April
Sunday 4 October 2009 photo 1/1
|
Ulf Larsson
1 Juli 1956 - 28 september 2009
Du var som en far till mig och ändå hann vi bara känna varandra i 9 månader. 9 månader men det känns som hundra år. Alla pratstunder som vi hade kändes som när man sitter hemma på någon kväll och pratar med sin riktiga pappa, väldigt nära inpå livet, väldigt ärligt. Jag har lärt mig något otroligt mycket från dig. Inte bara om teater utan också om livet, hur saker och ting fungerar. Så godhjärtad som du var vet jag knappt någon annan alls som är. Det är väldigt ovanligt. Du tog verkligen in mig och de andra killarna på livet.
Det är ofattbart att du är borta. För en vecka sen var du här hos oss. Du var hemma hos oss och vi pratade om gårdagens revy, åt god mat, spelade kubb och hade det väldigt trevligt. Du och Lillemor åkte sedan hem vid 17.00. 20 timmar senare finns inte längre du i livet. Det går inte att ta in.
Du har verkligen känts som en pappa till både mig och Robin, det vet jag att Robin också känner. En underbar pappa som vi haft så otroligt roligt med. En pappa som man aldrig någonsin skulle kunna glömma. Vi tänker på dig hela tiden och kämpar för att svenska folket ska få se och läsa om vilken underbar person du var. Det känns bra att få visa det för andra.
Lillemor, jag, Angelica, Robin, våra föräldrar är övertygade om att du finns hos oss. Du finns inuti oss, i våra hjärtan. Jag älskar dig och du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta!
Tack för allt du gett mig. Tack för att just jag fick lära känna en så otroligt ödmjuk person.
Tack Uffe, tack för allt...
Tommy Andersson
1 Juli 1956 - 28 september 2009
Du var som en far till mig och ändå hann vi bara känna varandra i 9 månader. 9 månader men det känns som hundra år. Alla pratstunder som vi hade kändes som när man sitter hemma på någon kväll och pratar med sin riktiga pappa, väldigt nära inpå livet, väldigt ärligt. Jag har lärt mig något otroligt mycket från dig. Inte bara om teater utan också om livet, hur saker och ting fungerar. Så godhjärtad som du var vet jag knappt någon annan alls som är. Det är väldigt ovanligt. Du tog verkligen in mig och de andra killarna på livet.
Det är ofattbart att du är borta. För en vecka sen var du här hos oss. Du var hemma hos oss och vi pratade om gårdagens revy, åt god mat, spelade kubb och hade det väldigt trevligt. Du och Lillemor åkte sedan hem vid 17.00. 20 timmar senare finns inte längre du i livet. Det går inte att ta in.
Du har verkligen känts som en pappa till både mig och Robin, det vet jag att Robin också känner. En underbar pappa som vi haft så otroligt roligt med. En pappa som man aldrig någonsin skulle kunna glömma. Vi tänker på dig hela tiden och kämpar för att svenska folket ska få se och läsa om vilken underbar person du var. Det känns bra att få visa det för andra.
Lillemor, jag, Angelica, Robin, våra föräldrar är övertygade om att du finns hos oss. Du finns inuti oss, i våra hjärtan. Jag älskar dig och du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta!
Tack för allt du gett mig. Tack för att just jag fick lära känna en så otroligt ödmjuk person.
Tack Uffe, tack för allt...
Tommy Andersson
Visa toppen
Show footer