April
Sunday 3 August 2008 photo 3/3
|
Nu har jag för första gången i mitt liv känt att jag vill supa bort mina problem...
KAOS
jag vet inte vad jag ska säga, vill bara skriva ut min ilska i ett nytt "bdb-bildtextutbrott" men det går inte, jag har för mycket att säga och det blir för mycket. Det känns som att jag tappat greppet om det jag höll om hårdast. Jag tjänar inget på ett vredesutbrott för allt är redan förlorat men samtidigt måste jag få utlopp för alla känslor jag stänger inne. Jag vet inte hur jag ska göra....känns så meningslöst alltihopa. Historian har upprepats så många gånger att jag inte kan tro på kärlek längre.
Det är som pojken som ropade vargen för många gånger fasst den här gången är det kärlek det handlar om. Hur kan man förlåta sig själv och dom nästa gång på gång? Det måste ju finnas en gräns för hur mycket man ska kunna lida. Jag vet att jag bara har levt 17år av mitt liv och säkerligen inte vet ett piss om vad smärta är men samtidigt måste ju jag för att kunna få leva vidare och ta mig till nästa trappsteg kunna hantera den nuvarande smärtan jag har. Jag vet inte hur jag ska kunna klara den här pärsen men jag antar att jag överlever som så många gånger!
Shout outs till David, Marie, Ida, Mikko, Julia, Danneone och mamma
KAOS
jag vet inte vad jag ska säga, vill bara skriva ut min ilska i ett nytt "bdb-bildtextutbrott" men det går inte, jag har för mycket att säga och det blir för mycket. Det känns som att jag tappat greppet om det jag höll om hårdast. Jag tjänar inget på ett vredesutbrott för allt är redan förlorat men samtidigt måste jag få utlopp för alla känslor jag stänger inne. Jag vet inte hur jag ska göra....känns så meningslöst alltihopa. Historian har upprepats så många gånger att jag inte kan tro på kärlek längre.
Det är som pojken som ropade vargen för många gånger fasst den här gången är det kärlek det handlar om. Hur kan man förlåta sig själv och dom nästa gång på gång? Det måste ju finnas en gräns för hur mycket man ska kunna lida. Jag vet att jag bara har levt 17år av mitt liv och säkerligen inte vet ett piss om vad smärta är men samtidigt måste ju jag för att kunna få leva vidare och ta mig till nästa trappsteg kunna hantera den nuvarande smärtan jag har. Jag vet inte hur jag ska kunna klara den här pärsen men jag antar att jag överlever som så många gånger!
Shout outs till David, Marie, Ida, Mikko, Julia, Danneone och mamma
Comment the photo
Love Tjompa
tack för ditt stöd det värmer :)
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/vandalen/247453611/
Visa toppen
Show footer