Blundar för problemen och flyr

mjo men dom går inte att fixa. massa folk har försökt hjälpa mig att ta bort problemen. Men det är ingen inom psyk som lyckats :<

Ännu en gång säger jag något som du förmodligen hört typ tio miljoner gånger å är lika tråkigt att lyssna på fortfarande. Man kan inte förlita sig på andra jämt, även om dom tycks vara experter. Ibland, vid vissa tillfällen måste man försöka på egen hand. Förstår om de är drygt att lyssna på men, jag tror de ligger något i det. För mig, är det som när jag vill nå ett mål, något som är roligt som glädjer mig på ett eller annat sätt.
Då kämpar/försöker jag verkligen ordentligt för att få det jag vill. Och då är jag den enda, som kan genomföra det.

det e sant. Men jag försöker och det funkar inte. Jag minns egentligen inte hur det är att må riktigt bra. jag har ljugit för min behandlare och mina föräldrar och sagt att jag mår bra. för jag orkar inte med alla frågetecken dom ritar upp och alla frågor.

Mått såhär sen jag va 8 eller 9. jag börjar nästan ge upp. det finns inget att kämpa för längre

Kan ju säga att ett steg i rätt riktning är att inte ljuga ,speciellt inte för dom som försöker hjälpa dig med att bli bättre. :/ Hårt kanske men sant.

Och det finns massor att kämpa och leva för. Allt som du gillar, alla drömmar du har, och det du vill uppleva, är värt att kämpa för.

mjo :/

jag har inga drömmar