January
Monday 17 June 2013 photo 1/1
|
DRÖMDAGS!
Okej så jag hade en dröm inatt och jag minns ganska mycket av den så nu blir det storytime!
Det började med att jag och min pojkvän(vi kan ha varit förlåvade eller tom gifta jag vet inte), men vi var på semester i Monaco. Jag var inte helt säker på var Monaco låg utan vi var där ganska så spontant. Kanske bröllopsresa? Who knows... Anyway, jag frågade honom om det låg i Europa och han bar skrattade och sa att det inte gjorde det. Jag antog att det måste ligga på den stora kontinenten som låg mitt i atlanten mellan amerika och europa.
Det fanns nämligen en sån kontinent, ungefär som om man hade tagit grönland, förstorat det och flyttat det en bit söder ut. Där var vi iaf. Stor del av kontinenten var mer ökenliknande och de flesta länder som fanns där var med länder som påminnde om mellanöstern. Just Monaco hade haft mycket problem i landet de senaste åren men de hade börjat förbättra sig. Därför var turismen väldigt låg och det var sällan man fick se utlänningar. Trotts det var vi där!
Vi hade såklart klätt oss mer passande för att inte sticka ut allt för mycket. Vi hade det iaf trevligt i Monaco, minns inte riktigt om vi var kvar när jag kommer till nästa del av storyn. För nästa del utspelar sig någonstans(that's right). Vi passerade något som såg ut som en stor skola eller möjligtvis forskningslabb. Hela byggnaden var omringad av ett högt staket av stålbalkar, fast det gick att komma över på ett ställe om man verkligen försökte(vilket vi självklart kommer att behöva göra). Vid den här delen av drömmen var jag inte längre tjejen utan jag hade tagit över min pojkväns roll och tjejen jag var innan var nu min flickvän.
När vi passerade den här byggnaden så kom en man fram till oss. Han såg ut lite som en indian, medelålders och lite smått oogey-woogey shaman aktigt. Han sa iaf till oss att vi inte hade mycket tid kvar och visade en timer på byggnaden som tickade ner. Tydligen så hade vi blivit infekterade av något? Jag vet inte helt säkert men vi skulle dö när timern nådde noll. Det var om vi inte fann botemedlet innan dess. Vi frågade honom såklart vad botemedlet var och vart det fanns. han sa att det var små olikfärgade bär som bara kunde hittas på andra sidan staketet(told you). Jag bestämde mig för att försöka ta mig över staketet och hitta botemedlet och bad min flickvän att vänta på mig på andra sidan. Så jag sprang iväg för att hitta något ställe där man kunde ta sig över.
Medans jag var borta så blev hon otålig och kände att hon också borde hjälpa till. Så hjälpsam som hon vill vara så tog sig hon också över till andra sidan.
När jag sen kom tillbaka med de bär jag hade hittat så var hon såklart inte där. Jag frågade mannen hur många bär man behövde och var min flickvän hade tagit vägen och han sa att det inte var överdrivet många och att han inte visste vart hon gick. sedan såg jag att hon var på andra sidan staketet och ropade på henne. Hon kom springande till mig och förklarade att hon bara ville hjälpa till. Jag sa att hon var dum och inte hade behövt göra det men var ändå glad att hon var här och vi hade bären. Vi började äta bären tillsammans och trodde att vi skulle klara oss när något gick snett. Timern hade nått noll...
Jag såg hur orolig hon verkade och själv fick jag smått panik. Ingen av oss visste vad som skulle hända nu. Hade vi klarat det?
Mannen sa att vi inte kunde dröja kvar där mycket längre utan att vi var tvugna att gå. Jag sa att jag inte skulle gå utan min flickvän som fortfarande var kvar på andra sidan av staketet! Men jag tror att hon förstod att hon inte skulle klara sig. Hon log till mig och sa att det var okej. Vi slöt händer genom staketet och jag sa att det inte alls var okej!
Nu började mannen att dra mig därifrån och även om jag försökte att streta emot så kom jag inte ur hans grepp. Jag började skrika min älskades namn (hon hette Fifi btw det kom fram först här i drömmen). Jag försökte verkligen desperat att nå ut till henne. Jag skrek ut till henne att jag älskade henne! Efter det minns jag inte exakt vad som hände...
I nästa del av drömmen så befann jag mig i säkerhet hos ett antal människor, några som jag tror var min familj, fast jag inte var släkt med det, några andra som tillhörde en annan familj. Det var bara kvinnor och barn. Jag minns inte exakt hur de i "min" familj såg ut, men mamman i den andra familjen var ganska så storvuxen, kan ha varit latin-amerikan, men hennes personlighet var helt underbar. This woman didn't take shit from no one. Jag tror hon hade med sig några av sina barn, möjligtvis hennes syster och hennes mamma. De var en fin familj vad jag minns. Vi befann oss iaf i ett flygplan som jag fått prova att flyga tidigare i drömmen. Jag antog att vi var påväg tillbaka hem igen. Hela min kropp kändes tung och jag kände mig smått illamående och det var då jag minndes. Min flickvän var död.
Jag kände hur ledsen jag blev och att tårarna var påväg. Jag ville inte gråta, inte inför allt folk. Men det gjorde jag. Gråta känns faktiskt ganska bra om man är ledsen, även i drömmar. En av ungarna till "min" frågade om jag var okej, jag var en sån person som nästan aldrig gråter. Hans mamma sa att de borde lämna mig ifred. Jag hade haft en lång dag och var antagligen väldigt trött(antog att de hade fått reda på vad som hade hänt tidigare men kände att det var bäst att inte prata om det).
Vi landade efter ett tag för att folk skulle få ta en paus innan vi skulle fortsätta vår resa. Jag hade slutat gråta och försökte att inte tänka mer på saker. Latino mamman fick chans att visa upp sin personlighet och sedan fortsatte vår resa till buss för att vi var såpass många så att hura en hel buss var bättre än att hura en stor bil. Jag sov ganska mycket på bussen eller kände iaf hur jag dosade till hela tiden. Hela jag var verkligen trött. Bara för jag var såpass trött och konstant somnade så missade vi avfarten där vi skulle svänga av för av någon anledning var jag den enda som kunde vägen, men ingen av de andra kände att de ville väcka mig. det visade sig att vi var påväg norrut och mot norge. Jag dumförklarade busschaufören smått eftersom de tydligen inte kunde läsa skyltar. Det var mörkt och smått snökaos på vägarna. Jag sa åt dem att bara svänga av till höger när de än kunde så skulle vi vara tillbaka på rätt väg iaf. strax efter det så vaknade jag av att pappa ropade på mig och sa att jag borde gå upp.
Hade gärna vetat om vi hade kunnat ta oss igenom all trafik och snökaoset men det får väl vänta till en annan dröm~
Det var så väldigt mycket små detaljer som jag inte minns om de blev förklarade(ni vet hur drömmar är), försökte iaf sammanfatta så gott jag kunde. Vet inte om min flickvän dog av förgiftning, strålning, en del av mig säger att alla som hade blivit infekterade skulle sprängas inifrån. Exakt vad som stämmer vet jag inte. Har för mig att allt bara blev ljust, tolka det som ni vill.
Annons
Comment the photo
Emm
Mon 17 Jun 2013 13:34
Dang spännande dröm... Slutade det bara sådär när det var så spännande? :o
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/trollninja/514856472/
Visa toppen
Show footer