Thursday 9 August 2012 photo 1/1
|
Det är den 9 augusti idag, om en månad är det den 9 september.
Jag vet inte, kom bara att tänka på dig idag.
Jag erkänner att jag har tänkt på dej väldigt mycket den senaste tiden, du vet, det som hände Tintin. Det fick mig att tänka på dig, och det är snart ett år sedan du togs ur mitt liv, raderades. Såklart raderades du inte ur mig, och inte ur mitt minne, men ur mitt liv. Och jag saknar dig massor. Jag vet att det inte var mitt fel, att du inte är här med mig. Men jag kan inte sluta skylla allt på mig och inte sluta tänka på, vad jag skulle kunna ha gjort för att hjälpa dig, om du hade visat mig att du inte mådde bra. Jag visste inte att du inte mådde bra, jag lovar. Jag trodde du vart friskare. Men det visade sig ju vara helt fel.
Den 9, varje månad, tänker jag på dig, på alla minnen jag har med dig, på allt vi delade. Ibland brukar jag tänka på första gången jag såg dig. Du var så liten och rädd, och jag var bara ett barn. Jag visste inte att man kunde få en sån stor relation till ett djur, men du lärde mig det. Jag kom närmre dig, och jag kunde säga allt till dig, du var min allra bästa kompis. Du förstod mig. Vi var, på något sett, väldigt lika varandra.
För snart ett år sedan, försvann du, som sagt, raderades ur mitt liv, och jag tänker på dig fortfarande, ofta.
Innan du dog, grät jag ofta, väldigt ofta, jag mådde kasst och var, väldigt känslig, det är jag dock fortfarande, men inte på samma sett. När du dog, måste jag på något sett tagit slut på mina tårar, för jag gråter aldrig längre, förutom nu.
Jag hoppas att du har det bra där du är nu, i katt himlen eller någonstans. Och jag hoppas att du kollar ner på mig, och är stolt över vad du ser. För du vet, vi växte upp tillsammans, och jag saknar dig.
Jag, Ulrika Svensson, kommer aldrig att glömma dig Smulan, min livskraft.
Sov sött min prinsessa.
Annons