jag impulsträffade andrea idag, och vi råkade av en slump kolla på husen som vi gått förbi tusen gånger förut påväg till inte bara vårt, utan även thomas di levas (di leva som dessutom hängde på min skola igår) favvo-café. (vi har säkra källor i form av jennie abrahamson, som spelar i andreas band, och att han är där onormalt ofta) då hittade vi iaf en skylt som det stod: thomas andersson wij på. typ hans studio, i guess. jennie abrahamson har inte bara jobbat med honom utan studion låg även på samma gata som hon bor på (vilket hon berättade när hon skjutsade hem oss), och vi ba lite halvt "wow". iaf vi vandrar vidare och cirkus 30 min senare vandrar vi förbi vem? jo, juste. thomas andersson wij i sällskap med bo kasper.

jag hittade den där skivan jag letat efter himlans länge. som inte bara är sjukt bra utan har även inspirerat herr johnson back in the days. som jag själv börjat gilla (bob dylan) utan att veta detta. den får symbolisera hur allting liksom går ihop. allt skulle gå ännumer ihop ifall det var the mahatmas studio också, för vi har hört att den ligger runt hörnet till vårt favoritcafé, vilket är just precis vad denna studio gör.

Jag vet var hon bor...men det kan jag inte skriva här...