March
Sunday 7 February 2010 photo 1/1
|
jag vill tränga ut dig men du kommer tillbaks såklart,
i mitt sagoland tar du mig i hand igen. inga fler bråk och gråt
- där är vi sams igen och dom spelar våran låt.
tar av oss våra skor och vi tar en liten dans till den,
men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte.
tänker på den dan du stack - för mig: det bara fanns inte,
varför kan jag inte bara ta och glömma dig?
varför kommer du tillbaks i mina drömmar säg.
inatt tänkte jag på våra dagar.
hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig?
jag tömmer mig över dom ackorden som jag lagt
låter pianot spela ända tills det blir kolsvart
och låter stråkarna ta oss iväg till vår plats.
kan inte släppa dig - det enda som jag tänker på
är att en gång i tiden var du min,
men nu är du bara en dröm.
jag ser oss ibland i mitt sagoland
där vi ses och umgås en stund men jag vaknar upp
i min ensamhet i vårt så kallade rum,
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm.
vi var en enhet, vi var singular. förenas på en vinterdag -
det jag minns finns kvar, inom mig och det brinner svagt.
kommer nog alltid vara så för allt jag har påminner mig
om dig och det känns. det var mitt egna fel
- borde gett mer men det är lätt att va efterklok.
i backspegeln och skilja rätt från fel
men i drömmen är det vi mot dom
vi var lyckliga som vin och sång så jag strosar till en
solnedgång men när jag vaknar är det tomt inombords
- vill bara somna om.
i mitt sagoland tar du mig i hand igen. inga fler bråk och gråt
- där är vi sams igen och dom spelar våran låt.
tar av oss våra skor och vi tar en liten dans till den,
men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte.
tänker på den dan du stack - för mig: det bara fanns inte,
varför kan jag inte bara ta och glömma dig?
varför kommer du tillbaks i mina drömmar säg.
inatt tänkte jag på våra dagar.
hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig?
jag tömmer mig över dom ackorden som jag lagt
låter pianot spela ända tills det blir kolsvart
och låter stråkarna ta oss iväg till vår plats.
kan inte släppa dig - det enda som jag tänker på
är att en gång i tiden var du min,
men nu är du bara en dröm.
jag ser oss ibland i mitt sagoland
där vi ses och umgås en stund men jag vaknar upp
i min ensamhet i vårt så kallade rum,
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm.
vi var en enhet, vi var singular. förenas på en vinterdag -
det jag minns finns kvar, inom mig och det brinner svagt.
kommer nog alltid vara så för allt jag har påminner mig
om dig och det känns. det var mitt egna fel
- borde gett mer men det är lätt att va efterklok.
i backspegeln och skilja rätt från fel
men i drömmen är det vi mot dom
vi var lyckliga som vin och sång så jag strosar till en
solnedgång men när jag vaknar är det tomt inombords
- vill bara somna om.
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/vvesterbergg/441952541/
Visa toppen
Show footer