Snart är det jul, och på julen ska man läsa julsagor. Så här får ni en julsaga som svenskt näringsliv skrivit. Det var en gång en företagare som drev en liten fabrik. Där jobbade nästan alla som bodde i staden. I fabriken tillverkades en massa saker som människor hade nytta av och blev glada för. Saker som snart skulle hamna under granen, eftersom julen var i antågande. Men alla i staden tyckte att det var fult att tjäna pengar och tyckte att den lilla fabriken var dålig, eftersom den gick med vinst. Många sa till företagaren att han borde ge jobb till folk, tillverka saker och hjälpa andra utan att, som de sa, bli rik. För rika är de dummaste människor som finns, fick han höra. Företagaren ville inte att någon skulle vara arg på honom och ville därför inte längre göra någon vinst som kunde sticka andra i ögonen. Han började sälja sina saker jättebilligt till affärerna och den lilla fabriken tjänade bara så det räckte till att betala arbetarnas löner och företagarens egna, pyttelilla ersättning. Julhandeln brukar ge jättemycket pengar till fabriker som vår företagares, men han gick miste om det, eftersom han inte ville göra någon riktig vinst. Vinst, hade han blivit inbillad, var ju fult och onödigt. Den lilla fabriken blev snart sliten, maskinerna rostiga och eftersom företagaren inte tjänade så mycket pengar hade han inte råd att laga det som var trött och trasigt. Så blev det svårare att konkurrera med andra fabriker i andra städer. Fabriker som var moderna och fungerade som de skulle. Till slut var företagaren tvungen att börja be sina anställda sluta. En efter en fick arbetarna gå hem. Den siste som gick var företagaren själv. Då var det plötsligt inte bara företagaren som inte tjänade några riktiga pengar, utan alla andra blev också utan. Så kan det gå om man lyssnar för mycket på dem som tycker att det är fult att göra vinst.

Jag trodde att fabriken skulle utmynna i tomtens egna verkstad där ett tag...