Monday 20 December 2010 photo 2/25
|
Den förbjudna kärleken. Del 2
När de sen vaknade var det varmt. Det hadde redan blivit morgon.
- Hur är det? frågar han och smeker hennes röda kind.
- Bra. Allt är bra, bara jag får vara nära dig.
- Det ska du få också. Men i kväll måste jag tillbaka så att ingen börjar undra.
- Jag förstår.
Han kysste henne och höll om henne. Hon älskade hanns beröring. Hon log åt tanken att de hade gjort det. Utan att någon visste. Allt var bara så underbart. De låg där hela dagen tills solen började försvinna.
- Jag måste gå nu. Men vi kan väl träffas här om några dagar? frågade han.
- Ja, jag lovar att komma hit varje dag och vänta tills solen går upp igen. svarade hon och kysste honom innan han med snabba steg var borta. Efter en stund började hon också gå ner mot byn. När hon kom hem sov hennes pappa. Det tyckte hon var skönt. Då slapp hon slag och skrik. Hon började göra i ordning han favoritmat. Hon visste att han skulle strunta i att fråga ut henne om han fick den när han vaknade. Så var hennes pappa. Struntade i allt om han fick det han tyckte om. Bara inte storebror kom hem tidigt i dag. Då skulle han börja slå henne om hon inte gjorde som han sa. Hon hatade sin bror. Han fick alltid som han ville. Hon fick slita och jobba medans han var ute och söp sig full. Hon suckade och fortsatte med maten. Det blev klar precis som hennes pappa vaknade. Hon gav honom den och kom undan med att hon inte hade varit hemma på hela dagen.
Tur för henne den här gången.
(Fortsättnin följer^^)
När de sen vaknade var det varmt. Det hadde redan blivit morgon.
- Hur är det? frågar han och smeker hennes röda kind.
- Bra. Allt är bra, bara jag får vara nära dig.
- Det ska du få också. Men i kväll måste jag tillbaka så att ingen börjar undra.
- Jag förstår.
Han kysste henne och höll om henne. Hon älskade hanns beröring. Hon log åt tanken att de hade gjort det. Utan att någon visste. Allt var bara så underbart. De låg där hela dagen tills solen började försvinna.
- Jag måste gå nu. Men vi kan väl träffas här om några dagar? frågade han.
- Ja, jag lovar att komma hit varje dag och vänta tills solen går upp igen. svarade hon och kysste honom innan han med snabba steg var borta. Efter en stund började hon också gå ner mot byn. När hon kom hem sov hennes pappa. Det tyckte hon var skönt. Då slapp hon slag och skrik. Hon började göra i ordning han favoritmat. Hon visste att han skulle strunta i att fråga ut henne om han fick den när han vaknade. Så var hennes pappa. Struntade i allt om han fick det han tyckte om. Bara inte storebror kom hem tidigt i dag. Då skulle han börja slå henne om hon inte gjorde som han sa. Hon hatade sin bror. Han fick alltid som han ville. Hon fick slita och jobba medans han var ute och söp sig full. Hon suckade och fortsatte med maten. Det blev klar precis som hennes pappa vaknade. Hon gav honom den och kom undan med att hon inte hade varit hemma på hela dagen.
Tur för henne den här gången.
(Fortsättnin följer^^)