Det första jag tänkte på när vi fick denna uppgift var självklart basketen. Den har funnits i mitt hjärta sen små barnsben. Mitt intresse väcktes runt årskurs ett, sen har det hållit ett hårt grepp om mig. Jag har inte tagit ett ända uppehåll under årskurs 1 i grundskolan till årskurs 2 i gymnasiet. Då brinner man verkligen för det man gör. Men mitt uppehåll kom nyss för jag böt klubb och lag och det blev massa strul, nu är jag mycket äldre och man har fått andra intressen och elden för basketen slocknat lite. Men att sluta hålla på med idrott finns inte i min värld, för din hälsa är det viktigaste du har i ditt liv tycker jag. Om din kropp inte mår bra, mår inte du bra! Jag har alltid vart lite ”större” men jag känner att jag kan prestera minst lika bra som andra i sport sammanhang ändå och min kropp mår ändå bra, Det är det viktigaste att du mår bra! Du har gemenskapen med vänner när du spelar en lagsport, vilket jag verkligen beundrar för du får så mycket på ”köpet” när du håller på med en lagsport. Som vi pratat om när vi var mindre att de vänner du har är oftast dina basket vänner. För du hinner inte med dem andra vännerna om du tränar 3 gånger i veckan, sen måste plugga de andra dagarna. Det kändes tufft ett tag när alla ”vanliga” vänner ville ses, men nej det är träning vissa vänner hade svårt att förstå. Men är man en riktigt vän får man inse att träningen var allt just då. Nått som jag blickar tillbaka på inom basket idrotten är uttagningarna till landslag och uttagningen till Sanda basketgymnasium i Jönköping. Nått jag känner glädje och stolthet i kroppen av. Jag var med om att kämpa om en plats i juniorlandslaget för Sverige vilken är det häftigaste jag gjort inom basketen. Du får träffa så otroligt många tjejer och andra tränare, vilka bekantskaper du knyter och alla tänker som du: basket är livet. Men 3/5 uttagningar kom jag vidare, jag kände otroligt besviken och arg, men ändå var jag nöjd med min insatts. Sen har vi Sanda basketgymnasium som jag sökte med en otrolig konkurans, kom ej in där och det är därför jag går här i Alléskolan i dag. Basketen började då känns lite små tung, jag kom inte dit jag ville. Men jag kämpade på och spelade ändå, det var mitt liv. Sen började det dala och i dag tränar jag med Örebro två gånger i veckan. Vilket jag nöjer mig med och bara tränar för motions skull. Drömmarna om ett basket liv är nerlagt för längesen. En annan passion i mitt liv har vart det estetiska att stå på secen och spela teater och främst att sjunga och kunna stå där och berör en publik, är det mest fantastiska. Jag var med i lite teater föreställningar, vilka minnen. Men allt där för ungefär ett/två år sedan blev för mycket. Det var ett fullspäckat schema: Måndag-basket, Tisdag-sång, Onsdag- teater& sång basket, Torsdag-teater, Fredag-basket. Allt bubblade över och jag var involverad i allt, mitt hektiska liv blev för mycket och jag kände att jag knappt kunde andas. Så jag släppte allt jag hade i mina händer, det kändes som jag gav upp. Men i dag är jag glad över att det blev så för jag tror inte det skulle funkat att hålla på med så mycket. Men i dag saknar jag det något för nu är det inte lika hektiskt. Men jag tror det är bra för mig som är det är nu, jag hinner med att spela basket fast i en mindre mängd och jag är med på shower när de behöver mig! Välbefinnande tänker jag också på vänner och familj, vilket är ett måste för att man ska må bra! Har man inte familjen som hjälper en med allt i livet eller sina vänner att falla tillbaka på, vore det inte ett värdigt liv! Jag skulle kunna skriva flera A4 om allt jag upplevt inom basket det har vart en resa som alltid kommer finnas med mig på livets gång, det kommer alltid vara: Blod, Svett och Tårar! Men en sak du aldrig får glömma: Dina talanger du skapat kan aldrig försvinna. Välbefinnande finns där varje gång du ler!

Annons

Bilden saknar taggar

Stromboli tis 17 feb 2009 23:09

Sooo fucking Right :P

Svara

1 kommentarer på denna bild

mars 2010