August
Tuesday 26 May 2009 photo 2/2
|
Känns som ångesten har släppt men nånting inne klistrar fast.
Känns som gången vilselett mig fortsätt fram men gissar vart,
har varit ganska upp å ner balansen lika så.
Vem fanns där för mig, lärde mig när chanserna få?
Vet knappt ut eller in rätt eller fel,
vem ser tårar på kinden, vem sätter sig breve?
För mycket krut här har brukats du som är djupast,
kan se med egna ögon han är sjuk jag sjukast.
Livsdom, faller ner som vattenfallet.
Min dom tog min styrka all min kraft i handen.
Vill knappt visa tillit rädd för såren ska gå djupare
och brantare med backen blir åren mera sjukare,
brunögd vill visa gott i allt.
Det är så jag är min familj det måste gått i arv
Jag står kvar på startlinjen, ser dom andra bortom dimman,
hur fan kan alla veta utom jag att vi ska springa?!
Kvar på ruta ett, kan alla stegen här i rutan.
Är van att vara ensam när ni andra börjar jubla.
Alltid är det någon kvar, synd att allid nån är jag,
strömmen är för stark för att min båt ska kunna vara kvar.
Så fort när vinden är lugn,
så rinner vattnet in i båten och så går jag på grund.
Varför ska alltid nåt va negativt med allt som jag gör?
Kan inte nånting löpa felfrit innan dagen jag dör?
Kan ingen höra min bön har ingen kraft, jag vill ut,
Med blodsprängda ögon av trötthet, ser jag hur det sakta tar slut.
När regnet öser ner på marken och jag sitter på knäna,
med sista kraften skriker jag, vill inte leva så hära!!
Har inte gjort dig något ila, varför gör du så här?
Jag vill leva ut min tid och det är allt som jag begär..
Känns som gången vilselett mig fortsätt fram men gissar vart,
har varit ganska upp å ner balansen lika så.
Vem fanns där för mig, lärde mig när chanserna få?
Vet knappt ut eller in rätt eller fel,
vem ser tårar på kinden, vem sätter sig breve?
För mycket krut här har brukats du som är djupast,
kan se med egna ögon han är sjuk jag sjukast.
Livsdom, faller ner som vattenfallet.
Min dom tog min styrka all min kraft i handen.
Vill knappt visa tillit rädd för såren ska gå djupare
och brantare med backen blir åren mera sjukare,
brunögd vill visa gott i allt.
Det är så jag är min familj det måste gått i arv
hur fan kan alla veta utom jag att vi ska springa?!
Kvar på ruta ett, kan alla stegen här i rutan.
Är van att vara ensam när ni andra börjar jubla.
Alltid är det någon kvar, synd att allid nån är jag,
strömmen är för stark för att min båt ska kunna vara kvar.
Så fort när vinden är lugn,
så rinner vattnet in i båten och så går jag på grund.
Varför ska alltid nåt va negativt med allt som jag gör?
Kan inte nånting löpa felfrit innan dagen jag dör?
Kan ingen höra min bön har ingen kraft, jag vill ut,
Med blodsprängda ögon av trötthet, ser jag hur det sakta tar slut.
När regnet öser ner på marken och jag sitter på knäna,
med sista kraften skriker jag, vill inte leva så hära!!
Har inte gjort dig något ila, varför gör du så här?
Visa toppen
Show footer