3 August 2010
Insikt
Blog post from SoclogJösses vilket svammel. Detta är vad som händer om man bara skriver.
Jag fick igår reda på att en kompis till mig har en blogg. Jag hade ingen aning om detta faktum och bestämde mig för att läsa lite i den och kolla vad den handlade om. Jag fick en smärre chock när denna kille som jag inte känner särskillt bra och därför dömt i förväg som "illiterär" skrev både målande, varierat och uttrycksfullt. Jag börjar tro att orsaken jag hatar högmod är för att jag är drabbad av det.
Jag är den första att erkänna att jag har en skruvad syn på självförtroende. Jag tror att att inte ha något självförtroende är ödmjukhet och att ha självförtroende är högmod. Jag tar Jantelagen till en ny nivå. Nu har jag insett en sanning om mig själv. Jag har inte "dåligt självförtroende" bara för att jag inte tror på mina vänner när jag får en komplimang. Jag tillåter mig inte tro på bra saker om mig själv. Om jag tror att jag är något annat än den lilla obetydliga mask jag är är jag en hemsk människa eftersom jag tycker att jag är bättre än alla andra. Samtidigt tror jag att jag ibland känner så. Jag tror att jag tycker mig vara bättre än någon. Trodde jag inte det skulle jag aldrig kunna dömma någon, vilket jag gör ofta och gärna. Detta är ett hemskt tankesätt eftersom jag går och jämnför mig med andra men inte bara för att trycka ner mig själv utan också för att resa mig över andra. Pinsamt. Jag skulle aldrig kunna ha dessa hemska förutfattade meningar om sagd man om inte jag tycker att jag är djup eller bildad. Vilker jag naturligtvis inte är. Om jag vore bildad skulle jag inte ha dessa fördomar om folk. Jag skulle lära känna alla jag kan och därefter döma dem. Nej! INTE dömma dem! Detta är svårt. Hur hindrar man sig från att dömma någon man träffat, lärt känna och inte gillar?
Man måste vara djävulens advokat och komma på bra saker om den andra och i mitt fall trycka ner mig själv ytterligare. "Hon skryter sjukt mycket!" kan vara en tanke men då måste man vända detta och säga "Men som om du är bättre, försöker inte du få en syl i vädret just för att toppa denna människa? Kanske hon är osäker på dig? Kanske du varit sjukt otrevlig och hon vill imponera? Varför skulle hon vilja imponera på dig föresten, du är du ingen särskilld. Hon kanske vill vara snäll och pratar med dig bara för att du inte ska bli ledsen. Vilken snäll människa som tar sig tid till det. Och du som inte gillade henne! Bara för att hon berättade en historia! Du är så missunsam! Att du aldrig kan unna andra någon slags lycka!" osv. Jag brukar dömma människor som tror sig vara djupa och bloggar om sitt svåra liv och skriver dikter om döden och visar dem för andra bara för att framkalla någon slags reaktion. Fjortisar som vill ha uppmärksamhet och som praktisk taget ligger på golvet, skrikande och bankande för att bli sedd. Jag. Mig. Detta var jag och jag har uppenbarligen inte ändrats. "Jag mår så dåligt, jag har det SÅ svårt, varför kan ingen förstå mig?" Som om jag är den enda som mår dåligt? Mår jag ens dåligt? Är det inte bara något jag inbillar mig själv om bara för att få må dåligt? "Jag mår väldigt dåligt, skriver bloggar och hatar mig själv, TA HAND OM MIG!"
Ja, du verkar ju må jättedåligt! Tror du att du är den enda? Tror du att du är värst? Tror du att du kan lyssna på Kent, blogga och därmed vara berättigad uppmärksamhet? Get over yourself.
Direct link:
http://dayviews.com/tookchild/2010/8/3/