Friday 16 July 2010 photo 1/1
|
Det fanns en tid då jag visste att du var stolt över mig.
Du var min förebild, och jag gjorde allt för att vara en
sådan god människa som du var. Hade du levt idag,
hade du skämts över att vara min bror.
Omedvetet försöker jag att inte tänka på dig.
Jag vanhedrar dig genom att inte minnas dig
och genom att aldrig prata om dig. Du yttrade
en önskan innan du dog; "Glöm mig inte."
Nu har mardrömmarna kommit tillbaka. Jag får
om och om igen uppleva att du finns här och att
du sedan lämnar oss. Att du lämnar mig. Jag är
så trött på att vakna av att jag själv gråter och
skriker. Jag är trött på att jag är så förbannat
sjuk i huvudet. Att jag mår så dåligt över något
jag inte ens tänker på. Att jag sviker dig, jämt.
Nu blir jag snart 19 år och alltså lika gammal
som dig. Kan jag då fortfarande kalla dig min
storebror? Kommer jag tänka på dig ibland när
jag blir gammal? Kommer jag någonsin kunna
förlåta Gud för vad han gjorde mot dig, och för
att han tog dig ifrån oss?
Kommer du någonsin kunna förlåta mig?
Annons
Comment the photo
Anonymous
Fri 16 Jul 2010 20:50
finnt skrivit gumman. du vet att jag alltid finns för dig du kan prata med mig om allt. du ska veta att jag saknar din bror mycket oxå.. tveka inte att höra av dig<3
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/uncreative/465778943/