June
Thursday 15 January 2009 photo 1/1
![(Den här bilden får mig alltid att tänka på Roger Karlssons fantastiska Mjölk på Österlen. "Och vågorna må rulla men vårt avtryck där i sanden sitter kvar"...)
(För övrigt; att trampa omkring barfota på en göteborgsblåsig strand i slutet av september, och därefter sitta på huk i vattenbrynet i en sisådär tjugo minuter i väntan på att den perfekta vågen skulle behaga komma, är inte att rekommendera. Men det var ju tvunget!)
Taget ur Karlstad-Hammarös kostpolicy för grund- och gymnasieskola:
Vegankost kan inte tillhandahållas på grund av att de näringsmässiga kraven inte kan garanteras.
Fint.
Svinkul hörrni.
Man kommer tillbaka till skolan efter lovet, traskar sig in i skolköket för att meddela att hej, jag är en liten vegan, och den snälla mattants-Gun svarar att åh, jag skulle vilja laga mat åt dig, men det är inte mitt beslut att ta. Gå till skolsköterskan och hör med dem om hur du ska göra.
Sagt och gjort, jag häver i mig några kilo sallad och springer hals över huvud över till skolsköterskans kontor (det gällde ju mat, för satan! Viktiga grejer. Och ja, det är tillåtet att dramatisera sitt liv då och då...). Där man meddelar mig kontentan av det kursiverade stycket ovan, trots mina envisa invändningar mot deras argument.
Sköterska [suckar]: Ja men det där får du ta med rektorn ändå, och hon har gått för dagen.
Krångelhoriga värld! Nåväl, eftersom det var fredag eftermiddag så hade jag helgen på mig att förbereda mig inför mitt agitatoriska brandtal riktat till skolans auktoritet nummer ett. Det var inte utan att min revolutionära själ trivdes med situationen: jag visste att jag hade rätt, att det var systemet det var fel på, och att jag vid alla skäggväxter i världen skulle ändra på det. UPP TILL KAAAAAAAAAAMP!
Så lördagen och söndagen spenderades med att läsa två böcker om näringslära, plugga in termer som svavelaktiga aminosyror, fullvärdigt protein, icke-hemjärn, basbildande ämnen och fytinsyra, skriva ut och lusläsa kostpolicyn och en vegansk matsedel från Västerviksgymnasiet, samt besöka och rensopa dussinet hemsidor på temat veganim.
PUH.
(Visste ni att man får i sig lika mycket kalcium från broccoli, som man får från komjölk? Dessutom behåller man mer av det, tack vare... nej, jag orkar inte!)
Nåväl.
Det blev måndag, och jag var beväpnad till tänderna med argument. Striden var nära förestående. Slagfältet låg stilla, ännu slets luften inte i trasor av paniska avgrunsvrål, ännu hördes inga tunga dunsar från fallna kroppar - men det var lugnet före stormen, det kände jag på mig.
Taggad taggad taggad.
Går till matsalen, och planerar att efter lunchen föra mina stormtrupper upp mot rektorns högborg. Men vad möter då min syn på matdisken, om inte en liten blänkande låda med texten "vegan" på? VAFALLS? Självklart går jag genast in i köket för att fråga vad i hela västkustens viskultur de håller på med. Trotsa systemet till förmån för en individ? Puuuunk. Bästa Gun Mattant uppenbarar sig och svarar att ja, vi har haft en diskussion med ledningen, och du verkar ju ha koll på dina vitamine](http://cdn08.dayviews.com/36/_u2/_u1/_u3/_u5/_u8/u213582/12968_1232039830/_Den_har_bilden_far_mig_alltid_att_tanka_pa_Roger_Karlssons_fantastiska_Mjolk_pa_Osterlen_Och.jpg)
|
(Den här bilden får mig alltid att tänka på Roger Karlssons fantastiska Mjölk på Österlen. "Och vågorna må rulla men vårt avtryck där i sanden sitter kvar"...)
(För övrigt; att trampa omkring barfota på en göteborgsblåsig strand i slutet av september, och därefter sitta på huk i vattenbrynet i en sisådär tjugo minuter i väntan på att den perfekta vågen skulle behaga komma, är inte att rekommendera. Men det var ju tvunget!)
Taget ur Karlstad-Hammarös kostpolicy för grund- och gymnasieskola:
Vegankost kan inte tillhandahållas på grund av att de näringsmässiga kraven inte kan garanteras.
Fint.
Svinkul hörrni.
Man kommer tillbaka till skolan efter lovet, traskar sig in i skolköket för att meddela att hej, jag är en liten vegan, och den snälla mattants-Gun svarar att åh, jag skulle vilja laga mat åt dig, men det är inte mitt beslut att ta. Gå till skolsköterskan och hör med dem om hur du ska göra.
Sagt och gjort, jag häver i mig några kilo sallad och springer hals över huvud över till skolsköterskans kontor (det gällde ju mat, för satan! Viktiga grejer. Och ja, det är tillåtet att dramatisera sitt liv då och då...). Där man meddelar mig kontentan av det kursiverade stycket ovan, trots mina envisa invändningar mot deras argument.
Sköterska [suckar]: Ja men det där får du ta med rektorn ändå, och hon har gått för dagen.
Krångelhoriga värld! Nåväl, eftersom det var fredag eftermiddag så hade jag helgen på mig att förbereda mig inför mitt agitatoriska brandtal riktat till skolans auktoritet nummer ett. Det var inte utan att min revolutionära själ trivdes med situationen: jag visste att jag hade rätt, att det var systemet det var fel på, och att jag vid alla skäggväxter i världen skulle ändra på det. UPP TILL KAAAAAAAAAAMP!
Så lördagen och söndagen spenderades med att läsa två böcker om näringslära, plugga in termer som svavelaktiga aminosyror, fullvärdigt protein, icke-hemjärn, basbildande ämnen och fytinsyra, skriva ut och lusläsa kostpolicyn och en vegansk matsedel från Västerviksgymnasiet, samt besöka och rensopa dussinet hemsidor på temat veganim.
PUH.
(Visste ni att man får i sig lika mycket kalcium från broccoli, som man får från komjölk? Dessutom behåller man mer av det, tack vare... nej, jag orkar inte!)
Nåväl.
Det blev måndag, och jag var beväpnad till tänderna med argument. Striden var nära förestående. Slagfältet låg stilla, ännu slets luften inte i trasor av paniska avgrunsvrål, ännu hördes inga tunga dunsar från fallna kroppar - men det var lugnet före stormen, det kände jag på mig.
Taggad taggad taggad.
Går till matsalen, och planerar att efter lunchen föra mina stormtrupper upp mot rektorns högborg. Men vad möter då min syn på matdisken, om inte en liten blänkande låda med texten "vegan" på? VAFALLS? Självklart går jag genast in i köket för att fråga vad i hela västkustens viskultur de håller på med. Trotsa systemet till förmån för en individ? Puuuunk. Bästa Gun Mattant uppenbarar sig och svarar att ja, vi har haft en diskussion med ledningen, och du verkar ju ha koll på dina vitaminer. Klart att du ska få mat.
Haha! Självklart var det underbart att slippa krångla för att få sig lite varmt käk, men vart skulle jag nu göra av all min stridslust? Alla mina visioner om hetsiga argumentationer och eventuellt lite gammalt hederligt handgemäng med rektorn gick upp i rök. Men nu, nu kommer det bästa: jag sa till Gun att jag nog ändå skulle gå till rektorn, för att få kostpolicyn omformulerad. Och det var då jag fick reda på att jag, till skillnad från var skolsköterskan hade sagt, inte var den enda veganen på skolan.
Det fanns en till.
Gun: Gå du upp till rektorn, hon kommer säkert att hålla med dig. Hon är nämligen vegan själv.
AHAHAHAHAHA! Helt fantastiskt, ju! Förstår ni vad roligt det hade varit om jag gått upp till henne utan att veta det, och hävt ur mig en veritabel hatharang om hur idiotiska de var när de inte serverade veganmat? Hon skulle bara ha suttit där, lett lite stilla och när jag äntligen, utmattad och andfådd, slutat prata, sagt något i stil med "jag håller fullkomligt med dig!" :D
Sen kan man ju undra hur hon som rektor kan gå med på en sådan kostpolicy om hon är vegan, men det är en annan femma. Jag ska prata med henne om det.
Men alltså - vad är oddsen för något sånt här?
Helt fantastiskt!
(Den här bilden får mig alltid att tänka på Roger Karlssons fantastiska Mjölk på Österlen. "Och vågorna må rulla men vårt avtryck där i sanden sitter kvar"...)
(För övrigt; att trampa omkring barfota på en göteborgsblåsig strand i slutet av september, och därefter sitta på huk i vattenbrynet i en sisådär tjugo minuter i väntan på att den perfekta vågen skulle behaga komma, är inte att rekommendera. Men det var ju tvunget!)
Taget ur Karlstad-Hammarös kostpolicy för grund- och gymnasieskola:
Vegankost kan inte tillhandahållas på grund av att de näringsmässiga kraven inte kan garanteras.
Fint.
Svinkul hörrni.
Man kommer tillbaka till skolan efter lovet, traskar sig in i skolköket för att meddela att hej, jag är en liten vegan, och den snälla mattants-Gun svarar att åh, jag skulle vilja laga mat åt dig, men det är inte mitt beslut att ta. Gå till skolsköterskan och hör med dem om hur du ska göra.
Sagt och gjort, jag häver i mig några kilo sallad och springer hals över huvud över till skolsköterskans kontor (det gällde ju mat, för satan! Viktiga grejer. Och ja, det är tillåtet att dramatisera sitt liv då och då...). Där man meddelar mig kontentan av det kursiverade stycket ovan, trots mina envisa invändningar mot deras argument.
Sköterska [suckar]: Ja men det där får du ta med rektorn ändå, och hon har gått för dagen.
Krångelhoriga värld! Nåväl, eftersom det var fredag eftermiddag så hade jag helgen på mig att förbereda mig inför mitt agitatoriska brandtal riktat till skolans auktoritet nummer ett. Det var inte utan att min revolutionära själ trivdes med situationen: jag visste att jag hade rätt, att det var systemet det var fel på, och att jag vid alla skäggväxter i världen skulle ändra på det. UPP TILL KAAAAAAAAAAMP!
Så lördagen och söndagen spenderades med att läsa två böcker om näringslära, plugga in termer som svavelaktiga aminosyror, fullvärdigt protein, icke-hemjärn, basbildande ämnen och fytinsyra, skriva ut och lusläsa kostpolicyn och en vegansk matsedel från Västerviksgymnasiet, samt besöka och rensopa dussinet hemsidor på temat veganim.
PUH.
(Visste ni att man får i sig lika mycket kalcium från broccoli, som man får från komjölk? Dessutom behåller man mer av det, tack vare... nej, jag orkar inte!)
Nåväl.
Det blev måndag, och jag var beväpnad till tänderna med argument. Striden var nära förestående. Slagfältet låg stilla, ännu slets luften inte i trasor av paniska avgrunsvrål, ännu hördes inga tunga dunsar från fallna kroppar - men det var lugnet före stormen, det kände jag på mig.
Taggad taggad taggad.
Går till matsalen, och planerar att efter lunchen föra mina stormtrupper upp mot rektorns högborg. Men vad möter då min syn på matdisken, om inte en liten blänkande låda med texten "vegan" på? VAFALLS? Självklart går jag genast in i köket för att fråga vad i hela västkustens viskultur de håller på med. Trotsa systemet till förmån för en individ? Puuuunk. Bästa Gun Mattant uppenbarar sig och svarar att ja, vi har haft en diskussion med ledningen, och du verkar ju ha koll på dina vitaminer. Klart att du ska få mat.
Haha! Självklart var det underbart att slippa krångla för att få sig lite varmt käk, men vart skulle jag nu göra av all min stridslust? Alla mina visioner om hetsiga argumentationer och eventuellt lite gammalt hederligt handgemäng med rektorn gick upp i rök. Men nu, nu kommer det bästa: jag sa till Gun att jag nog ändå skulle gå till rektorn, för att få kostpolicyn omformulerad. Och det var då jag fick reda på att jag, till skillnad från var skolsköterskan hade sagt, inte var den enda veganen på skolan.
Det fanns en till.
Gun: Gå du upp till rektorn, hon kommer säkert att hålla med dig. Hon är nämligen vegan själv.
AHAHAHAHAHA! Helt fantastiskt, ju! Förstår ni vad roligt det hade varit om jag gått upp till henne utan att veta det, och hävt ur mig en veritabel hatharang om hur idiotiska de var när de inte serverade veganmat? Hon skulle bara ha suttit där, lett lite stilla och när jag äntligen, utmattad och andfådd, slutat prata, sagt något i stil med "jag håller fullkomligt med dig!" :D
Sen kan man ju undra hur hon som rektor kan gå med på en sådan kostpolicy om hon är vegan, men det är en annan femma. Jag ska prata med henne om det.
Men alltså - vad är oddsen för något sånt här?
Helt fantastiskt!
Comment the photo
Förresten, skulle fröken kunna förse mig med lite Emil Jensen låtar tro? Jag har för mig att du gillar honom, öh det gör du va?
.. & omg, go veganbruden!
Oskar skickade den en gång för ett år sen eller så.
"Så lördagen och söndagen spenderades med att läsa två böcker om näringslära, plugga in termer som svavelaktiga aminosyror, fullvärdigt protein, icke-hemjärn, basbildande ämnen och fytinsyra, skriva ut och lusläsa kostpolicyn och en vegansk matsedel från Västerviksgymnasiet, samt besöka och rensopa dussinet hemsidor på temat veganim."
...lät typ...extremt jobbigt :|. Men delen om broccolin visste jag redan! HAH! Dessutom är de fullproppade med järn. Asbra mot näsblod. Då ska man helst inte dricka mjölk alls, för den äter upp...något annat ämne. På nåt sätt. EHEHHE. Jag skulle bara säga att jag älskar broccoli :)))...och salt. mmmm. MMMMM!
Slutet av historien skänkte mig ett veritabelt asgarv, till hela min klass och mentors åhöran. De måste verkligen tro att jag finner fotolektionerna (jag inte har någonting att göra på mer än att uppfylla närvaro) hur kul som helst!
Hahaha! Tack för komplimangen om bilden, och vackert att jag indirekt får din fotolärare att gilla dig... han måste älska att du uppskattar lektionerna så mycket :)
Jaaa, Mjölk på Österlen är så vacker. Så. Vacker. En av Rogers allra bästa. Blandband till mig?! Woo, vid alla älgkörer och giftiga sälar! :DD
Nu blev det google för min del i alla fall, detta måste jag undersöka!
Och vad gäller broccolin - den innehåller hälften så mycket kalcium som mjölk, men kroppen tar upp det dubbelt så bra. Alltså får man i sig lika mycket som från mjölk, men kan behålla mer av det. Bra, va? Det är pga av allt detta som veganer inte heller behöver ett lika stort kalciumintag som köttätare, och det är därför det är löjligt att tro att vi får kalciumbrist allihopa. Pyttsan heller.
Så, got the picture? :D (jag läste mycket förra helgen)
...lol. :D
26 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tuggummisekt/319854317/
Visa toppen
Show footer