September
Thursday 15 October 2009 photo 1/1
|
Kärlek mellan två människor?
Idag när jag satt i en färdtjänstbuss, så kom jag att tänka på en sak: Att många säger/tänker att "inga saker är bestående", att vad man än har, eller vad det än är, så tröttnar man på det, förr eller senare.
Frågan är om det är så med kärlek också?
Jag vill inte tro det, jag vill tro på att det finns någon där ute för var och en. En att träffa, lära känna, börja älska och älska livet ut osv. Men samtidigt blir jag lite skeptisk med tanke på att jag själv håller med om att man lätt tröttnar på saker, att inget är bestående mm... T.ex. Ett nytt datorbord gör mig skitglad, för 2 minuter, sen är det lika speciellt som mitt gamla ruckliga datorbord var.
Men kan man verkligen älska en person/partner så mycket eller älska någon livet ut? Man älskar sina vänner och vänner kan man ha livet ut, men det är en annan sak, för vänner kan man ha flera och det är inte speciellt ofta man bor med en kompis och lever sitt liv med den eller umgås med den 24/7, som man kanske gör med sin partner.
Och om man kan älska en tjej/partner, och sedan när det tar slut, träffar en ny tjej/partner som man älskar lika mycket eller kanske till och med mer, då kan man väl lika gärna ha flera tjejer/partners (som jag såg en dokumentär om för ett bra tag sen), eller bara ha tjejkompisar?
Men om man lever sitt liv med en tjej/partner, som man tycker/tror att allt är bra med, som man trivs med, skaffar barn med, lever hela sitt liv med osv... Då kanske man har gjort alla dessa saker ovetandes om att man kanske skulle haft det ännu bättre med Liselotte på andra sidan gatan. Jag menar, det finns ju dom som har levt sina liv ihop ända tills dom blir 40-50 år, innan dom träffar en ny partner och då kommer på att dom älskar den nya partnern ännu mer än den tidigare.
Då kan man ju fråga sig om man ska ha en tjej/partner bara för att vänta tills man hittar nåt bättre att byta upp sig till? Eller om man helt enkelt ska acceptera läget och tänka "Äh jag klarar mig med den partnern jag har, jag orkar inte jaga någon ny, även om jag kanske skulle vilja det och kanske skulle tjäna på det".
Jag anser att en av livets stora uppgifter är att skaffa barn, men jag vet inte om man ska göra det med en partner, eller med någon tjej man känner bara sisodär? (Med tanke på det jag skrev precis innan...)
Alla säger ju att ett barn behöver en mamma och en pappa och det är ju klart att jag skulle ta hand om ett barn om jag satte ett till världen... Men det där med att barn måste bo ihop med sina föräldrar, eller att barn till föräldrar som inte är tillsammans/bor ihop inte mår bra mm, vet jag inte om jag håller med om riktigt, det har nog mer med uppfostran att göra.
Det känns även som att det är samhället som har påverkat en till att man ska tänka: "Klart att man ska ha en tjej/partner, som man bor ihop med, älskar och skaffar barn med, för det är ju så det ska vara", som många andra saker som vi har blivit itryckta sen barnsben.
Men men, här sitter jag och funderar över livets gåtor i hopp om att jag en dag träffar en tjej som övertygar mig om att det inte finns någon bättre för just mig, eller som kan göra mig lyckligare!
Tommy Olsson
2009-09-15
Hmm ja du, jag vet inte riktigt hur det är eller vad som är rätt att göra och så... Känns som sagt att man kanske måste ha variation, för att ingen kan räcka hela livet... Vette faan :P
Och det där med att skaffa barn och inte bo ihop kan ju självklart funka, även om föräldrarna inte bor ihop. Ett barn kan må bra, så länge båda föräldrarna har tid att ta hand om sina barn och kan samarbeta osv...
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tommyolsson/417226612/
Visa toppen
Show footer