October
Tuesday 10 May 2011 photo 4/4
|
Ännu en fantasy novell
Pojken
Edroy kände hur sina nakna fötter blev klettiga utav all gyttja och gräs som han stampade i längs den snåriga stigen.
Hur långt har han sprungit i från fästningen, ja han minns dock inte det. De andra i fästningen måste ha kommit på att han har rymt. De letar säkert just nu efter honom och säkert dödar honom innan de tar med honom tillbaka till fästningen.
Det ända Edroy kunde uppfatta just nu när hans medvetande var djupt fördunklad i oro, var de steg han tog och det han såg framför sig. Att vända blicken bakåt fick bara honom på ännu mer mardrömslika tankar. Nej inte tillbaka till fästningen, de skulle inte visa honom någon barmhärtighet. Han skulle bli mat åt vakternas vildhundar eller ännu värre, få sitt huvud lossat från sin strupe. Det fanns inget tillbaka nu.
Efter ha sprungit längs stigen vilket för honom kändes som en evighet, så snubbla han till. Han hade snavat på en slingrade trädrot som hade gjort en perfekt halvcirkelformad böjning som skulle få vilken omedveten löpare som helst att falla ned mot marken. Edroy fick torra löv och lerig jord i munnen sedan efter reste han hastigt upp igen och spottade och fräste.
Nu så reste han sitt huvud och såg att han var vid utkanten av en by. Inte heller någon liten by heller, det verkar vara som det skulle kunna bo hundratals människor där.
Precis då Edroy kom fram till kröken av en smedja, så sprang tre beväpnade vakter upp. Deras klädsel var av simplare sort, lappade läder med harnesken av brons utanpå och alla de tre bar på spjut.
Efter ha misslyckat med att utgöra någon som helst strid med vakterna, så band vakterna fast honom och spände runt hans ögon en bindel. Efter att ha slängts ned på vad som kändes som trampad jord, så sjönk ögonbindeln nedanför näsan på Edroy så han kunde se vart han var.
Han var inne i ett rum som verkar användas som byns fängelsecell, tycks kunna få plats fem fullvuxna män här inne. Utanför den låsta trädörren hördes skriken från vad som tycktes vara männen som hade slängt in honom här. Han kunde bara vagt urskilja vad som sades.
"Vad fan ska vi göra med ynglet!" utbrast en. "Vi låter han vara inspärrad i cellen tills vi vet vad vi ska göra med honom" sa en annan. "Jag tycker vi stenar honom till döds på gatan!" skrek en tredje.
Då hördes det ett klart hörbart smattrande utanför, smattrande av vilt rusande hovar. "Se efter på vad som står på där ute" skrek en av vakterna till en annan. Efter en kort stund hörde Edroy någon som flämtade och de ord som den flämtande mannen sade till de andra fick pojkens hjärta att för en kort stund stanna.
"De är gardesmän från en fästning bortom skogen. De säger de jagar en pojke som tycks vara en dråpare. De säger att han dräpte tre pojkar och en flicka i morse och de har blivit sända för att hämta honom, helst bara pojkens huvud med sig tillbaka."
Gardesmannen tog stadiga kliv mot fästningens största byggnad och de två andra öppnade raskt upp de stora trädörrarna. Gardesmannen bemötes av en ilsken man iförd en blå tunika, skrek och pekade mot gardesmannen. "Är ni helt i från ert rätta sinne, gardesman!! Vi hängde ju ut förövaren redan innan ni red ut för att hämta pojken. Var ni tvungen att dräpa honom." Gardesmannen släppte taget om Edroys huvud. "Mäster jag..." Den blåklädde mannen gjorde en gest mot munnen för att få gardesmannen tyst och sade. "Vi kan ju ändå säga att förövaren hade en meddråpare."
Edroy kände hur sina nakna fötter blev klettiga utav all gyttja och gräs som han stampade i längs den snåriga stigen.
Hur långt har han sprungit i från fästningen, ja han minns dock inte det. De andra i fästningen måste ha kommit på att han har rymt. De letar säkert just nu efter honom och säkert dödar honom innan de tar med honom tillbaka till fästningen.
Det ända Edroy kunde uppfatta just nu när hans medvetande var djupt fördunklad i oro, var de steg han tog och det han såg framför sig. Att vända blicken bakåt fick bara honom på ännu mer mardrömslika tankar. Nej inte tillbaka till fästningen, de skulle inte visa honom någon barmhärtighet. Han skulle bli mat åt vakternas vildhundar eller ännu värre, få sitt huvud lossat från sin strupe. Det fanns inget tillbaka nu.
Efter ha sprungit längs stigen vilket för honom kändes som en evighet, så snubbla han till. Han hade snavat på en slingrade trädrot som hade gjort en perfekt halvcirkelformad böjning som skulle få vilken omedveten löpare som helst att falla ned mot marken. Edroy fick torra löv och lerig jord i munnen sedan efter reste han hastigt upp igen och spottade och fräste.
Nu så reste han sitt huvud och såg att han var vid utkanten av en by. Inte heller någon liten by heller, det verkar vara som det skulle kunna bo hundratals människor där.
Precis då Edroy kom fram till kröken av en smedja, så sprang tre beväpnade vakter upp. Deras klädsel var av simplare sort, lappade läder med harnesken av brons utanpå och alla de tre bar på spjut.
Efter ha misslyckat med att utgöra någon som helst strid med vakterna, så band vakterna fast honom och spände runt hans ögon en bindel. Efter att ha slängts ned på vad som kändes som trampad jord, så sjönk ögonbindeln nedanför näsan på Edroy så han kunde se vart han var.
Han var inne i ett rum som verkar användas som byns fängelsecell, tycks kunna få plats fem fullvuxna män här inne. Utanför den låsta trädörren hördes skriken från vad som tycktes vara männen som hade slängt in honom här. Han kunde bara vagt urskilja vad som sades.
"Vad fan ska vi göra med ynglet!" utbrast en. "Vi låter han vara inspärrad i cellen tills vi vet vad vi ska göra med honom" sa en annan. "Jag tycker vi stenar honom till döds på gatan!" skrek en tredje.
Då hördes det ett klart hörbart smattrande utanför, smattrande av vilt rusande hovar. "Se efter på vad som står på där ute" skrek en av vakterna till en annan. Efter en kort stund hörde Edroy någon som flämtade och de ord som den flämtande mannen sade till de andra fick pojkens hjärta att för en kort stund stanna.
"De är gardesmän från en fästning bortom skogen. De säger de jagar en pojke som tycks vara en dråpare. De säger att han dräpte tre pojkar och en flicka i morse och de har blivit sända för att hämta honom, helst bara pojkens huvud med sig tillbaka."
Gardesmannen tog stadiga kliv mot fästningens största byggnad och de två andra öppnade raskt upp de stora trädörrarna. Gardesmannen bemötes av en ilsken man iförd en blå tunika, skrek och pekade mot gardesmannen. "Är ni helt i från ert rätta sinne, gardesman!! Vi hängde ju ut förövaren redan innan ni red ut för att hämta pojken. Var ni tvungen att dräpa honom." Gardesmannen släppte taget om Edroys huvud. "Mäster jag..." Den blåklädde mannen gjorde en gest mot munnen för att få gardesmannen tyst och sade. "Vi kan ju ändå säga att förövaren hade en meddråpare."
Directlink:
http://dayviews.com/tombombadill/489641087/
Visa toppen
Show footer