Jag vill så gärna beskriva hur mkt du betyder för meej men de går inte. Det finns inte tillräckligt med ord att förklara. Du är faan såå mkt gumman. Man kan säga allt till deej o ändå håller du de hemligt man kan alltid lita på deej. Men nu när vi har bytt skola har du fått nya vänner. Och jag måste dela deej. Du finns inte alltid där längre för du är med dom andra. Du försvinner liksom mer o mer på nått sätt. Men du ska veta att om jag nån gång inte är med deej längre för du är med dom andra hela tiden eller bara har tröttnat på att vänta med att du ska få nån tid med meej och struntat i allt så kommer jag ändå fortsätta tänka på deej. Jag kommer fortfarande sitta på rasterna o hoppas på att du nån gång kommer o sätter deej hos meej. Att de blir vi 2 som de alltid va när vi var små. Att jag är flickan som stog på trappen och du är den nya flickan. Men de är väl bara en dröm som aldrig kommer att hända. Men bara så du vet så börjar jag tröttna. Jag måste få vara meej själv och gå min egen väg. Istället för att alltid gå efter deej. För varje gång vi har planer så ändras dom alltid för du ska vara med nån annan eller att nån följer med oss. Men jag kommer aldrig att glömma. Glömma alla minnen med deej. På fritids, kajlunden, hästarna, alla minnen kommer aldrig försvinna. Det lovar jag <3

Det där är KÄRLEK!!!!!