Wednesday 13 August 2008 photo 1/3
![]() ![]() ![]() |
SKa snart gå till bussen i ett tråkväder och åka till ett jobb jag hatar. Sitter för tillfället och funderar över hur mitt liv såg ut förut. Ända sedan högstadiet har jag varit trasig och haft svåra sömnproblem. Dom slet sönder mej sen första dagen. Jag vart kär, men även han var med och slet sönder mig. SEn den dagen har jag svårt att lite på människor. På gymnasiet hittade jag människor som jag skulle kunna älska, men såren var för nya och jag var nästintill skinnflådd och all deras beröring brann som eld. Jag tog avstånd från dom, skärmade av mig från deras värld. Jag började ragga upp gamlagubbar på internet bara för att få höra hur vacker jag var. Jag träffade dom aldrig, men det lämnar djupa sår ändå. Jag skar sönder mig varje dag. En dag slutade jag, bestämde mej för att försöka lita på mej själv. Men vägen dit är lång. STändigt måste jag kolla upp allt jag har gjort för att se att allt är rätt. Därför uppfattas jag ständigt som trög och saktfärdig. Jag hann aldrig må så pass att jag kunde släppa in någon under gymnasiet. Inte ens andreas lyckades komma speciellt nära då. NU har jag kommit långt, men det är långt kvar. Jag äter relaxin för att kunna somna, och tar en tablett innan jag åker till jobbet för att döva ångesten på vägen dit. Andreas står mej närmast och känner mej bäst. Han vet hur det är. Jag älskar honom, men ständigt vill jag ha bevis på att han bryr sig om mej. Men även det har blivit bättre. Han håller om mej när jag inte kan sova och jag litar på honom. Älskar honom fullt ut. Jag vet att han är the one. INgen annan skulle orka heller. Jag blir lite säkrare varje dag nu. Och om jag bara kunde göra om gymnasiet och högstadiet! Allt skulle bli så annorlunda. Dom skulle få se en helt annan sida av mig. En frisk och lycklig sida. Men det är försent nu. Det enda jag kan göra något åt är tiden som kommer, och jag ska göra det bästa av den
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/totell/252281996/