Thursday 30 August 2007 photo 1/1
|
Har du en klottrare i huset? Svara ja eller nej på följande frågor. *Har ditt barn färgspill, droppar eller sprejfärg på kläder, händerna? *Börjar ditt barns vänner kalla honom/henne för ett ovanligt smeknamn? *Har ditt barn och hans/hennes vänner kläder med ”tags” på? *Skolmaterial med tags på, som på skolväskan, skolböcker? *Har ditt barn klottrat tags på väggarna/ dörren, i sitt rum? *Har du hittat videofilmer hos ditt barn som är graffitirelaterade, finns sånt i ditt barns dator/kamera/mobil? *Har ditt barn skokräm och bingopennor? De används för att blanda syra för att etsa in ”tagen” på glasytor. *Finns det färgsprejburkar hemma som du inte vet var de kommer i från? Kontrollera garaget, förrådet och andra utrymmen som kan användas för att lagra graffiti/klottermaterial. Har du svarat ja på flera frågor kan ditt barn vara en klottrare. Källa: Polisens klotterkommission samt Åsa Persson, socionom. Detta är vad du som förälder kan göra 1. Diskutera med barnet på en gång – om ingen vuxen gör det får de sina referenser från jämngamla. Det är svårt att börja diskutera om saker när barnen är 17 år. 2. Var tydlig med att säga nej, förklara varför du tycker så. 3. De som klottrar gör det ofta tillsammans med andra. Kontakta deras föräldrar, bilda föräldranätverk, och prata om hur ni kan stötta varandra (exempelvis med tider, vad ska de göra med grejer de hittar med mera.) 4. Våga vara jobbig, försvåra – ta burkar, pennor, graffitifilmer från barnen, till slut är det inte värt att hålla på eftersom föräldrarna hela tiden "är på dem".
Annons