Mobbning

Jag såg en film idag, Älska mig. Jag fick fan ont i hjärtat av att se den, och jag började fan gråta flera gånger.
Barn kan vara så jääävla elak.
Nu är det ju inte barn i filmen, dom ska föreställa att vara 15 år.
Men barn kan också vara så där jävla elaka.
Min lilla syster Agnes är 9 år, och i hennes parallel klass så går det en kille som blir mobbad.
Agnes berättade att en dag så hade den här killen blivit så ledsen att han sprang ut och la sig på vägen för att han ville bli överkörd av en bil för att alla andra va så elaka mot han.
Agnes och några andra tjejer i hennes klass tycker så synd om den här killen och mår dåligt över att vissa är så dumma och elaka mot han.
Så dom pratade med sin fröken, men hon brydde sig inte speciellt mycket.
Då gjorde min lilla syster något så jävla bra, den här killen som blir mobbad är son till han som kör bussen som Agnes åker med till skolan varje morron.
Så hon berättade för han hur elaka vissa är mot hans son.
För hon mår dåligt av det och blir ledsen.

Och då undrar jag hur fan skolan kan skita i att en unge blir så jävla illa behandlad av andra ungar i skolan att han springer ut och lägger sig på vägen för att bli överkörd.
Hur kan skolan skita i att min lilla syster och hennes kompisar mår dåligt och blir ledsna för att andra ungar ger sig på en annan unge?

Varför i helvete måste vi vara så jävla elaka och dumma mot varandra?
Ja jag har väl inte heller varit så jävla snäll jämt, men det får ju fan finnas någon gräns som man inte går över?
Och varför bryr sig inte skolorna mer om sånt här?
Det ska vara så fint med temadagar kring homosexualitet och massa sånt där, men att eleverna är så elaka mot varandra att vissa vill dö, det sopar man under mattan.
Jag blir fan jävligt upprörd över det här.
Jävla skit ungar dra åt helvete!!

Titta på filmen också förresten, den finns bara på youtube än och är i 6 delar. Lite små drygt att kolla där, men det är det värt.
Tänk sen på hur jävla sjukt det är det som händer i filmen.
Och tänk på att sånt där förmodligen händer dagligen i någons liv.
Då kommer nog ni också bli jävligt arga och upprörda!

http://www.youtube.com/watch?v=3PLj3tXXMMc

Allt är ett vidrigt hyckleri......ingen bryr sig ett skit om nån alls i det här samhället, det är bara på låtsas när det pratas om samhörighet och jämnlikhet och att alla är lika mycket värda. Det finns inga skyddsnät, ingen som ställer saker tillrätta, inget magiskt sätt att få folk som är utanför att hamna i gemenskapen igen(varför man nu vill vara i den!). Jag mobbade hejvilt i tonåren, och jag har också blivit hackad på rätt mycket själv från många håll. I båda fallen hjälpte inget som gjordes från dom vuxnas sida, snarare blev det nog värre ju mer uppmärksamhet ett fall av mobbning fick och ju mer insatser det gjordes. Som mobbare njuter man av den uppmärksamheten och andras taffliga försök att få en att bli en trevlig människa, det är nåt man skrattar sig till sömns med varje kväll. Anledningen till att jag tryckt ner andra? Ja, det var för att den högst i hierarkin av jävlighet och våld är den person som ingen som ger sig på, och det sista jag ville i högstadiet var att sitta längst ner på pyramiden av människovärde i 3 år. Ny skola och allt. Dessutom hade jag en fallenhet för det eftersom jag 100% inte brydde mig ett skit om någon annan människa, och jag har alltid varit lite skadeglad som dom flesta människor. Hellre slå än själv bli slagen eller hur man ska säga? Men sen växte jag upp, och även om jag fortfarande till större delen saknar medkänsla, empati(annat än för djur) och till stor del samvete så insåg jag att det är ingen ursäkt för att gå runt och bete sig illa mot andra människor som inte gjort något dumt själva till att börja med. Så sen dess har jag bett om ursäkt till många som jag varit elak mot under tonåren, av den anledningen att jag begriper att jag gjort fel och att den där eländiga tiden är nåt som alla inblandade måste släppa och gå vidare ifrån utan att det ligger tungt i bagaget och skaver(som jag kan tänka mig att det gör om man blivit mobbad, att det skadar självförtroendet senare i livet)...så är mina erfarenheter. Självklart borde inte mobbning finnas, men sålänge det ligger i människans natur som flockjur att dela upp folk i olika värde och skapa hierarki så kommer det också bli så. Den som inte passar in i gruppen finns det ingen plats för, i naturen hade dom dött ut. Alla borde bli hippies, ta det lugnt, röka på så mycket som möjligt, käka svamp ett par gr om året och lära sig PRATA med varandra oavsett om man känner varann eller inte...det tycker jag skulle vara ett fint samhälle, att man känner sig hemma med alla och inte bara går runt och avskyr folk som man(jag) gör idag. Folk måste gå tillbaka till gemenskapen och vara öppna mot varann, ju mer slutna, misstänksamma, ensamma vi blir desto värre blir saker som mobbning, våld, sexualbrott....jaja, jag är inte som jag ska i skallen det vet jag, men nu är det sagt i.a.f.