Monday 4 January 2010 photo 1/1
|
Kent - Ensammast i Sverige
Och jag drog med dig i mitt fall
Och sen gled jag bara undan
Så förlåt, förlåt för allt
För min förbannade kluvna tunga
Jag har ett foto någonstans
Där vi är drottningar och kungar
Nu ligger bilder överallt
där gamla ansikten är unga
Och jag har letat som besatt
efter känslor som är försvunna
Och det har varit en lång, lång natt
men jag är glad att mina tårar
är behärskade och lugna
Det är så det känns lite. Förutom att känslorna verkligen inte är försvunna.
Precis dagen innan servitrisen berättade att hon börjat träffa någon så fick jag en sån där sjukt intensiv saknadsattack av Monika då jag snubblade över en bild av henne på facebook. Det var som om alla känslor jag förträngt senaste månaden då jag och servitrisen babblat bara sprang upp till ytan samtidigt. Och ögonen rann och jag var skitnära på att brista ut i storgråt. Andnöden höll på att byggas upp när ett SMS kom som fick mig att tänka på annat och stänga av tårkanalen. Men jag kan inte förstå vad det är som hänt. Varför Monika inte vill prata med mig och är så arg jämt de ytterst få gånger hon skriver. Jag har försökt prata med henne och velat att vi ska prata ut om vad som hänt men hon svarar inte.
Jag visste redan innan att jag inte skulle kunna komma över henne helt men det här är nog det värsta jag varit med om. Och i sommar lär hon dyka upp på Chappen igen så då börjar helvetet om ännu en gång.
Det är så himla trist allting för jag gillar henne sjukt mycket trots allting. :(
Och jag drog med dig i mitt fall
Och sen gled jag bara undan
Så förlåt, förlåt för allt
För min förbannade kluvna tunga
Jag har ett foto någonstans
Där vi är drottningar och kungar
Nu ligger bilder överallt
där gamla ansikten är unga
Och jag har letat som besatt
efter känslor som är försvunna
Och det har varit en lång, lång natt
men jag är glad att mina tårar
är behärskade och lugna
Det är så det känns lite. Förutom att känslorna verkligen inte är försvunna.
Precis dagen innan servitrisen berättade att hon börjat träffa någon så fick jag en sån där sjukt intensiv saknadsattack av Monika då jag snubblade över en bild av henne på facebook. Det var som om alla känslor jag förträngt senaste månaden då jag och servitrisen babblat bara sprang upp till ytan samtidigt. Och ögonen rann och jag var skitnära på att brista ut i storgråt. Andnöden höll på att byggas upp när ett SMS kom som fick mig att tänka på annat och stänga av tårkanalen. Men jag kan inte förstå vad det är som hänt. Varför Monika inte vill prata med mig och är så arg jämt de ytterst få gånger hon skriver. Jag har försökt prata med henne och velat att vi ska prata ut om vad som hänt men hon svarar inte.
Jag visste redan innan att jag inte skulle kunna komma över henne helt men det här är nog det värsta jag varit med om. Och i sommar lär hon dyka upp på Chappen igen så då börjar helvetet om ännu en gång.
Det är så himla trist allting för jag gillar henne sjukt mycket trots allting. :(
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tommydagreat/435283156/