January
Friday 26 November 2010 photo 1/1
|
Idag, 19:39, är det två år sen.
Det känns rätt sjukt att det bara är två år sedan jag fick ett fyra ords meddelande på ec där det stod "jag har Kaya-låtar :P", och jag som Kavaj-dess blev rädd för det fina emot som pratade med mig.
Vi pratade om småsaker och allt möjligt, mycket om Kaya som jag inte visste nånting om då, och lite om Uppcon som jag då inte skulle på, dock mina kompisar. Så jag fick det fina emots, som hette Gabbi, nummer att ge mina kompisar om de inte skulle hitta varandra.
Mina kompisar kom tillbaka, och berättade att allt varit awesome och att de faktiskt hade träffat min kompis. Jag fick titta på deras bilder och såg en kameraskygg flicka med tufft hår och rutiga byxor.
Några veckor senare var min skola i Kläppen, och jag var trött och hade tråkigt, och bestämde mig för att jag skulle skicka ett sms till henne. Bara för att liksom. Jag tror jag fick ett "vem är du?" tillbaka, men när det var avklarat så började vi snacka om allt och ingenting precis som på msn.
Sedan började vi väl långsamt lära känna varandra lite djupare under några månader, och jag kommer ihåg hur ledsen hon var när vi var på girugämesh och hon satt kvar hemma i Skåne.
Vi bestämde helt enkelt att vi skulle försöka få med henne på nästa konsert, varför skulle hon inte kunna bo hos mig?
Min mamma var lättövertalad, hennes var lite svårare, men vi klarade det, efter att min mamma glatt ringde och berättade att hon inte alls var farlig och att jag inte var nån läskig våldtäktsman.
Jag var såklart jättenervös innan hon skulle komma. Jag minns att jag var jätteorolig för att det inte skulle gå lika bra irl som på internet att prata, och att jag undrade vad vi skulle göra hela de tre dagar hon skulle vara hos mig när vi inte hade något bokat.
Men det var onödigt att oroa sig, det gick ännu bättre att prata på riktigt, och när vi lämnade henne i Skåne, så var jag ledsen och saknade henne jättemycket.
Sedan dess har det blivit två konserter till, UC, en vecka i skåne, och en random helg när min mamma skulle ner ändå.
Jag vet att jag ett tag var nervös för att hon inte skulle vilja träffa mig mera när NewNippon "lade ner". För att det inte skulle finnas någon anledning att ses längre, och att det skulle bli dyrt för ingenting.
Nej. Verkligen inte för ingenting.
Det är det värsta att vi bor så långt ifrån varandra, och jag funderar seriöst på att gå på universitet i Lund bara för att komma närmare. Men det får man ju se i framtiden.
I alla fall så firar vi två år idag, och jag älskar och saknar dig massor.
Annons
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tvelveyeahs/478411380/
Visa toppen
Show footer