vet om du lever!
Men melenie rörde sig inte en millimeter och jag kände mig ledsen, tänk om hon aldrig vaknar?
Melenie
jag hade så ont i magen, vad hade hänt med mig igentligen? Det sista jag kom ihåg var att Tom log mot mig och sen sa han att han älskade mig. Efter det var jag borta ett lång tag och nu kände jag att någon satt bredvid mig och pratade med mig. Jag visste att det var Tom och jag blev varm i hela kroppen. Tänk att han hade följt med mig hela tiden. Jag hörde inte mycket av vad han sa, det kom ett ord då och då. Plötsligt började han prata om att ta livet av sig och jag rykte till av ilska. Sen blev allt klarare och klarare, jag hörde Tom tydligare han bad mig om att röra på mig på något sätt, men det var omöjligt just nu. Jag försökte öppna ögonen och munnen, efter några försök fick jag upp ögonen. Tom låg med huvudet på min säng och sov, jag log mot honom, gud vad söt han var. Jag rörde på huvudet åt andra hållet och kände hur det högg till i magen.
- Mmm aj!
Tom ryckte till och tittade på mig.
- Du är vaken, äntligen! Jag har varit så orolig för dig mel. Åh gud vad jag älskar dig gör aldrig något sådant mot mig igen.
Jag vickade på pekfingret och vinkade honom emot mig, han kom närmare med sitt ansikte och jag kysste hans läppar, han besvarade kyssen innan han backade.
- Vi måste ta det lungt så att du inte får ont, det viktigaste just nu är att du mår bra!
Jag kysste honom igen och sen satt vi bara och tittade på varandra en lång stund. Trotts att jag var skadad var jag glad. vi hade kommit varandra ännu närmare och jag älskade honom ännu mer.
Värd någon kommentar?
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 24 Feb 2011 15:48
MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!!!!
Jag vill ha mer ^^
Jag vill ha mer ^^
Anonymous
Tue 22 Feb 2011 20:48
Meer!!!
9 comments on this photo
Visa toppen
Show footer