Tuesday 20 July 2010 photo 1/1
|
http://www.youtube.com/watch?v=m8rvW3C-qEA
Godric: "Två tusen är nog."
Eric: "Jag kan inte acceptera det. Det är vansinne!"
Godric: "Vår existens är vansinnig. Vi hör inte hemma här."
Eric: "Men vi är här!"
Godric: "Det är inte rätt. Vi har ingen rätt."
Eric: "Det finns ju inget rätt eller fel. Bara överlevnad eller död."
Godric: "Det visade sig att jag hade fel."
Eric går fram till honom, arg.
Eric: "Jag kommer att hålla dig vid liv med våld!"
Godric: "Även om du kunde, varför skulle du vara så grym?"
Eric är på väg att börja gråta.
Eric (i svenska): "Godric, gör det inte."
Godric (i svenska): "Vi har haft århundraden tillsammans."
Eric gråter blod och faller ner på knä.
Eric (i svenska): "Snälla, snälla! Snälla Godric!"
Godric (i svenska): "Fader, broder...son."
Paus medan Eric gråter.
Godric: "Låt mig gå."
Eric slutar gråta.
Eric: "Jag låter dig inte dö ensam."
Godric: "Jo, det gör du."
Eric gråter igen.
Godric: "Som din skapare...befaller jag dig."
Eric står upp, tittar på Godric och går fram till Sookie.
Sookie: "Jag stannar med honom, så länge det pågår."
Eric nickar, tittar på Godric och går. Sookie går fram till Godric.
Godric: "Det tar inte lång tid. Inte vid min ålder."
Sookie: "Det var inte så smart. Det där med Solens brödraskap."
Godric nickar.
Godric: "Jag vet. Jag trodde det skulle ordna upp saker och ting. Men jag tänker inte som vampyr längre."
Godric vänder sig om och tittar på Sookie.
Godric: "Tror du på Gud?"
Sookie: "Ja."
Godric: "Om du har rätt, hur kommer han att straffa mig?"
Sookie: "Gud straffar inte, Gud förlåter."
Godric skakar på huvudet.
Godric: "Det förtjänar inte jag. Men jag hoppas det."
Sookie: "Det gör vi alla."
Godric: "Tar du hand om honom? Eric."
Sookie skakar på huvudet.
Sookie: "Jag vet inte. Du vet hur han är."
Godric ler.
Godric: "Jag tar på mig skulden för det också."
Sookie: "Kanske inte. Eric är rätt egensinnig."
Godric tittar upp på solen som snart kommer.
Sookie: "Är du rädd?"
Godric tittar på Sookie och ler.
Godric: "Nej... Jag är full av glädje."
Sookie: "Men smärtan..."
Godric: "Jag vill brinna!"
Godric ler stort och Sookie börjar gråta.
Sookie: "Då är jag rädd åt dig."
Godric ler.
Godric: "En människa med mig vid slutet..."
Sookie fäller tårar.
Godric: "Människotårar. Efter två tusen år, kan jag fortfarande bli överraskad."
Godric skrattar.
Godric: "I det här ser jag Gud."
Solen börjar gå upp. Godric går fram och tar av sig tröjan.
Sookie: "Adjö, Godric."
Godric börjar brinna upp och försvinner för gott.
Det sorgligaste ögonblicket. Jag gråter varenda gång. Så sorgligt!
Godric: "Två tusen är nog."
Eric: "Jag kan inte acceptera det. Det är vansinne!"
Godric: "Vår existens är vansinnig. Vi hör inte hemma här."
Eric: "Men vi är här!"
Godric: "Det är inte rätt. Vi har ingen rätt."
Eric: "Det finns ju inget rätt eller fel. Bara överlevnad eller död."
Godric: "Det visade sig att jag hade fel."
Eric går fram till honom, arg.
Eric: "Jag kommer att hålla dig vid liv med våld!"
Godric: "Även om du kunde, varför skulle du vara så grym?"
Eric är på väg att börja gråta.
Eric (i svenska): "Godric, gör det inte."
Godric (i svenska): "Vi har haft århundraden tillsammans."
Eric gråter blod och faller ner på knä.
Eric (i svenska): "Snälla, snälla! Snälla Godric!"
Godric (i svenska): "Fader, broder...son."
Paus medan Eric gråter.
Godric: "Låt mig gå."
Eric slutar gråta.
Eric: "Jag låter dig inte dö ensam."
Godric: "Jo, det gör du."
Eric gråter igen.
Godric: "Som din skapare...befaller jag dig."
Eric står upp, tittar på Godric och går fram till Sookie.
Sookie: "Jag stannar med honom, så länge det pågår."
Eric nickar, tittar på Godric och går. Sookie går fram till Godric.
Godric: "Det tar inte lång tid. Inte vid min ålder."
Sookie: "Det var inte så smart. Det där med Solens brödraskap."
Godric nickar.
Godric: "Jag vet. Jag trodde det skulle ordna upp saker och ting. Men jag tänker inte som vampyr längre."
Godric vänder sig om och tittar på Sookie.
Godric: "Tror du på Gud?"
Sookie: "Ja."
Godric: "Om du har rätt, hur kommer han att straffa mig?"
Sookie: "Gud straffar inte, Gud förlåter."
Godric skakar på huvudet.
Godric: "Det förtjänar inte jag. Men jag hoppas det."
Sookie: "Det gör vi alla."
Godric: "Tar du hand om honom? Eric."
Sookie skakar på huvudet.
Sookie: "Jag vet inte. Du vet hur han är."
Godric ler.
Godric: "Jag tar på mig skulden för det också."
Sookie: "Kanske inte. Eric är rätt egensinnig."
Godric tittar upp på solen som snart kommer.
Sookie: "Är du rädd?"
Godric tittar på Sookie och ler.
Godric: "Nej... Jag är full av glädje."
Sookie: "Men smärtan..."
Godric: "Jag vill brinna!"
Godric ler stort och Sookie börjar gråta.
Sookie: "Då är jag rädd åt dig."
Godric ler.
Godric: "En människa med mig vid slutet..."
Sookie fäller tårar.
Godric: "Människotårar. Efter två tusen år, kan jag fortfarande bli överraskad."
Godric skrattar.
Godric: "I det här ser jag Gud."
Solen börjar gå upp. Godric går fram och tar av sig tröjan.
Sookie: "Adjö, Godric."
Godric börjar brinna upp och försvinner för gott.
Det sorgligaste ögonblicket. Jag gråter varenda gång. Så sorgligt!
Annons
Comment the photo
25 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/twilightfreak/466256862/