Grubblar för mycket på gymnasie skit. Tänker på sånt som gjort mig ledsen och glad. Det blir lite för mycket, för tungt, och sen tänker jag på lilleman och det gör ju inget bättre.

Kommer aldrig komma ifrån det där dilemmat att jag är glad för att han har det bättre i himlen hos morfar men att jag saknar honom SÅÅ JÄVLA MYCKET!!

Alla andras små brorsor är ju såå söta, jobbiga, roliga, härliga. På väg hem från jobbet går jag förbi dagiset som han skulle ha gått på och det känns så jävla mycket!!

Jag kollar i affärerna på alla små kallingar hans skulle ha haft, små bilar, bil matta, pixie böcker, jag skulle ha lärt honom läsa och teckenspråk, resorna till USA, och allt annat där en nu mera fem årig klätter apa behövs.
Jag skulle ha haft en livs levande människa som jag kunde haft så jätteroligt med.

J har visat mig hur underbart det är med småbrorsor, och jag skulle få en, trodde alla ja, men den där känslan att det skulle bli missfall lämnade mig aldrig, och nu vet jag varför.

ALKOHOL + FOSTER = ALDRIG SANT!!

Annons

The photo has no tags

October 2013