>>Den här texten har ingen röd tråd. Skrev bara av mig vad jag tänkte på och hur jag känner<<

Närhet, vart är du?

Jag saknar dig ;__; Det du gjorde mot mig kommer jag aldrig glömma.

Jag vill inte sakna dig, men det är svårt att försöka radera dig ur mitt minne.

Det vi hade var något speciellt....men det försvann och jag blev ensam kvar.

Du gjorde så att jag har svårt att lita på folk.

Varje gång jag vill våga lita på folk så varnar en känsla mig och påminner mig vad du gjorde när jag litade på dig.

Allt blir bara mer och mer destruktivt.

Jag är inte jag men samtidigt är det jag.

Förviringen om vem jag är börjar bli jobbigt.

Ett söndertrasat liv ända från barn tiden.

Frågorna som jag kanske aldrig kommer få svar på.

Vad gjorde jag för fel mamma?

Älskade du mig inte?

Saknaden river i mig.

Jag saknar ett tryggt liv, bort ifrån alla inläggningar på psyket.

Det har satt sig i huvudet att jag inte duger.

Jag är bara en i mängden.

Jag måste knapra tabletter för att ens våga leva.

Dom hjälper mig att stå emot inpulserna.

Vad händer om jag slutar äta dom?

Då kommer jag antagligen försvinna, ta det sista steget.

Annons

The photo has no tags

May 2017