September
Tuesday 31 March 2009 photo 1/4
|
Efter en stunds funderande, tycka synd om mig själv, grubblande och analyserande har jag kommit fram till att nej, jag är inget monster. Jag är inte den jag är (tydligen) i vissas ögon. Kall. Beräknande. Skiter i om jag sårar andra, faktiskt så man kunde tro att jag tycker om att nypa små barn och stjäla deras lördagsgodis. It aint me. En stund tänkte jag att, jaha, kanske är jag sådär hemsk som jag är i Dina ögon. Sen omgav jag mig med vänner och insåg att icke. Jag är ingen felfri människa, hell no. Jag har många fel. Många, många, många fel.
Men vem fan har inte det?
Jag kan ta en hint. Jag förstår både när någon inte vill veta av mig och när jag inte uppfyller måtten hos en vän i någons ögon. Men bara så Du vet. Du har också gjort misstag. Vissa värre än mina. Ändå blir jag dömd. Förkastad.
Nej, jag tänker inte kämpa för den personen jag har känslor för. För hell jah, känslor har jag. Men av det jag förstår är det redan för sent. Jag vet inte om det egentligen är jag som gjort skadan, inte bara. Jag vill tro att vi kunde ha fixat det. Men nu... jag vet inte. Allt är förstört. Det är över innan det ens började, livets ironi. Jag vet inte varför jag ger upp. Inte fan är det för att stiga i värde i vissas fördömande ögon iaf. Jag har mina vänner. Jag har mina änglar som skyddar min rygg. Jag har min pappa som någonstans vakar över mig. Jag har min känsla av att snart kommer saker vända. Snart. Mycket snart, hoppas jag.
Igår satte en viss M ord på hur mitt liv är just nu:
"Eller så kanske du bara har en jävla oflyt hela tiin".
Men vem fan har inte det?
Jag kan ta en hint. Jag förstår både när någon inte vill veta av mig och när jag inte uppfyller måtten hos en vän i någons ögon. Men bara så Du vet. Du har också gjort misstag. Vissa värre än mina. Ändå blir jag dömd. Förkastad.
Nej, jag tänker inte kämpa för den personen jag har känslor för. För hell jah, känslor har jag. Men av det jag förstår är det redan för sent. Jag vet inte om det egentligen är jag som gjort skadan, inte bara. Jag vill tro att vi kunde ha fixat det. Men nu... jag vet inte. Allt är förstört. Det är över innan det ens började, livets ironi. Jag vet inte varför jag ger upp. Inte fan är det för att stiga i värde i vissas fördömande ögon iaf. Jag har mina vänner. Jag har mina änglar som skyddar min rygg. Jag har min pappa som någonstans vakar över mig. Jag har min känsla av att snart kommer saker vända. Snart. Mycket snart, hoppas jag.
Igår satte en viss M ord på hur mitt liv är just nu:
"Eller så kanske du bara har en jävla oflyt hela tiin".
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/tyllish/349506436/
Visa toppen
Show footer