Min storebror och jag. Del 9.

Jag vaknade av att jag hörde bråk från hallen. Jag smög upp och kollade ut. Där stod mamma och Viktor och grälade. Grälade om mig, pappa och Roger.

- DU BESTÄMMER INTE ÖVER VEVVE! skrek mamma och jag kunde se hur röd hon var i ansiktet.
- Nej, det kanske jag inte gör. Men jag är den enda som bryr mig om henne! svarade Viktor, lite lugnare än mamma.
- Jo, visst. Genom att hitta på dumheter och hamna på ungdomsgård?

Mamma hade druckit, det hörde jag på rösten. Viktor sukade bara.

- Jag menar bara att du borde ha frågat henne. Frågat Vevve vad hon tyckte om att Roger kom in i livet på det där sättet. Du har bara kört på sen pappa dog. Vevve och jag har bara fått hänga med i ditt race. Ska jag vara ärlig så var de dumheter jag höll på med ett sätt för MIG att kopla bort DIG. Jag orkade kort sagt inte med hur du höll på och hoppades därför att du skulle se min protest. Jag vet mer om Vevve än vad du, som mamma gör. min bror suckade igen.

Mamma var helt tyst. Jag unde se hur tårarna kom och jag hoppades att det var för att hon blev ledsen.

- OM DETTA ÄR NÅGOT DU HAR FÅTT MED VEVVE PÅ SÅ LOVAR JAG ATT TA MED HENNE LÅNGT IFRÅN DIG. DU ÄR BARA TILL PROBLEM! mamma fortsatte att skrika.

Men det var inte därför jag skrek sluta. Det var för att hon slog till Viktor. Hon slog min storebror.

- SLUTA MAMMA! VIKTOR HAR RÄTT! RÄTT I ALLT! DU HAR ALDRIG LYSSNAT PÅ MIG! BARA KÖRT PÅ VAD DU TYCKER ÄR BÄST! JAG HAR FÅTT NOG! JAG HATAR DIG!

Mina tårar sprutade men jag kunde endå se min mammas chokade ansikte. Men jag brydde mig inte. Viktor höll om mig, skyddade mig och springan mellan oss och mamma hade blivit ännu större. Ingen av oss kunde hoppa över längre. Vi skulle inte ens komma halva vägen.

vad bra den är !!