June
Sunday 14 September 2008 photo 1/3
|
(Nu undrar du säkert varför i hela brunsåsen det är ett kursivt stycke instoppat mitt i den övriga tangentbordsdiarrén. Tja, jag tänkte bara på dig - fotobögerier brukar vara mindre uppskattat bland den vilseledda stackars pöbeln, och jag vill inte riskerad att bli offentligt lynchad. Intresserar du dig för slutartider och gnäll? Läs. Tycker du kameror är lika engagerande som virkning? Hoppa över.)
Vad gör man?
Man föds.
Sen dör man.
Ja du Christina, och däremellan hinner man allt med en satans lång räcka sena, sömlösa nätter i klorna på tristressen. Vad är det för osunda dygnsrytmer folk har lagt sig till med nuförtiden? Somna innan mig, det går ju bara inte för sig! Dagens ungdom. Nej, det är banne mig inte konstigt att man hemfaller åt lite gammalt hederligt fotografi där på småtimmarna.
Skåda mitt skrivbord vid tretiden natten till igår. Har du någonsin reflekterat över hur många bandmeter som ryms i en enda kasett? Det hoppas jag inte, för är våra psyken någorlunda lika konstruerade så har du med stor säkerlighet i så fall känt ett tvingande behov av att slita ut bandet för att se efter. Vilket var så att säga startskottet till en liten fotosession, som till största delen blev fullkomligt misslyckad då skärpan vägrade hamna där jag ville (makrofotografering utan makroobjektiv, icke att rekommendera gott folk - icke heller att på frihand använda sig av en slutarhastighet på dryga 1/6:s sekund). Inspirationen är till 100% hämtad från en viss ulricehamnstant vid namn Magdalena, här känd som Melodrama. Ta dig en titt på hennes bilder och lär dig ett och annat om vackert bildspråk!
Nåväl, jag gillar trots allt sena tysta mörka kalla nätter.
Och snart är det höst på riktigt.
Och DLK kommer till stan.
Och jag ska ha praktik i Göteborg.
Och livet är allt bra fint ibland.
"Världen är trasig men livet är vackert ändå" - ingen säger det som gamle Roggan.
Vad gör man?
Man föds.
Sen dör man.
Ja du Christina, och däremellan hinner man allt med en satans lång räcka sena, sömlösa nätter i klorna på tristressen. Vad är det för osunda dygnsrytmer folk har lagt sig till med nuförtiden? Somna innan mig, det går ju bara inte för sig! Dagens ungdom. Nej, det är banne mig inte konstigt att man hemfaller åt lite gammalt hederligt fotografi där på småtimmarna.
Skåda mitt skrivbord vid tretiden natten till igår. Har du någonsin reflekterat över hur många bandmeter som ryms i en enda kasett? Det hoppas jag inte, för är våra psyken någorlunda lika konstruerade så har du med stor säkerlighet i så fall känt ett tvingande behov av att slita ut bandet för att se efter. Vilket var så att säga startskottet till en liten fotosession, som till största delen blev fullkomligt misslyckad då skärpan vägrade hamna där jag ville (makrofotografering utan makroobjektiv, icke att rekommendera gott folk - icke heller att på frihand använda sig av en slutarhastighet på dryga 1/6:s sekund). Inspirationen är till 100% hämtad från en viss ulricehamnstant vid namn Magdalena, här känd som Melodrama. Ta dig en titt på hennes bilder och lär dig ett och annat om vackert bildspråk!
Nåväl, jag gillar trots allt sena tysta mörka kalla nätter.
Och snart är det höst på riktigt.
Och DLK kommer till stan.
Och jag ska ha praktik i Göteborg.
Och livet är allt bra fint ibland.
"Världen är trasig men livet är vackert ändå" - ingen säger det som gamle Roggan.
Comment the photo
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tuggummisekt/266800464/
Visa toppen
Show footer