August
Show more 
Tuesday 26 October 2010 photo 1/37
|
Här e en av mina berättelser... "The Only One"
_______________________________________________________________________
Kapitel 1
"Vad är det som händer?" frågade jag förvirrat till mamma.
Det var kaos i Niona. Allting brann. Hus, skolor, affärer, mitt favorit bibliotek och till och med vampyrer. Det var läskigt att se på deras brinnande kroppar. Jag kunde se rädsla och smärta i deras ansikten. Och jag ville så gärna hjälpa dem, men jag visste inte hur.
"Det är Majanerna. De är från planeten Majma... Men jag har ingen aning om vad de gör här." sa mamma.
Majanerna? Jag hade hört talas om dem. Farmor brukade berätta en del historier om dem. De hade förstört ett antal planeter innan de kom till vår planet Niona.
Majanerna var väldigt fula och otäcka. De var stora, fula, röda monsterliknande varelser. Varför ville de döda allt och alla?
"Stella, vi måste åka till en annan säker planet. Nu! Innan vi blir..."
"Dödade?" pep det ur mig.
"Det kommer bli bra. Bara vi skyndar oss." lovade mamma.
Vi skyndade oss till vår skepp, och hoppades på att ingen såg oss.
"Mamma vart ska vi?"
Hon tittade på en lista med planeter.
"Jag vet inte än gumman... Hhm... Ska vi se... Luft, vatten, jord, djur och människor."
"Vad är människor?" frågade jag nyfiket.
"Någon sorts varelse på planeten Jorden. Kom, vi ska åka dit."
Mamma skulle precis stänga dörren till skeppet, då hon blev träffad av någoting.
"MAMMA!" skrek jag.
Jag stängde dörren fort så att ingen kunde komma in. Hon blödde väldigt mycket. Min hals brände, vilket gjorde ont. Jag kände mig hungrig. Men fokuserade mig på att rädda mamma. Jag gjorde två små hål i min arm med hjälp av mina tänder och sträckte armen mot henne.
"Här. Drick lite."
"Nej." protesterade hon.
"Mamma du måste."
"Nej det måste jag inte."
"Mamma..."
"Tryck på den röda knappen."
Jag gjorde som hon sa.
"Stella, du behöver inte oroa dig. Det gör inte ont." ljög hon.
"Mamma snälla gör mig inte orolig."
Hon sträckte sin hand mot min kind och försökte få fram ord ur hennes mun. Men jag såg att det var svårt för henne.
"Jag...älskar...dig...Stella..." sa hon och hennes hand släppte min kind.
Nej! Nej! Inte mamma! Jag har redan förlorat för många! Hon var det enda jag hade.
Jag kramade henne hårt. Och jag kände hur mina kalla tårar rann nedför mina kinder.
"Jag älskar dig med mamma."
Där satt jag fortfarande och hoppades på att det var en mardröm. Jag grät och grät, tills jag somnade.
Någonting ljust stack i mina ögon när jag vaknade. Jag insåg att det inte var en dröm, eftersom jag var i skeppet. Och jag såg mamma kropp. Jag började gråta igen.
Efter en stund fick jag ont i svanskotan så jag öppnade dörren och gick ut. Jag tog ett djupt andetag, det kändes fräscht. Det var en härlig känsla. Jag var på... Jorden. Jag hade kommit fram. Jag kollade in varenda liten grej som jag såg. Det var hur fint som helst, och det var fridfullt.
"Vem är du?" sa en mörk röst.
Jag vände mig om och såg en av de vackraste varelsena jag hade sett. En människa.
________________________________________________________________________
Såå... det var första kapitlet! Vad tyckte ni? Bra eller dåligt?
Och... Kan någon göra bild?? För min bild e fuul xD
_______________________________________________________________________
Kapitel 1
"Vad är det som händer?" frågade jag förvirrat till mamma.
Det var kaos i Niona. Allting brann. Hus, skolor, affärer, mitt favorit bibliotek och till och med vampyrer. Det var läskigt att se på deras brinnande kroppar. Jag kunde se rädsla och smärta i deras ansikten. Och jag ville så gärna hjälpa dem, men jag visste inte hur.
"Det är Majanerna. De är från planeten Majma... Men jag har ingen aning om vad de gör här." sa mamma.
Majanerna? Jag hade hört talas om dem. Farmor brukade berätta en del historier om dem. De hade förstört ett antal planeter innan de kom till vår planet Niona.
Majanerna var väldigt fula och otäcka. De var stora, fula, röda monsterliknande varelser. Varför ville de döda allt och alla?
"Stella, vi måste åka till en annan säker planet. Nu! Innan vi blir..."
"Dödade?" pep det ur mig.
"Det kommer bli bra. Bara vi skyndar oss." lovade mamma.
Vi skyndade oss till vår skepp, och hoppades på att ingen såg oss.
"Mamma vart ska vi?"
Hon tittade på en lista med planeter.
"Jag vet inte än gumman... Hhm... Ska vi se... Luft, vatten, jord, djur och människor."
"Vad är människor?" frågade jag nyfiket.
"Någon sorts varelse på planeten Jorden. Kom, vi ska åka dit."
Mamma skulle precis stänga dörren till skeppet, då hon blev träffad av någoting.
"MAMMA!" skrek jag.
Jag stängde dörren fort så att ingen kunde komma in. Hon blödde väldigt mycket. Min hals brände, vilket gjorde ont. Jag kände mig hungrig. Men fokuserade mig på att rädda mamma. Jag gjorde två små hål i min arm med hjälp av mina tänder och sträckte armen mot henne.
"Här. Drick lite."
"Nej." protesterade hon.
"Mamma du måste."
"Nej det måste jag inte."
"Mamma..."
"Tryck på den röda knappen."
Jag gjorde som hon sa.
"Stella, du behöver inte oroa dig. Det gör inte ont." ljög hon.
"Mamma snälla gör mig inte orolig."
Hon sträckte sin hand mot min kind och försökte få fram ord ur hennes mun. Men jag såg att det var svårt för henne.
"Jag...älskar...dig...Stella..." sa hon och hennes hand släppte min kind.
Nej! Nej! Inte mamma! Jag har redan förlorat för många! Hon var det enda jag hade.
Jag kramade henne hårt. Och jag kände hur mina kalla tårar rann nedför mina kinder.
"Jag älskar dig med mamma."
Där satt jag fortfarande och hoppades på att det var en mardröm. Jag grät och grät, tills jag somnade.
Någonting ljust stack i mina ögon när jag vaknade. Jag insåg att det inte var en dröm, eftersom jag var i skeppet. Och jag såg mamma kropp. Jag började gråta igen.
Efter en stund fick jag ont i svanskotan så jag öppnade dörren och gick ut. Jag tog ett djupt andetag, det kändes fräscht. Det var en härlig känsla. Jag var på... Jorden. Jag hade kommit fram. Jag kollade in varenda liten grej som jag såg. Det var hur fint som helst, och det var fridfullt.
"Vem är du?" sa en mörk röst.
Jag vände mig om och såg en av de vackraste varelsena jag hade sett. En människa.
________________________________________________________________________
Såå... det var första kapitlet! Vad tyckte ni? Bra eller dåligt?
Och... Kan någon göra bild?? För min bild e fuul xD
Annons
Comment the photo
4 comments on this photo
Visa toppen
Show footer