October
Monday 19 October 2009 photo 4/4
|
Min värld är en plats där kaos råder, där aska och sot är det enda som är kvar av den en gång så skogsklädda dal som jag minns från min barndom. Nu går jag på en stig fylld av dödskallar och lik, så som ormbunkar och buskar en gång växte här. Ensamheten förtär mitt förnuft, för en gång så gjorde jag som de andra. älskade någon. Jag har gått långt in i denna snårr av yllande, utsträckta armars jämrande sorg. Det ända som jag kan känna nu i mitt hjärta är bördan av den gravsten, där Djävulen sitter som på sin tron i det Djupaste Avgrunden och hånar mig. Här verkar det vara en bra plats. Jorden är kall och fuktig och illgrön mossa växer sig på de stenarna som är som en mur av grönt marmor runt den lilla plats jag nu står. I gråten i halsen lyfte jag av stenen där Djävulen fortfarande svor och håna mig på alla de mesta avskyvärda sätt. Jag drog lätt min tår, då jag började gräva med skyffeln. Det var tungt och slitsamt, eftersom den fuktiga jorden va fylld med sten och förtorkat människokött. En stank av förutnelse och ondska började röra sig vid min näsa, då jag jag hade grävt mig den rektangulera gropen. Jag gick ner med stamplande steg mot den demoniska grop jag hade grävt. Jag lade mig på rygg med ögon rakt mot det helvetiskt, karmosin röda himmel som brann likt Infernus flammande likbränningar. Jag snyftade till en sista tredje gång och blundade innför det som komma skall. Jord och sten föll ner och tämper igen gropen jag hade grävt. Jag lyfter mitt vänstra öga för att se en skymt av den värld som jag jag kallade mitt hem. Nu ligger jag här i mörkret, kan bara minnas tillbaka till kärleken, vänskapen och glädjen, jag en gång hade och nu förlorat.
Men, vad hör jag. Någonting krafsar ovanför mig, någon eller något försöker gräva sig ner till mig. Ett svagt ljus lyser genom en liten springa, i vilket en hand blir synlig. Handen tog tag runt min handled och drar upp mig ur mörkret mot ljuset. Jag hör en bekant röst. Jag är bland vänner.
Jag vill tacka alla de som jag kan kalla för vänner, för de har stöttat mig alla de sorters problem och hinder jag har bemött.
Jag vill tacka mina närmaste vänner: Fishy, Sigge, Krut, Sebbe, Danne, Többe, Janne etc.. utan er hade jag säkert inte orkat vara här, ett liv utan er är inget liv.
Och så vill man tacka alla vänner man har här online i BDB, de skönt att veta att ni finns! finns en och annan man speciellt vill tacka... ni vet redan vilka ni är!! ;D
Men, vad hör jag. Någonting krafsar ovanför mig, någon eller något försöker gräva sig ner till mig. Ett svagt ljus lyser genom en liten springa, i vilket en hand blir synlig. Handen tog tag runt min handled och drar upp mig ur mörkret mot ljuset. Jag hör en bekant röst. Jag är bland vänner.
Jag vill tacka alla de som jag kan kalla för vänner, för de har stöttat mig alla de sorters problem och hinder jag har bemött.
Jag vill tacka mina närmaste vänner: Fishy, Sigge, Krut, Sebbe, Danne, Többe, Janne etc.. utan er hade jag säkert inte orkat vara här, ett liv utan er är inget liv.
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tombombadill/418153295/
Visa toppen
Show footer