March
Saturday 20 October 2007 photo 1/1
|
Så fort hennes dörr stängts föll hon ner i gråt. Men hon kunde aldrig någonsin förstå varför. Hennes ork vara bara totalt borta. På något sätt var det nu som om flickan dog inifrån på ett oförståeligt sätt. Allt som hon sa och gjorde var utan mening, nu mera var det mer som en rutin. Att göra det hon brukade så att hon slapp se folk i ögonen. Att le falskt så hon slapp tala med andra. Hitta på dåliga ursäkter för att slippa vara bland folket. Flickan satte sig själv vid sidan om. Hon orkade inte längre ta plats för hon kunde inte stå upp för sig själv mer. Varje gång hon drog borsten genom sitt hår framför spegeln så föll alltid en tår. Allt hon såg i sin spegelbild var bara tomt. Det fanns inget kvar. I sin ensamhet brukade hon titta på kort från hennes yngre dagar. Där möttes hon av en liten blond lekfull flicka med ögon så blå och klara. Ett par läppar som alltid log och i blicken fanns det hopp och styrka. Nu när hon såg sin spegelbild vart allt försvunnet. Hennes ögon var blå men hoppet o styrkan var borta. Hennes hår var färgat o slitet. Hennes läppar var bleka o hennes hy var övertäckt med smink. Det var inte hon längre där på andra sidan.
Annons
Visa toppen
Show footer