Den förbjudna kärleken. Del 15.

Några dagar senare satt Amanda och sydde under äppelträdet. Det var förmiddag och alla i byn jobbade, även Anton. Men plötsligt kom Cal in igenom grinden.

- Jag måste få prata med dig, Amanda. sa han och försökte röra vid henne.
- RÖR MIG INTE!!! skrek hon.
- Men snälla Amanda, lyssna på mig.
- FÖRSVINN!!!
- Hur kan du be mig förvinna? Jag som lovade att hänta dig.
- Det är försent för det nu, Cal. Jag älskar inte dig.

Cals ägon förändrades och han flög på Amanda och släpade med henne in i stugan.

- Du lovade att vänta på mig. morrade han hatiskt.
Amanda lyckas slita sig loss.

- Det gjorde jag. Jag väntade på dig. Tills jag fick det här brevet som krossade mitt hjärta.

Hon visar brevet för honom.

- Men det här är inte sant. Det var min fru som tvingade mig skriva detta.

Hon blänger på honom.

- Så det är sant, att du dödade henne.
- Nej, Amanda! Det gjorde jag inte.
- Vem var det då?

Cal börjar le.

- Det var du, Amanda. Jag har alltid kännt till att du har kunnat prata lite med djuren. En varg kom in på gården och bet igäl min fru framför mina ögon. Men den lät mig va.

Amanda flämtar förskräkt till.

- Det kan inte vara sant. Jag har inte bett någon varg göra så.
- Det har du visst. Men jag älskar dig en då. För du ska med mig tillbaka till byn och bo med mig där.

Hon skakar på huvudet.

- Nej, det tänker jag inte göra. Var snäll och gå nu.

Hon knuffar ut honom genom dörren och stänger snabbt.

- DU SKA BLI MIN!!!! VARE SIG DU VILL ELLER INTE!!!! skrek han och stormade sen iväg.

Amanda sjönk ner vid dörren och skakade av räddsla. Hadde hon verkligen dödat Cals fru? Hon visste inte. Ville inte trop det. Nej, det fick inte vara sant.

(Fortsätning följer^^)

Annons

The photo has no tags

May 2019