December
Thursday 7 January 2010 photo 1/1
|
Framtiderna del 4
Anna tänkte jobba över ikväll, igen. I över ett år hade Amanda tjatat om den där USA resan. Det var längesen hon hälsade på hennes syster och deras tjocka familj i New England. Senaste gången var två år sen.
Hon hade mycket pappersjobb framför sig, protokollet från Familjehemmet dådet hade inte skrivit rent och hennes nyaste sekreterare hade nästan till OMÖJLIG skrivstil, så det var många timmar framför datorn. Hon suckade men gick för att ta en kaffe och choklad paus. Twinxs och extra mycket skumgrädde lugnade hennes stökiga tankar. Hon tog med kaffet och chokladen till kontoret, även om det inte uppskattades av chefen. Men hon var ensam på sin avdelning, så ingen såg och då spelade det väl ingen roll? Hon satte sig framför datorn med chokladen i högsta hugg och började gå igenom papperna. En tredjedel inne i arbetet ringde hennes mobil. Det var Amanda.
- Mamma! Hennes röst var panikslagen.
- Vad är det? Anna försökte lugna hennes dotter. Hon sköt sig ifrån med vänsterhanden från skrivbordet.
- Jessika är död! skrek hon. Nu grät hon.
- Död? Berätta nu Amanda, lugnt, vad har hänt?
- En kille från nian pötte henne från busshållplatsen ut på vägen och en buss körde på henne! Amandas röst vred i smärta och hon skrek ett hjälplöst skrik.
- Men mamma snälla var inte arg på mig... jag stod fast, kunde... in... röra mi...
Anna förstod ingenting.
- Har ni ringt amublansen?
Amanda var tyst.
- AMANDA?! Nu var hon faktiskt orolig, hon stängde ner datorn och slängde chokladen i soppåsen. Jag slutar lite tidigare idag.
- Men... Amanda suckar. Hon försökte prata med avbryts hela tiden med suckar. Jag förstår inte! säger hon. Det var ju så verkligt...
- VAD var verkligt Amanda?
- Drömmen. Nu var hennes dotter röst tyst, mystiskt och låg.
- Drömmde du eller var det faktiskt på riktigt?
- Jag tror... att jag drömmde.
- Ska jag komma hem? frågade hon lugnt.
- Nej, säger Amanda och stänger av.
Issa tänkte igenom natten. Den började bra, dom teleporterade sig till balens natt som höll i kärleksparken. Marcus och hon dansade till en lugn låt och tiden flöt iväg på sitt vanliga sätt när hon spenderade den med Marcus. Sedan såg hon Jos i framtiden och hon låg vid stranden, utslagen och blöt när hon lät hon låg i den vita stranden. Jo såg helt förstörd ut. Issa blev rädd och släppte taget om Marcus och sprang till Taio och frågade var Jo var. En kollade på henne med sorgsen blick.
- Vid stranden, muttrade han. Issa teleporterade sig till stranden, men hennes tankar och foton av Jo, liten och rädd, utslagen vid stranden, distraherade henne fruktansvärt mycket. Efter ett par minuter stod hon på mjuk sand. Precis som hon såg i sitt huvud låg Jo, helt förstörd och lät saltvattnet kommer över henne.
- JO! skrek hon. JO! Men Jo hörde henne inte. Issa sprang till henne. Hennes halvmänniskliga hjärta dunkade inte och hon andades inte.
En framtidare kan ändats dö av kärlekens olycka och mörkhet, av svartsjuka, otrohet eller förlust.
Issa la hennes starka armar runt hennes lilla midja och drog upp henne och teleportera henne till kärleksparken. Där stod Taio, oskyldig, orörd. Hon ville döda honom!
- Vad har du gjort Taio? skrek hon. Taio stod oförstående på henne.
- Vadå? Han blick gled neråt till Jo.
- En framtidare kan endats dö av kärleken olycka och mörkhet, av svartsjuka, otrohet eller förlust! immeterade hon Framtidernas lära bok. Du har dödat Jo, Taio! Hans min blev skräckslagen. Robin kom springandes, gråtande, mot dom.
- Taio döda inte henne! sa hon. Hon var kär i Marcus, av svartsjuka dödades hon.
Anna tänkte jobba över ikväll, igen. I över ett år hade Amanda tjatat om den där USA resan. Det var längesen hon hälsade på hennes syster och deras tjocka familj i New England. Senaste gången var två år sen.
Hon hade mycket pappersjobb framför sig, protokollet från Familjehemmet dådet hade inte skrivit rent och hennes nyaste sekreterare hade nästan till OMÖJLIG skrivstil, så det var många timmar framför datorn. Hon suckade men gick för att ta en kaffe och choklad paus. Twinxs och extra mycket skumgrädde lugnade hennes stökiga tankar. Hon tog med kaffet och chokladen till kontoret, även om det inte uppskattades av chefen. Men hon var ensam på sin avdelning, så ingen såg och då spelade det väl ingen roll? Hon satte sig framför datorn med chokladen i högsta hugg och började gå igenom papperna. En tredjedel inne i arbetet ringde hennes mobil. Det var Amanda.
- Mamma! Hennes röst var panikslagen.
- Vad är det? Anna försökte lugna hennes dotter. Hon sköt sig ifrån med vänsterhanden från skrivbordet.
- Jessika är död! skrek hon. Nu grät hon.
- Död? Berätta nu Amanda, lugnt, vad har hänt?
- En kille från nian pötte henne från busshållplatsen ut på vägen och en buss körde på henne! Amandas röst vred i smärta och hon skrek ett hjälplöst skrik.
- Men mamma snälla var inte arg på mig... jag stod fast, kunde... in... röra mi...
Anna förstod ingenting.
- Har ni ringt amublansen?
Amanda var tyst.
- AMANDA?! Nu var hon faktiskt orolig, hon stängde ner datorn och slängde chokladen i soppåsen. Jag slutar lite tidigare idag.
- Men... Amanda suckar. Hon försökte prata med avbryts hela tiden med suckar. Jag förstår inte! säger hon. Det var ju så verkligt...
- VAD var verkligt Amanda?
- Drömmen. Nu var hennes dotter röst tyst, mystiskt och låg.
- Drömmde du eller var det faktiskt på riktigt?
- Jag tror... att jag drömmde.
- Ska jag komma hem? frågade hon lugnt.
- Nej, säger Amanda och stänger av.
Issa tänkte igenom natten. Den började bra, dom teleporterade sig till balens natt som höll i kärleksparken. Marcus och hon dansade till en lugn låt och tiden flöt iväg på sitt vanliga sätt när hon spenderade den med Marcus. Sedan såg hon Jos i framtiden och hon låg vid stranden, utslagen och blöt när hon lät hon låg i den vita stranden. Jo såg helt förstörd ut. Issa blev rädd och släppte taget om Marcus och sprang till Taio och frågade var Jo var. En kollade på henne med sorgsen blick.
- Vid stranden, muttrade han. Issa teleporterade sig till stranden, men hennes tankar och foton av Jo, liten och rädd, utslagen vid stranden, distraherade henne fruktansvärt mycket. Efter ett par minuter stod hon på mjuk sand. Precis som hon såg i sitt huvud låg Jo, helt förstörd och lät saltvattnet kommer över henne.
- JO! skrek hon. JO! Men Jo hörde henne inte. Issa sprang till henne. Hennes halvmänniskliga hjärta dunkade inte och hon andades inte.
En framtidare kan ändats dö av kärlekens olycka och mörkhet, av svartsjuka, otrohet eller förlust.
Issa la hennes starka armar runt hennes lilla midja och drog upp henne och teleportera henne till kärleksparken. Där stod Taio, oskyldig, orörd. Hon ville döda honom!
- Vad har du gjort Taio? skrek hon. Taio stod oförstående på henne.
- Vadå? Han blick gled neråt till Jo.
- En framtidare kan endats dö av kärleken olycka och mörkhet, av svartsjuka, otrohet eller förlust! immeterade hon Framtidernas lära bok. Du har dödat Jo, Taio! Hans min blev skräckslagen. Robin kom springandes, gråtande, mot dom.
- Taio döda inte henne! sa hon. Hon var kär i Marcus, av svartsjuka dödades hon.
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/twilightflisan/436057943/
Visa toppen
Show footer