Tuesday 26 July 2011 photo 2/2
|
Jag har gått så många vägar i livet, på bara så några år.
Jag har gjort så många val, så många fel val.
Jag har upplevt saker som är minnesvärda för livet.
Men upplevelserna som jag inte vill minnas, syns ändå alltid starkast.
Jag har legat på golvet och gråtit i flera timmar, jag har känt ångesten riva inuti mig.
Jag minns tydligt alla ord dom skrek, dom snurrar runt i huvudet på mig, dom tystnar aldrig, dom där orden.
Jag har klättrat uppåt men alltid lyckats ramla ner. Blivit antingen nerdragen till botten eller blivit för svag , tappat fästet och ramlat ner.
Jag såg lycka som en destination, ett mål. Jag insåg aldrig att jag hade lycka mitt framför mig, mitt i min vardag.
Jag har varit så nära på att ge upp, så många gånger.
Du måste resa dig upp och stå emot hatet, hur svårt det än är och hur ont det än gör. För tro mig, JAG VET hur det känns.
Det kommer finnas en väg för dig att gå, utan allt som gör ont. Om du bara kämpar.
Ingen sa att livet va enkelt, men ingen sa heller att det skulle vara så svårt och smärtsamt. Jag antar att jag skriver den här ''dikten'' för att b.la försöka övertala mig själv om att det kommer bli bra. Tillslut. Jag försöker också att få er att öppna ögonen. Livet är vackert , på sidan av all hat och smärta. Jag vet inte riktigt om någon orkar läsa det här. Men kom ihåg att lycka inte är ett mål, det är en känsla. En känsla som DU förtjänar, en känsla du kommer få känna om du kämpar.
Tänk att en dag vakna en morgon och tänka : jag hör hemma här, här är jag lycklig, här vet jag vad jag vill och kan leva utan smärta. Utan hat.
Att ha ett tryggt ställe, att kunna kalla hem.
Annons