Framtiderna del 2
Den här gjorde jag idag :)<3

Issa bar den svarta ärmlösa balklännig, det var som en morden svart bröllopsklännig. Och hon var otroligt vacker. Jo stod vid hennes sida i en gräddvit svan inspererad klänning och körsbärsröda accocearer.
Marcus lade sin svala händer på Issas axlar.
- Vad vacker du är är, säger ha och kysser henne på halsen. Och du är bara min! Han lät helt fachierad av sanning i has öron. Jo tittade besvärat på.
- Jo! Hörde hon Taio ropa från altanen. Kom hit min svan prinsessa!
Jo var mycket smickrad, men hon var fortfarade otroligt olycklig kär i Marcus. Som älskade den mycket vackrare Issa. Hon var betydligt mer betydelsefull och vacker. Jo var ingentig jämfört med Issa. Det gick inte att förklara, men det kändes som om någon slog henne stenhårt i magen eller att hennes hjärta började dunka oryktmiskt varje gåg Marcus kysste Issa. Taio ler lyckligt mot Jo, där ha stod i Framtidernas altan, i ljus, glitter och rosor.
- Vet du vad jag såg? sa han lyckligt. Jo tittade oförstående på han.
- Jag såg, fortsatte Taio, att jag kommer kyssa dig på balnatten.
Jo kunde förklara vad hon tänkte, det var kaos i huvudet! Varför? Tänkte hon. Det var ju hon och Marcus! Hon ville inte visa för Taio vad hon kände, så hon bara log. Så Taio hade sett in i framtiden och sett vad som skulle hända i natt. Hon suckade tyst, hon var besviken, men påminde sig själv att framtiden kunde ändras.
- Kom Jo och Taio! Ropade Marcus från porten. Robin och Time har kommit! Åh, vilken röst han hade. Jag älskar hans röst.
- Vi kommer! Svara Taio. Han tog min hand och log. Vilket svin hon var! Hon gav falska signaler! Fy fan...
- Kom så gå vi, Jo min, säger han. Jo sväljer hårt och följer efter Taio.
Issa, Marcus, Robin, Time, Miranda, Sarah och Eric stod vid porten. Alla låg fåraktiskt på oss. Pinsamt, tänkte Jo. Alla hade sett vad som skulle hända (nej kanske hända!) ikväll mellan Jo och Taio. Robin, Jos närmaste vän, tog lätt hennes hand och sa;
- Framtiden kan alltid förändrats, tröstande. Hon var den enda som visste mina riktiga känslor för Marcus.

I skolan hade vi matteprov. Jag brukade presentera bra på prov, men jag hade inte ägnat en minut åt matte dom senaste veckorna. Min mattelärare, Ann, var mycket bekymrad.
När hon la fram provet suckade jag tungt.
Vissa tal var ganska lätt, jag hade inte helt glömt matte. Efter det tog det stopp. Det var tre sidor ogjorda och jag var inte säker om ens hälften av talen var rätt av den (otroligt) sidan jag var klar med. Men man lämnar inte in ett prov med tre ogjorda sidor! Jag försökte med dom nya talen - och misslyckades. Så jag lämna in provet och sprang förtvivlat ut ur klassrummet. Men när jag kom till skåpet slutade jag att springa. Jag var så uttmattad, trött och jag ville bara lägga mig ner och sova. Jag hade bara sovit tre timmar inatt - pågrund av drömmarna. Resten av natten hade gått ut på att grubbla, fundera, gråta eller skrika. Jag skrik alltid nuförtiden, när jag blev rädd, eller grät.

Hoppas ni gillade det, kommentera ((:

tack så mycket (: har du läst första delen?