Tuesday 6 March 2012 photo 1/4
|
Jordens Änglar
Kapitel 1
En gång för länge sedan ett stjärn fall föll. Ingen visste vad detta ljus var för något, för detta såg ut som en stort ljus som föll.
Den här natten var en bondkvinna vaken och var full av sorg. För den här kvinnan hade just förlorat ett barn och hon kunde inte få flera barn. Hon väcktes ur tankar då hon såg ett stort ljus som flög över himelen. Hon knäppte händerna och bad: Kära gud, hjälp mig genom denna smärta för jag vet inte hur jag ska ta mig igenom denna smärta som kommit då jag förlorat min Liam.
Då hon såg ut genom fönstret igen såg hon ljuset närma sig. Med panik såg hon hur ljuset krachade ner på åkern precis utanför hennes hus. Ljuset slocknade efter fem minuter men kvinnan visste inte vad hon skulle göra. Skulle hon väcka sin make eller skulle hon våga sig närmare där ljuset som nu slocknat hamnat? Försiktigt tog hon på sig en varm filt och sina ylletofflor. Försiktigt gick hon ner för ytter trappen och gick ut på det mjuka gräset som blåsten blåste stilla. Hon närmade sig röken där luset slocknat. Vad skulle hon finna i gropen som blivit till efter ljuset landat? Plötsligt hördes något från gropens mitt. Något som lät som ett spädbarns gnyende, som de gör precis innan de ska gråta. Kvinnan rusade fram och såg ner. Jo hon hade haft rätt för i groppens mitt låg ett litet spädbarn med en ljusblå filt om sig. Försiktigt började kvinnan ta sig ner i groppen för att plocka upp barnet. Så fort hon fick tag i det så slutade barnet gny och somna om. Som om det vart en mekanisk grej. Försiktigt med barnet i sin högra arm började hon försiktigt klättra upp för att inte skada barnet. Väl uppe kollade hon ner på barnet som sov lungt i hennes armar. Hur hade barnet kommit ditt och vad hade det med ljuset att göra? Hon började vandra in mot huset. Hur skulle hon förklara det här för sin make?
Väl inne i värmen så la hon barnet på bordet och öppnade försiktigt på filten för att se vilket kön det var. Det var en liten flicka och runt sin hals bar hon ett halsband i rent silver. Silver var värt en förmögenhet men kvinnan som hette Ume ville inte ta något från den lilla och sälja det. Det var som om gud hade hört henne. Hon hade fått ett nytt barn även om det inte var en pojke som Liam så var hon glad. Även om hon var tvungen att komma på något för att över tyga sin make men det visste hon att hon kunde. För även hon visste att han saknade deras lilla son. Hon tog en balja och hälde i vatten och såpa för att tvätta den lilla och medan hon gjorde det kom hon på vad flickan skulle heta. Flickans nya namn var Kohana som betydde liten blomma. Den natten blev en lycklig natt för Ume för även maken hade vaknat och kommit ner. När han sätt barnet i sin frus armar blev han avvaktande men hon förklarade vad som hade hänt och när han tog henne i famnen visste han att han aldrig skulle kunna låta flickan försvinna eller låta någon göra henne illa. Den här Natten var en lycklig natt för dom fast då utan att veta att problem var på väg.
Kapitel 1
En gång för länge sedan ett stjärn fall föll. Ingen visste vad detta ljus var för något, för detta såg ut som en stort ljus som föll.
Den här natten var en bondkvinna vaken och var full av sorg. För den här kvinnan hade just förlorat ett barn och hon kunde inte få flera barn. Hon väcktes ur tankar då hon såg ett stort ljus som flög över himelen. Hon knäppte händerna och bad: Kära gud, hjälp mig genom denna smärta för jag vet inte hur jag ska ta mig igenom denna smärta som kommit då jag förlorat min Liam.
Då hon såg ut genom fönstret igen såg hon ljuset närma sig. Med panik såg hon hur ljuset krachade ner på åkern precis utanför hennes hus. Ljuset slocknade efter fem minuter men kvinnan visste inte vad hon skulle göra. Skulle hon väcka sin make eller skulle hon våga sig närmare där ljuset som nu slocknat hamnat? Försiktigt tog hon på sig en varm filt och sina ylletofflor. Försiktigt gick hon ner för ytter trappen och gick ut på det mjuka gräset som blåsten blåste stilla. Hon närmade sig röken där luset slocknat. Vad skulle hon finna i gropen som blivit till efter ljuset landat? Plötsligt hördes något från gropens mitt. Något som lät som ett spädbarns gnyende, som de gör precis innan de ska gråta. Kvinnan rusade fram och såg ner. Jo hon hade haft rätt för i groppens mitt låg ett litet spädbarn med en ljusblå filt om sig. Försiktigt började kvinnan ta sig ner i groppen för att plocka upp barnet. Så fort hon fick tag i det så slutade barnet gny och somna om. Som om det vart en mekanisk grej. Försiktigt med barnet i sin högra arm började hon försiktigt klättra upp för att inte skada barnet. Väl uppe kollade hon ner på barnet som sov lungt i hennes armar. Hur hade barnet kommit ditt och vad hade det med ljuset att göra? Hon började vandra in mot huset. Hur skulle hon förklara det här för sin make?