October
Saturday 14 May 2011 photo 1/1
|
Svikaren
Jag kunde inte somna den natten, vecken på vaxljuset hade just slocknat och det var kolsvart i sovkammaren, inte äns månens ljus förmådde nå in, eftersom sovkammaren jag var i låg under värdshusets mittvåning, inte ett ända fönster fanns här nere i källarvåningen. Här hade jag blidkat min tid tills att sökandet efter mig var över. Jag har levt i ständig exil, isolerade från människorna utanför värdshuset och bortom.
Nu hörde jag att ett starkt men ganska dovt bultande ljud från våningen över mig, det lätt som en yxa när den slog mot värdshusets huvuddörrs trävirke. Sedan hörde jag att dörren slog upp med ett gällt brak och sedan hördes gälla grymtanden och sedan hörde jag en av kökspigorna skrika till. Jag kasta mig ur sängen, tog på mig min blekvita tunika och drog upp mitt kortsvärd ur skidan.
Jag gick sakta mot den väldekorerade ek dörren och ut från min sovkammare. Jag undrade varför ingen annan hade vaknat, vilket det slog mig att jag kanske bara var den enda som har beslutit mig att bringa resten av natten här på värdshuset. Jag gick sakta mot en av de andra sovkammrarna för att bara av min förvåning, besanna mina egna spekulationer.
Svaga vässningar och djuriska grymtanden hördes från salen bakom trädörren. När jag kom till dörren så tryckte jag örat mot det och försökte urskilja vad dom sa. När jag hörde rösterna vågade jag inte äns andas, jag bet ihop min tänder utav den rädsla som kom över mig.
"Vart är han flicka, vart fan är han?" Väste en röst innanför. "Svara mig, annars skär jag upp strupen på dig!" Inget svar kom och sedan hörde jag ett hjärtskärande skrik och sedan ett guttoralt gurglande ljud, sedan hörde jag att flickan som de tillade till, föll tungt mot marken.
"Emilia!" Skrek en annan röst, det var värdshusägaren. "Vad har ni gjort med min dotter… vad har ni gjort med min dotter? Era förbannade svin!" Sedan hörde jag ett knappt hörbart ljud, som någonting sveptes i luften och sedan ett våt rullande ljud, vilket jag kunde av mina fasa förstå att mannen jag nyss hade talat med hade fått sitt huvud avhuggen.
Rädslan av att bli hörd avtog med bara en knapp ögonblick och jag slängde upp dörren. Där inne såg jag värdshusägarens huvud som låg mot dörrsockeln, med ett förvånat ansiktsuttryck. Jag kände en irriterande känsla i strupen och vomerade på den nyligen svabbade golvet. Den hemska stanken av min eget inre stack mig i obarmhärtigt i näsan, vilket resulterade med ännu en gång kände den irriterande känslan i strupen. Jag hejda det och tittade illamående mot salens långbord. Där, en drygt femton meter ifrån mig stog tre svartklädda varelser med uppspärrade karmosinfärgade ögon, deras ansikten var nästan dolda bakom deras feta, svarta hår som hängde som en mann över deras axlar. Deras öron var krumpna, men spetsiga, deras näsor var intryckta likt trynen på ett svin och hade långa vassa hörntänder. De var svartalver. När de såg mig pekade den ena av dom med sin mossgröna, fjälliga finger och skrek djuriskt till de andra. "Där är han! Svikaren! Svikaren!"
De gröna varelserna sprang vilt med sina sågtandade sablar mot mig, gyllengul saliv rann från deras käftar, som såg mer ut som det rann var ur deras vidöppna gap. Den obekväma situationen gjorde mig förvirrad och jag staplade mig från i både ångesten av både fienden som nu rusade i mot mig och den vedervärdiga stanken som fyllde min andedräkt och mina näsborrar. Jag drog mitt kortsvärd framför mig och sen efter att ha skakat av mig ovisheten så sprang även jag för att bemöta mina fiender. När den närmaste av dem var på väg att göra ett utfall mot mig, så drog jag mitt kortsvärd och skar upp ett djupt jack i hans axel. Besten skrek av smärta och tumlade runt på golvet. De andra hugg efter mig som vettvillingar och jag parerade deras anfall gång på gång. När en av de siktade in ett hugg rakt mot mitt bröst, tog jag tag i odjurets handled och högg sen där efter mitt kortsvärd rakt in hans tryne, så den stack rakt igenom dess huvud. Det svarta blodet sprutade blötte ner hela mitt ansikte och sedan föll det livlösa kroppen mot den kala, trägolvet. Den siste av dessa bestar hoppade bakom mig med sitt vapen upphöjd bakom huvudet, men jag hann vända mig om för att ta i mot honom i luften och hugga hon rakt genom dess buk, varelsen föll baklänges och skrek av den smärta som kom över honom, när all hans innanmäte nu började sippra ut från hans vidöppna mage.
Kort därefter började lugna han ned sig och blev liggandes livlös.
Jag gick fram mot svartalven jag hade skärt upp axeln på, den levde fortfarande och dess grönsvarta blod hade runnit ut så det hade nästan nått till den mindre bordet några meter bakom det.. "Nu ska du svara mig och det är fort?" Skrek jag ursinnigt. "Vem har sänt er?" Utan att få något svar, så dekapitera odjuret skoningslöst. "Vad gör svartalver här, så långt i från draktänderna och hertigdömet?" Tänkte jag högt för mig själv. Jag lämnade den lemlästade svartalven och gick ned till min sovkammare. Jag drog på mig min bruna gardemansmantel över axlarna och drog på mig resten av min packning, jag vågade inte stanna kvar här i staden för rädslan av att det skulle komma fler utav den falske hertig Giero Rÿlfaes hantlangare. Jag sprang hastigt mot stallet, vilket jag ansåg att värdshusägarens hästar inte skulle ha något emot att jag stjäl en av hans hingstar.
Annons
Anonymous
Sat 14 May 2011 21:52
cool bild , gillar sånadära concept skisser
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tombombadill/489827848/
Visa toppen
Show footer