Sunday 25 March 2012 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Valde Lucky bear wishing on a star, för jag har haft väldigt mycket tur.
2008 - hjärnskada = medium hjärnskakning, två sår i huvudet, central
2011 - ryggskada(L3) = två vrickade fötter, ett sår, smärtor
Skadorna var jobbiga i stunden men inte ens nästan så jobbiga som konsekvenserna blev till slut. I dags läget har jag ont i L-kotorna och ner, central hörselskada och märkbart sämre grovmotorik.
Jag försöker få en lägenhet och ett jobb och jag ska resa till gbg och lever livet men så det fixar jag ju utan problem men när jag inte är upptagen tänker jag alldeles för mycket på hur illa allt kunde ha gått och hur allt blev.
Jag föddes med något sorts fel så jag hade lågt blodtryck tills jag växte ifrån det vid 19 års ålder. Jag fattade aldrig varför jag svimmade så ofta, ibland till och med när jag försökte ställa mig upp från golvet eller en stol.
Alla trodde att det var diabetes men jag fick inget insulin så läkarna fattade nog att det inte var diabetes jag hade.
Torsdagen den 11:e december svimmade jag en gång, och det blev faktiskt sista, hittills. Jag hade precis kommit hem och stog och höll i mig i en vägg i hallen och skulle precis ta av mig skorna när jag fick känningar. Jag gjorde som jag blev tillsagd, att spänna benen, men det var misstaget jag gorde. Då blev konsekvensen att jag, istället för att kollapsa i en hög, backade in i en vägg i hallen och då kollapsade. Sen åkte jag sakta ner längs med dörrkarmen till ytter dörren, slog i diverse saker och slog i huvudet i dörrhandtaget. Det blev 4 handbolls stora blåmärken tvärs över nedre ryggen och två skrap sår som sträckte sig från vänster axel till vänster höft.
Visst, jag har en centralhörselskada, vilket innebär att jag hör allt men hjärnan är skadad och kan inte göra om orden till info ordentligt. T. ex. jag hör väckarklockan och den vibrerar men hjärnan kommer inte ihåg vad det betydde, eller vilken ring signal jag har på mobilen för den delen heller.
Jag tycker ju att alla ska våga vara skadade men det vågar jag inte med alla, så nån måtta får det vara.
2008 - hjärnskada = medium hjärnskakning, två sår i huvudet, central
2011 - ryggskada(L3) = två vrickade fötter, ett sår, smärtor
Skadorna var jobbiga i stunden men inte ens nästan så jobbiga som konsekvenserna blev till slut. I dags läget har jag ont i L-kotorna och ner, central hörselskada och märkbart sämre grovmotorik.
Jag försöker få en lägenhet och ett jobb och jag ska resa till gbg och lever livet men så det fixar jag ju utan problem men när jag inte är upptagen tänker jag alldeles för mycket på hur illa allt kunde ha gått och hur allt blev.
Jag föddes med något sorts fel så jag hade lågt blodtryck tills jag växte ifrån det vid 19 års ålder. Jag fattade aldrig varför jag svimmade så ofta, ibland till och med när jag försökte ställa mig upp från golvet eller en stol.
Alla trodde att det var diabetes men jag fick inget insulin så läkarna fattade nog att det inte var diabetes jag hade.
Torsdagen den 11:e december svimmade jag en gång, och det blev faktiskt sista, hittills. Jag hade precis kommit hem och stog och höll i mig i en vägg i hallen och skulle precis ta av mig skorna när jag fick känningar. Jag gjorde som jag blev tillsagd, att spänna benen, men det var misstaget jag gorde. Då blev konsekvensen att jag, istället för att kollapsa i en hög, backade in i en vägg i hallen och då kollapsade. Sen åkte jag sakta ner längs med dörrkarmen till ytter dörren, slog i diverse saker och slog i huvudet i dörrhandtaget. Det blev 4 handbolls stora blåmärken tvärs över nedre ryggen och två skrap sår som sträckte sig från vänster axel till vänster höft.