Tuesday 26 January 2010 photo 2/2
|
Tuesday 26 January 2010 photo 2/2
|
Idefix.
hästen som lärde mig vad tillit var på riktigt på riktigt.
han en Vallack på sex år som inte gjorde särskilt starkt intryck på någon som ej lärt känna honom,Med sin bruna kropp och svarta man var han på utsidan inte mycket mer än bara en häst,eller ett pålägg på mackan.
Men för den som tog sig tiden att lyssna på vad han ville berätta fick höra mycket.Inte minst tog han sig förbi skylten över hjärtat där det stod ''obehöriga äga ej tillträde''
På dem sex solvarven han levt har man egentligen ingen aning om vad han fått erfara,då denna värld inte är för hästen.
Kanske han redan tidigt i sitt liv fått uppleva saker som ärrat honom för all framtid.
Jag hade inget som helst intresse för en sådan individ till en början,jag tyckte att han verkade tråkig,tråkig och säregen.
Med öronen bakåtstrukna och bara intresserad så länge man hade något att erbjuda,men vilken relation som helst är väl byggd på dem grunderna.
men någonstans i universum hände, ändrades något.Vi fick båda upp öronen för varandra...
Att helt plötsligt började man se saker som tidigare varit kodade,förbjudna för den som ej har förtjänat att komma in.
jag fick ett erbjudande,en hel sommar med idefix.
Det var precis vad jag ville göra,och det blev mitt livs sommar allt på grund av en häst.
men när sommaren gick mot sitt slut och vi skulle tillbaka till skolan,den lilla hagen,dem många döva,så dog något.
Han dog lite och jag dog lite.
Det var som att ha en vän som ger upp,ger upp om hela glädjen och med den också livet.
Lycka är bara verklig om den delas.
Det vart måga äventyr den sommaren,han tog med en på äventyr som sinnen och själen tidigare inte förnimnt.
Just nu tiden långt efter att han försvunnit sörjer jag fortfarande,om tårar hade gjort honom till min för livet och pengar varit min vän så hade han varit just det för länge sen,men det är han ju inte.
Det han lärde mig var att leva nu,och våga känna efter,skratta gråta trivas med mig själv,känna att jag dög.Och allt det lärde han mig genom att godkänna mig,släppa in mig.Ge mig det bästa dyrbaraste han hade,en del av sin dag,varje dag.
Vi stod och åt hallon i den varma kvällsolen från samma buske,med svalorna dansande runt oss ovan oss.
Det var magi,om ni nu tror eller inte tror på magi spelar det ingen roll,för kärlek är något som faktiskt finns ,I allt du ser omrkring dig.
Denna simpla häst som visade vad jag ska söka efter,han var modig då man inte är modig utan att vara rädd.
Jag tackar för att han visade att jag är värdefull och har en roll i denna värld,denna underbara värld...