Kapitel 5

Den dagen tog det en evighet innan kvällen till sist kom, men på något sätt kändes det ändå som att det gick väldigt fort. När klockan var ungefär kvart i åtta drog jag en tjockare tröja över huvudet och gick hemifrån. Som tur var så satt mamma och pappa och tittade på något på teve, så det enda som krävdes för att undvika deras nyfikna frågor var att jag stängde dörren försiktigt.

Jag försökte tänka att jag skulle gå lite långsammare så jag inte skulle komma fram alldeles svettigt, men det var mer eller mindre omöjligt. Jag ville vara framme nu, ville träffa honom igen. Egentligen hade jag ju inga garantier för att det skulle vara bra, men man ska ju leva på hoppet. Tror man inte att det kan gå, då går det inte, intalade jag mig själv.

Jag fick syn på honom så fort jag svängde in på den lilla grusvägen som ledde bort mot gården. Han stod där i ett par ganska slitna jeans och en mörkblå t-shirt. Han log när han fick syn på mig och började gå för att möta mig.

"Hej! " sa han och stannade framför mig. Hans bruna hår var lite blött och såg ut som att det hade blivit frotterat torrt i all hast. De mörkbruna ögonen lyste.

"Hej! " svarade jag. Jag försökte verkligen att hålla rösten i ett normalt läge, men det var svårt. Hjärtat bultade hårt i bröstet och det kändes som att jag när som helst skulle lyfta och sväva iväg.

"Ska vi gå en sväng eller vill du stanna här? Det är ju lite kallt ute. "frågade han.

"Det spelar ingen roll, vad vill du? "svarade jag.

"Vi kan gå då, det blir varmare om man rör på sig."

Vi började gå mot det hållet jag kommit från, men istället för att ta till höger och gå mot huset där jag bodde svängde vi vänster och gick mot fälten. Ingen av oss sa något medan vi styrde stegen mot den lilla vägen som gick mellan två fält men när vi kommit in på den så sa Elias:

"Alltså, Ellen misstolka inte det här nu, men har du verkligen tänkt igenom det här? Jag är 20 och du är väl bara 14? "

"Hur visste du hur gammal jag är? " frågade jag förvånat.

Elias blev lite röd om kinderna och sa:

"Jag kollade på facebook. Du sa ju vad du heter i efternamn, så jag kunde inte låta bli. "

"Okej!" svarade jag. Jag tog ett djupt andetag och fortsatte sedan:

"Jo jag vet att det är jättestor åldersskillnad, men det spelar ingen roll. Jag är jättekär i dig ändå."

"Alltså, jag känner likadant och vill att det ska funka, men allvarligt, kommer det göra det? Det är ju sex år mellan oss. "svarade Elias. Jag höll på att dö när han sa så. Hjärtat stannade allvarligt till för en sekund innan det började bulta hårdare än någonsin. Jag vågade nästan inte tro mina öron. Elias ögon mötte mina. Mörkbrunt mot ljusgrönt. Jag fick en total black out. Det enda jag kunde tänka på var hans ögon, hans doft av pyttelite häst och någon killparfym och det han hade sagt, att han faktiskt kände likadant. Allt bara stod helt stilla. Jag tror knappt jag andades.

"Eeh, Ellen?" sa Elias tveksamt och tittade på mig. Jag insåg att jag kanske skulle göra något för att fortsätta konversationen.

"Alltså…" började jag. "Jag… Du… "

Elias såg ut som ett levande frågetecken, något som jag knappast anklagade honom för. Det skulle jag också ha gjort om någon stod och stammade framför mig. Jag tog ett djupt andetag och sa:

"Jag vill att det ska gå i alla fall. Jag vet inte om det räcker, men jag hoppas det. "Jag kände hur mina kinder blossade och önskade att det hade varit mörkare ute. En vandrande tomat är inte direkt tändande om man säger så. Elias strök försiktigt bort en hårslinga om hamnat på min kind.

"Ska vi prova då? Egentligen är väl 14 och 20 inte så samhällsmoraliskt korrekt, så vi kan väl inte bli mer fel än vad det redan är." Jag log när han sa sådär. På något sätt fick han det att låta som att åldersskillnaden inte var så mycket att bry sig om egentligen, utan snarare något slags skämt. Nu kunde jag inte hålla mig längre, han var alldeles för underbar. Jag la mina armar runt Elias nacke och ställde mig på tå för att försöka nå upp att kyssa honom. Han var tvungen att börja ner huvudet lite, men trots att han var så lång gick det faktiskt ganska bra. Han drog mig närmare och la sina händer på mina höfter. Kyssen var samma underbara kick som gav mig heta ilningar längs ryggraden, så olik mina före detta pojkvänners kladdande. Jag kysste en man, inte en fjortonårig pojkspoling. Eller han kanske inte var en man, men mer man än pojke i alla fall.

Vi kanske stod så i en minut, kanske i trettio minuter. Det kändes som tre sekunder, men samtidigt som tre år, så jag vet inte. När vi till sist drog oss ifrån varandra var det som om sockerdricka bubblade runt i hela kroppen. Drömprinsen, den där otroligt snygga 20åringen som jag aldrig i livet hade trott att jag skulle få var min pojkvän. Ett stort leende spred sig över mitt ansikte och jag gav Elias en hård kram. Han kramade tillbaka och gav mig en liten puss på pannan. Han var så otroligt söt och vacker och alldeles underbar.

"Ska vi gå någonstans eller fortsätta gå eller vill du bli stående mitt på en liten stig? "

"Jag vet inte!" svarade jag. Jag kastade en blick på hans bara armar och frågade:

"Fryser inte du? "

"Inte mer än vad du gör. "svarade han och kastade en blick på mina ben. Jag hade bara ett par jeansshorts på mig så han tyckte väl att det gick ganska jämnt upp.

"Okej, men jag fryser lite, fast bara om jag tänker på det."

Elias log och sa:

"Du är lite söt, vet du det?"

"Inte lika söt som du. "svarade jag och gav honom en puss. Tyvärr nådde jag inte längre än till hakan om han inte hjälpte till och böjde på huvudet, så därför hamnade pussen där. Elias log och böjde ner sitt ansikte mot mitt för att kyssa mig på munnen. Efter ytterligare än härlig evighet släppte vi taget om varandra.

"Så, ska vi stanna eller gå?" svarade Elias. Jag fnissade lite och sa:

"Det där låter som någon kärlekssång från 70-talet."

"Då passar det väl bra då, för det här kan vara en kärlekssång, fast från 2010. "Elias log och kysste mig på munnen igen. Den här gången blev den inte lika lång, utan mer som en puss.

"Hur gör vi nu då? Jag fryser, vill du hänga med hem till mig? " sa han sedan.

"Okej! "svarade jag och log. Elias la sin arm runt mina axlar och så började vi gå med armarna om varandra. Jag var så lycklig att jag lätt hade kunnat lyfta från marken och sväva iväg.

Annons

The photo has no tags

Beliii Wed 3 Nov 2010 07:26

braa den va :D

1 comments on this photo

May 2011