November
Wednesday 18 August 2010 photo 1/2
|
Vid exakt den här tidpunkten i fjol gick jag miste om en vän.. en vän jag visste att jag aldrig mer skulle få se i livet igen.
Ett år senare, idag, får jag istället nyheten om att jag kommer få dela min framtid med en lika underbar vän.
Jag pratar om att jag troligtvis kommer ta över Lemon och bli HELTIDS fodervärd då Emelie insett att han varken har tid eller råd! Det är med blandande känslor.. Jag drar på mig ett ansvar till 100 % samtidigt som det sista året i grundskolan närmar sig sin början. Det kommer bli tufft det vet jag, och frågan är om jag kommer orka med. Men min andra hälft påminner mig samtidigt konstant om att viljan är starkare än något annat. Så länge passionen och viljan finns kvar kommer det att fungera.
Samtidigt sitter jag här och funderar över mitt sista år i grundskolan.. om mina betyg, mina mål. Hur mycket är jag beredd att satsa på skolan? Hur mycket är jag beredd att ge, hur mycket kommer jag orka framförallt?
Att ha fullt ansvar för en häst är troligtvis ett större ansvar än vad man kan tänka sig, på många sett. Många kommenterar ständigt att Lemon är för liten för mig och att jag borde skaffa en större häst.. jag försöker att bara ignorera det jag hör, jag vill inte höra. Lemon är min dröm, inget jag vill ge upp. Visst är han kanske lite väl liten men fortfarande inte FÖR liten.
Det enda alternativet som finns att välja på är att ta på sig ansvaret för honom helt eller inget ansvar alls, vilket innebär att han säljs.
Beslutet ligger inte bara på mig, det är inte bara mig det kommer bli tuffare för. Detta innebär större kostnader för familjen och även ett större ansvar för mina föräldrar.
Medryttare.. jag vet inte. Visst är det alternativ, men..
Jag har så svårt för att lita på andra människor, och att då ge ansvaret till någon för ens ögonsten en dag i veckan är inte så lätt. Och framför allt, att hitta någon seriös medryttare i huvutaget är inte det så lätt som man kan tro. Sen är ju Lemon den häst han är, ingen enkel filur som vem som helst klarar av. Det tog mig själv flera månader innan jag började få grepp om honom och lyckas ta över kontrollen. Inte förens idag, snart ett år senare känner jag helt och hållet att jag är den som håller i trådarna. Mamma känner inte att hon är beredd att köpa honom då vi inte vet hur mycket till jag kommer växa.. och om jag kommer vilja fortsätta. Visst är jag beredd att satsa, men vem vet hur jag känner om 1 år? Ett förslag som ligger framme är att vi skriver ett bundet kontrakt under 1 års tid som inte går att bryta.. då finns det tid att tänka och känna efter.
Tankarna snurrar, och det tänker jag låta dem göra ett tag till.
Annons
Niccidream
Wed 18 Aug 2010 13:44
Lycka till med att få till allt så det funkar<3 Jag håller tummen 8D
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/twilightfanet/469458664/
Visa toppen
Show footer