Hon bläddrar genom de fullklottrade sidorna i boken. På vissa av sidorna är texten lite otydlig, det ser ut som om någon har gråtit och skrivit samtidigt. På andra är stilen hastig, som om personen som skrivit det varit väldigt ivrig. Dagbok står det med stora bokstäver på framsidan. Ett ganska dåligt namn egentligen, tänker hon. Konserverade känslor vore bättre. Hon slår upp första sidan och läser:

Han sa hej till mig idag igen. Han log till och med. Han har ett helt underbart leende, jag ler bara jag tänker på det.

Hon bläddrar ytterligare några sidor:

Jag fattar inte vad han ser i henne. Hon är en korkad, uppblåst blondin med ambitionen att betraktas som slampa.

Längre bak i boken kommer en sida som är nästan omöjlig att tyda. Med stor möda lyckas hon få fram att det handlar om han som har blivit tillsammans med en jävla bitch som författaren hatar och att författaren vill plåga henne på samma sätt som hon plågar författaren.

Hon hoppar fram säkert 20 sidor. Dom har gjort slut. Är så sjukt glad, hoppar runt och sjunger och dansar. Nu kanske jag vågar.

Det verkar gå flera månader av velande. Till sist kommer:

Han har en ny tjej. Resten av texten är otydbar för alla tårar.

Hon bläddrar fram några sidor:

Jag drömde om honom i natt. Vi var på en kompis bröllop. Han hade kostym på sig och var assnygg. Vi dansade och helt plötsligt kysste han mig.

Många sidor senare kommer:

Han är singel igen. Nu ska jag verkligen ge det en chans. Vad har jag att förlora?

Två veckor senare går det att urskilja:

Dissad av en ängel

Lång tid går. Han dyker upp ibland, men författaren försöker tänka på annat. Längst ner på sista sidan står det:

Jag har fortfarande inte glömt dig!

Annons

The photo has no tags

May 2011