Sunday 10 April 2011 photo 25/29
|
Del 23
Melenie:
Jag hade precis avslutat inspelningen av min nya singel ´´Look at me´´ när mobilen ringde. Jag kollade på skärmen och fick se Nadjas namn.
– Hej sötnos, hur är det? svarade jag glatt, det var ett tag sen jag hade pratat men Nadja och det var roligt att hon ringde, vi behövde verkligen träffas snart.
– Melenie du måste komma till tom och bills hus. Det är kris, bill och tom har haft värsta bråket för att tom inte rör sig ur sängen. Han hotar med att hoppa av bandet om inte bill lämnar honom ifred, så bill gick fram och klippte till honom. Snälla kom hit, jag vet inte vad jag ska göra dem båda har låst in sig på sina rum och och jag vet inte…. skrek Nadja i mobilen och började gråta.
Min puls hade ökat under de korta meningarna och ja kunde inte längre stå upp. Jag ville verkligen inte åka dit, men jag kunde inte lämna Nadja ensam i allt kaos.
– Jag kommer så fort jag kan… sa jag innan jag la på och sprang ut till min bil.
Jag körde till tvillingarnas hus på mindre än två sekunder och bankade på dörren. Nadja öppnade strax efter och hon såg helt förstörd ut. Jag klappade henne lätt på axeln innan jag gick upp för trappan mot Bills rum. Det skulle vara enklare att prata med bill först och spara det värsta till sist. Jag knackade lätt på hans dörr, antagligen trodde han att det var Nadja för han vägrade helt enkelt att öppna.
– Bill skärp dig för fan och öppna dörren… väste jag lågt så att inte Tom skulle höra.
Det tog några minuter innan dörren öppnades och en sur Bill visades i dörr öppningen. Jag skakade lätt på huvudet innan jag gick in och stängde dörren efter mig.
– Bill seriöst vad håller du på med? Fattar du inte att du inte kan ta en sådan diskussion med tom just nu, han är liksom inte på det bästa humöret. Allt du säger kommer bara reta upp honom till max och sen är det du som får ta skiten.
– Jag vet, men inget av det här hade fan skett om inte du hade lämnat tom! Det är ditt fel att bandet kommer splittras och jag ska fan se till att alla fansen får reda på det… sa bill och blängde irriterat på mig.
– Det var ganska dumt sagt Bill och det vet du. Men om du inte tänker ändra din åsikt kan jag lika gärna gå härifrån… sa jag till honom i lugn ton. Även om jag blev sur på honom skulle det inte hjälpa att skrika på honom. Han visste lika väl som jag att det inte var mitt fel utan Toms fel.
– Förlåt… sa bill och kollade ner i golvet.
– Säg inte förlåt till mig, säg det till din bror! sa jag till honom innan jag lämnade rummet.
Även om jag inte var sugen på att gå in i rummet intill visste jag att jag var tvungen. Det kunde inte fortsätta såhär, tom måste börja leva igen annars skulle han förstöra allas liv i detta hus. Så jag gick fram till dörren och knackade.
– Jag vill inte prata med någon av er, fattar ni trögt… skrek tom.
– Hmm okej då kanske jag ska åka igen då… sa jag och började gå mot trappan. Jag hörde hur dörren försiktigt öppnades och visste att tom stack ut huvudet för att försäkra sig om att det var jag.
– Mel, är det du? viskade han.
– Ja tom det är det och vad fan håller du på med? Varför gör du så här, du måste försöka gå vidare och leva ditt liv. Visst du gjorde bort dig men du har fortfarande ett liv och snart kommer allt bli bättre jag lovar dig… sa jag till honom och vände mig om.
– Det kommer inte bli bättre, jag gjorde bort mig totalt och jag ångrar varje sekund utav det… sa han och kollade ner i golvet. Han vände sig om och gick in på sitt rum igen, hans stängde till och med dörren efter sig.
Shit han var verkligen helt förstörd, utan att tänka mig för följde jag efter honom och stängde dörren efter mig.
– Tom ehh, jag förstår att det är jobbigt för dig men du måste leva. Om du inte gör det för din egen skull gör det för mig! Snälla… sa jag och kollade ner i marken.
Plötsligt var rollerna ombytta och det var jag som var osäker istället för Tom. Jag visste inte längre vad jag höll på med, shit jag hade ju bestämt mig för att inte göra såhär. Jag skulle ju gå vidare och glömma tom. Men det var som om jag äntligen förstod, jag skulle aldrig kunna glömma tom och även om han hade sårat mig så hade jag aldrig mått bättre när jag var med honom. Jag skulle inte heller kunna leva med honom, den enda anledning att jag kom hit var ju för att få prata med tom och inte för att träffa Nadja eller Bill.
– Melenie, det är inte värt det. Det enda som skulle få mig att vilja leva igen var om du skulle kunna förlåta mig men ja vet att det aldrig kommer hända igen. För jag behandlade dig hemskt och du förtjänar någon bättre… sa hon sorgset.
– Du har rätt, du behandlade mig verkligen hemskt. Men jag kan inte hitta någon annan just nu, för jag är redan kär!
– Har du hittat någon annan? sa tom och jag kunde se att han var nära till tårar nu.
– ja och han är helt underbar, han får mig att känna mig hel och när ja är med honom glömmer jag allt annat. Han är den som betyder mest för mig. Varje gång jag ser honom stannar allt annat upp och det enda som betyder något är han! sa jag och log åt hur jag beskrev Tom, det stämde verkligen in på hur jag kände för honom.
– Melenie du är verkligen en fantastisk tjej, men hur fan kan du komma in hit och tro att det är okej att beskriva hur din underbara pojkvän får dig att tappa andan. Jag älskar fan dig och jag vill inte höra hur din pojkvän beter sig och hur mycket du älskar honom… fräste tom åt mig.
Jag började skratta åt honom, han var verkligen otrolig. Trodde han seriöst att jag var ihop med någon annan.
– Mel, sluta skratta för fan eller gå härifrån... skrek Tom åt mig.
– Förlåt, men det är bara så roligt… fick jag fram ur skratten… hahahaha det är ju dig jag pratar om. Jag älskar dig Tom!
Annons
Comment the photo
amandastylinson
Mon 11 Apr 2011 10:24
naaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaw!!!!! meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!!! XD
ItsMeEmmi
Sun 10 Apr 2011 14:34
Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !
Anonymous
Sun 10 Apr 2011 14:14
MER, MEEEEEER!!!!!!!
Anonymous
Sun 10 Apr 2011 12:22
mer :)
15 comments on this photo